Anonym (må dåligt) skrev 2019-05-30 23:59:28 följande:
Problemet med läkemedel är att jag inte verkar känna av dom. Åtminstone inte när det gäller tvång eller depression.
Sen när det gäller behandlingshem då har jag hört många bra saker också. Det är bara det att jag inte tror att jag pallar det som krävs åtminstone inte i det skick jag är i nu. Och när det gäller kbt vet jag inte om jag gör fel men ofta när jag stått emot då har kanske den värsta ångesten gått ner men det ligger kvar en ångest som nöter ner mig. Sen vet jag inte vad dom ska kunna säga när jag har ett stort påslag som kan få mig att palla. Har testat men när jag mår riktigt dåligt då går inget in.
Känns som en risk ändå att prata om självmordstankar det kommer i journalen och man kommer alltid bedömas efter det. Sen beror det ju på hur dom reagerar på psyk när det gäller det. Nu har dom varit väldigt bra än så länge och jag har förtroende för dom men man vet aldrig. Har hört en del skräckhistorier. Hörde om en tjej tex som var deppig och hade lite självmordstankar. när hon berättade det då sa läkaren att hon skulle få elchocker och hon fattade det som att hon inte hade något val. Han gick ut och låste dörren. Nu vet jag att det troligen var ett extremfall och han kan inte haft koll på vad han kunde göra för hon slapp undan men hon hann få rejält med panik först. För många ser ju filmen gökboet framför sig när någon snackar om elchocker.
Fast sen har jag svårt att prata om sånt när det är irl. Jag kan prata om ganska mycket med psykologerna och försöker vara så öppen som möjligt men det känns ändå svårt att prata om att man börjar bli trött på livet. Sen är det just nu som en berg och dalbana kan vara ganska ok ena veckan och helt under isen nästa.
Tar gärna emot en kram tack det värmer
Vännen!
Ja förlåt att jag säger så. Vill helst ta dig under min vinge, trösta dig med att allt kommer att ordna sig!
Läkemedel ska ?ta?. Viktigt att följa ordination och om det inte fungerar så byter man. Sen är det inte direkt så sty läkemedlen tar bort allt/botar. Kombination läkemedel och terapi är att föredra.
Det finns massor av historier om Bl a behandlingshem. En fråga. Har du någonsin hört en person som varit på ett behandlingshem som berättar att de INTE följde behandlingsupplägget, följde regler och tog tills sig den hjälp och stöd de fick? Att det var dem själva som balkade ur? Nä just det! Alltid någon annans fel. Tillhör oftast sjukdomsbilden. Tänk på det!
Samma med skräckhistorian om tjejen som var lite deppig och sedan skulle få ECT behandling. Nä det funkar inte så! Inte en chans!
Har sagt tidigare att det är inte farligt att prata om självmordstankar eller livsleda. Skulle hellre vilja säga att det är jätteviktigt att prata om det! Du är inte pinsam, jobbig eller tråkig som lider av livsleda. Prata på du!
I KBT ska du inte ?stå emot? utan flyta med. Det är du som styr tankarna.
Livet är periodvis som en berg och dalbana. Fluktuation är normalt.
Skickar en varm kram till /F
