• Anonym (Bedragen)

    Otrogen flickvän

    Vad tycker folket om otrohet? Är det verkligen möjligt att reparera ett förhållande efter otrohet?

    Kom på min flickväns otrohet och inte bara med utan 2st! Världen rasade och gjorde slut kort därefter. När jag ser henne eller tänker på henne nu ser jag bara otrohet och äckel!

    Har ju såklart hört par som tagit sig igenom otrohet men tror själv aldrig att jag skulle kunna lita på en sån person igen. Vad har ni för erfarenheter av otroget? För mig är otrohet det absolut värsta man kan utsätta sin partner för och mitt ex var den sista jag trodde det om. Ett riktigt svek som kommer ta tid att kunna lita på någon igen

  • Svar på tråden Otrogen flickvän
  • Anonym (Fortfarande orolig)
    Daniel890 skrev 2019-05-27 13:08:15 följande:

    Tyvärr är din berättelse inget undantag utan de flesta som stannar kvar hos en otrogen partner känner som du. De som säger att allt är guld och gröna skogar ljuger inte bara för andra utan även för sig själv.


    Mina gröna skogar försvann för länge sedan och kan inte ens påstå något annat. Man hoppas bara att han ska hitta någon annan och flytta. Men när man mått dåligt så länge och bara minns allt negativt så är man fast i den negativa cirkeln
  • Anonym (Esme)
    Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 12:45:58 följande:

    Min man var otrogen mot mig för 7 år sedan och några gånger innan dess. Jag har levt med honom till nu och gör ännu. Men jag är orolig jämnt. Jag bara väntar på att han ska göra det igen. Han svar jämnt är att han inte vet varför han gjort som han gjort. Och går nu hos kurator för att ta reda på vad det hänt så många gånger. Jag önskar jag hade kraft att lämna men rädslan att vara ensamstående med barnen gör att jag lider i det tysta. Så de är verkligen en lång väg och känns egentligen inte värt att utsätta sig för att riskera samma igen.


    Tänker du aldrig i banorna att du kanske slösar bort dyrbar tid med en man som med stor sannolikhet kommer göra samma sak senare i livet? Jag menar då när han inte är nöjd med något eller när ert sexliv/kärleksliv går på sparlåga. 


    Det är skillnad på en person som kommunicerar sitt ,missnöje till sin partner, och en som väljer att agera genom att vara otrogen. Om man väl passerat gränsen fler än en gång är det ingen svårighet att göra det igen.

    Får du ut något av att vara tillsammans med en som haft affärer med flera andra?Känner du dig speciell och älskad? Känner du att du kan lita på honom?  Hur många år vågar du slösa bort på något som sällan slutar väl? År som du har möjlighet att hitta en partner som ger dig trygghet, kärlek och glädje,istället för att känna dig mindervärdig och må dåligt.

    Är det verkligen värre att vara ensam än att leva med någon som får en att må dåligt och drar ner ens självförtroende? Om du tänkt igenom de frågorna riktigt ordentligt så kanske du är redo för att gå vidare med din man. Det krävs då att du släpper allt han gjort och börjar lita till fullo på honom. Annars ägnar du dig bara åt ett riktigt självskadebeteende. 


    Jag rekommenderar däremot inte att stanna (särskilt inte med tanke på att du inte glömt). För att inte tala om att du kanske missar den rätta genom att sitta fast med en person som är så uppenbart fel.

  • Anonym (Stäng inte dörren för riktig kärlek.)
    Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 13:21:13 följande:
    Den koftan har jag som sagt haft länge och har svårt att släppa. Jag har försökt få honom att prata med mig. Gå i samtal tillsammans. Men inget förslag blir bra. Jag skulle så gärna vilja skilja mig men jag har ingen möjlighet att få bostad och han har sagt att han inte flyttar fast jag står på kontraktet. Jag har dessutom fått att om han någon gång skulle flytta så flyttar han från stan vi bor och jag står då själv med barnen. Och ingen släkt i närheten. Men någon gång kanske möjlighet finns att få komma ifrån
    Angående vem som ska flytta vid en ev. separation tycker jag inte du ska nöja dig med hans ord.
    Prata med en jurist, det finns många som ger ett första rådgivande samtal gratis. 
    Jag är ingen jurist men som jag förstått det så är det den som har störst behov av bostaden som får behålla den och den som har barnen är i regel den som  har störst behov.
    Men nöj dig inte med mina ord heller, skaffa dig kunskap från  ett proffs, om vilka möjligheter du faktiskt har. 
  • klen

    Jag klarade inte av att fortsätta när jag fick reda på hennes otrohet. Trots att det är många år sedan så vill jag aldrig mer se ludret.

  • Anonym (Lila)
    Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 13:21:13 följande:

    Den koftan har jag som sagt haft länge och har svårt att släppa. Jag har försökt få honom att prata med mig. Gå i samtal tillsammans. Men inget förslag blir bra. Jag skulle så gärna vilja skilja mig men jag har ingen möjlighet att få bostad och han har sagt att han inte flyttar fast jag står på kontraktet. Jag har dessutom fått att om han någon gång skulle flytta så flyttar han från stan vi bor och jag står då själv med barnen. Och ingen släkt i närheten. Men någon gång kanske möjlighet finns att få komma ifrån


    Du gör det hela tiden!

    Du ser bara hinder inte möjligheter. Vad skönt för er om han flyttar. Då har du möjlighet att jobba med dig själv och hitta tillbaka till den du var en gång i tiden. Sen kommer kärleken igen när du är redo.

    Ge upp honom men ge aldrig upp dig själv eller dina barn. Bekräftar inte din man dig så finns det en risk att han är likadan mot barnen? Han berömmer de kanske för saker de gör men bekräftar dom inte för vem dom är?

    Det är inte konstigt att unga och barn växer upp med låg självkänsla när de aldrig får bekräftat sina behov eller känner sig sedda. De lär sig bara att prestera för att duga för andra.

    Så tänker du inte på dig själv så tänk åtminstone på era barn. Det finns tydliga lagar som gäller vid skilsmässa. Du kommer få all hjälp du behöver när du är redo att göra en förändring. Som det är nu så ser ni bara varandras dåliga sidor. Allt ni såg hos den andre när ni var nyförälskade är som bortblåst. Ni minns inte ens hur den andre var, eller så beskyller ni varandra för att inte vara så längre. Det är för att ni saknar självkänsla båda två.

    Känner du i ditt hjärta att ni har en chans att hitta tillbaka till varandra så ge honom den chansen annars måste ni göra något åt detta. Ni ser tydligt elefanten i rummet men båda väljer att blunda och känna sig fram istället.
  • Daniel890
    Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 13:24:00 följande:

    Mina gröna skogar försvann för länge sedan och kan inte ens påstå något annat. Man hoppas bara att han ska hitta någon annan och flytta. Men när man mått dåligt så länge och bara minns allt negativt så är man fast i den negativa cirkeln


    Jag hoppas att du inom en snar framtid hittar styrkan att lämna, för du får aldrig igen tiden som du kastar bort på honom.
  • Anonym (Fortfarande orolig)
    Anonym (Esme) skrev 2019-05-27 13:29:17 följande:

    Tänker du aldrig i banorna att du kanske slösar bort dyrbar tid med en man som med stor sannolikhet kommer göra samma sak senare i livet? Jag menar då när han inte är nöjd med något eller när ert sexliv/kärleksliv går på sparlåga. 

    Det är skillnad på en person som kommunicerar sitt ,missnöje till sin partner, och en som väljer att agera genom att vara otrogen. Om man väl passerat gränsen fler än en gång är det ingen svårighet att göra det igen.

    Får du ut något av att vara tillsammans med en som haft affärer med flera andra?Känner du dig speciell och älskad? Känner du att du kan lita på honom?  Hur många år vågar du slösa bort på något som sällan slutar väl? År som du har möjlighet att hitta en partner som ger dig trygghet, kärlek och glädje,istället för att känna dig mindervärdig och må dåligt.

    Är det verkligen värre att vara ensam än att leva med någon som får en att må dåligt och drar ner ens självförtroende? Om du tänkt igenom de frågorna riktigt ordentligt så kanske du är redo för att gå vidare med din man. Det krävs då att du släpper allt han gjort och börjar lita till fullo på honom. Annars ägnar du dig bara åt ett riktigt självskadebeteende. 

    Jag rekommenderar däremot inte att stanna (särskilt inte med tanke på att du inte glömt). För att inte tala om att du kanske missar den rätta genom att sitta fast med en person som är så uppenbart fel.


    Jag skulle gärna gå men pga att jag är arbetslös och har skulder som nyss betalats av så får jag ingen bostad. Och Soc hjälper inte så länge jag står som gift
  • Anonym (Fortfarande orolig)
    Anonym (Lila) skrev 2019-05-27 13:36:41 följande:

    Du gör det hela tiden!

    Du ser bara hinder inte möjligheter. Vad skönt för er om han flyttar. Då har du möjlighet att jobba med dig själv och hitta tillbaka till den du var en gång i tiden. Sen kommer kärleken igen när du är redo.

    Ge upp honom men ge aldrig upp dig själv eller dina barn. Bekräftar inte din man dig så finns det en risk att han är likadan mot barnen? Han berömmer de kanske för saker de gör men bekräftar dom inte för vem dom är?

    Det är inte konstigt att unga och barn växer upp med låg självkänsla när de aldrig får bekräftat sina behov eller känner sig sedda. De lär sig bara att prestera för att duga för andra.

    Så tänker du inte på dig själv så tänk åtminstone på era barn. Det finns tydliga lagar som gäller vid skilsmässa. Du kommer få all hjälp du behöver när du är redo att göra en förändring. Som det är nu så ser ni bara varandras dåliga sidor. Allt ni såg hos den andre när ni var nyförälskade är som bortblåst. Ni minns inte ens hur den andre var, eller så beskyller ni varandra för att inte vara så längre. Det är för att ni saknar självkänsla båda två.

    Känner du i ditt hjärta att ni har en chans att hitta tillbaka till varandra så ge honom den chansen annars måste ni göra något åt detta. Ni ser tydligt elefanten i rummet men båda väljer att blunda och känna sig fram istället.


    Jag hade gärna lämnat idag men som arbetslös och prick hos kronofogden i tre år till så får jag ingen bostad. Jag tror att eftersom jag klarat av barnen själv under alla åren typ så blir de nog ingen skillnad än nu. Men utan bostad går det inte
  • Anonym (Esme)
    Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 13:41:44 följande:
    Jag skulle gärna gå men pga att jag är arbetslös och har skulder som nyss betalats av så får jag ingen bostad. Och Soc hjälper inte så länge jag står som gift

    Aj då,  då förstår jag att det är lite problematiskt. Fall bara inte in i tanken att det är lika bra att stanna (om det endast är av den anledningen du är kvar). Jobba hårt på lösningar så att du kan lämna, som att hitta jobb eller studera t.ex. 


    Det måste vara en mardröm att vara kvar med någon som behandlat en dåligt för att man inte har någonstans att bo? Risken är ju att självkänslan blir så lidande att man stannar kvar ändå tillslut för att man inte anser sig värd något bättre. 


    Att han har makten i förhållandet gör inte saken bättre. Han vet att du inte kan lämna, och då är risken större att han gör lite som han vill. Jag hoppas du gör allt för att komma ifrån det destruktiva förhållandet ni har nu. Vad du än gör bli inte passiv. Glöm inte att du är värd så mycket bättre. Hjärta

  • Anonym (Otrohet nej tack)

    Det finns ju en del människor här på FL som försvarar otrohet, så länge det är de själva som är otrogna, förstås. Skulle vara intressant att höra deras åsikt om att förlåta otrohet, dvs. huruvida de anser att de har rätt att bli förlåtna om deras otrohet uppdagas.

Svar på tråden Otrogen flickvän