Otrogen flickvän

Jag hade gärna lämnat idag men som arbetslös och prick hos kronofogden i tre år till så får jag ingen bostad. Jag tror att eftersom jag klarat av barnen själv under alla åren typ så blir de nog ingen skillnad än nu. Men utan bostad går det inte

Aj då,  då förstår jag att det är lite problematiskt. Fall bara inte in i tanken att det är lika bra att stanna (om det endast är av den anledningen du är kvar). Jobba hårt på lösningar så att du kan lämna, som att hitta jobb eller studera t.ex. 

Det måste vara en mardröm att vara kvar med någon som behandlat en dåligt för att man inte har någonstans att bo? Risken är ju att självkänslan blir så lidande att man stannar kvar ändå tillslut för att man inte anser sig värd något bättre. 

Att han har makten i förhållandet gör inte saken bättre. Han vet att du inte kan lämna, och då är risken större att han gör lite som han vill. Jag hoppas du gör allt för att komma ifrån det destruktiva förhållandet ni har nu. Vad du än gör bli inte passiv. Glöm inte att du är värd så mycket bättre. 

Jag har varit i exakt din situation. Nu menar jag ganska exakt!

Jag var gift med en psykopat. Jag hade skulder över öronen och var totalt förtvivlad.

Jag trodde oxå att allt var hopplöst. Att det var så resten av mitt liv skulle se ut. Jag fann mig i situationen. Jag fann mig i att bara finnas och försöka vara till så lite besvär jag kunde. Jag ställde upp pp allt min man ville. Allt kretsade runt honom och hans psykiska störning. Jag tog på mig offerkoftan och såg inget ljus. Det var otroligt synd om mig. Ingen förstod, jag var så extremt fixerad av att jag var så olycklig. On jag bara fick det, eller bara gjorde det, om jag bara... hela tiden. Jag trodde att fet fanns ett Quick fix. Jag skulle bara hitta det. Jag gick till psykologer och terapeuter, läkare, gynekologer. Allt möjligt men ingen hjälpte mig så jag tyckte mer och mer synd om mig själv. Till slut hittade en annan man mig. En man som förstod mig, som började lyfta mig. Sakta men säkert. Jag fick mod att berätta för några nära om mitt liv och hur jag mådde av min relation.

Mina föräldrar hjälpte mig ur relationen. När mina tankar var svarta, var dom mitt stöd att tänka rätt. Att se hur jag gjorde det rätta. För jag stannade oxå för dottern. Åtminstone skyllde jag på det. Och att jag inte hade pengar.

Vad hindrar dig från att skaffa jobb? Hur kan en person som kommer hit tomhänt från ett land de flytt från få en bostad? Varför skulle du vara mindre värd än en flykting för? Sluta nervärdera dig själv och börja leta kryphål och möjligheter att ta dig ut.

Det går, om du tar ut käpparna ur hjulen.

Min man var otrogen mot mig för 7 år sedan och några gånger innan dess. Jag har levt med honom till nu och gör ännu. Men jag är orolig jämnt. Jag bara väntar på att han ska göra det igen. Han svar jämnt är att han inte vet varför han gjort som han gjort. Och går nu hos kurator för att ta reda på vad det hänt så många gånger. Jag önskar jag hade kraft att lämna men rädslan att vara ensamstående med barnen gör att jag lider i det tysta. Så de är verkligen en lång väg och känns egentligen inte värt att utsätta sig för att riskera samma igen.

Sitter i nästan samma situation. Fast min sambo går inte hos kurator. (Borde kanske.)

Vi har aldrig ens diskuterat vad som gjorts. Jag orkar inte ta upp det, sambon gör det inte heller. Åren går, barnen blir äldre. Men förhållandet är som det är, avvaktande kanske man kan kalla det - ingen av oss tar initiativ inför framtiden, ingen av oss tar initiativ till sex. (Förra gången var 2013.) Jag vill inte för att jag är ju bevisat kass på sex. Sambon hade väl fantastiskt sex som otrogen, och längtar antagligen tillbaka till det, och vill inte ha kasst sex med mig.

Sitter i nästan samma situation. Fast min sambo går inte hos kurator. (Borde kanske.)

Vi har aldrig ens diskuterat vad som gjorts. Jag orkar inte ta upp det, sambon gör det inte heller. Åren går, barnen blir äldre. Men förhållandet är som det är, avvaktande kanske man kan kalla det - ingen av oss tar initiativ inför framtiden, ingen av oss tar initiativ till sex. (Förra gången var 2013.) Jag vill inte för att jag är ju bevisat kass på sex. Sambon hade väl fantastiskt sex som otrogen, och längtar antagligen tillbaka till det, och vill inte ha kasst sex med mig.