Anonym (Fortfarande orolig) skrev 2019-05-27 13:21:13 följande:
Den koftan har jag som sagt haft länge och har svårt att släppa. Jag har försökt få honom att prata med mig. Gå i samtal tillsammans. Men inget förslag blir bra. Jag skulle så gärna vilja skilja mig men jag har ingen möjlighet att få bostad och han har sagt att han inte flyttar fast jag står på kontraktet. Jag har dessutom fått att om han någon gång skulle flytta så flyttar han från stan vi bor och jag står då själv med barnen. Och ingen släkt i närheten. Men någon gång kanske möjlighet finns att få komma ifrån
Du gör det hela tiden!
Du ser bara hinder inte möjligheter. Vad skönt för er om han flyttar. Då har du möjlighet att jobba med dig själv och hitta tillbaka till den du var en gång i tiden. Sen kommer kärleken igen när du är redo.
Ge upp honom men ge aldrig upp dig själv eller dina barn. Bekräftar inte din man dig så finns det en risk att han är likadan mot barnen? Han berömmer de kanske för saker de gör men bekräftar dom inte för vem dom är?
Det är inte konstigt att unga och barn växer upp med låg självkänsla när de aldrig får bekräftat sina behov eller känner sig sedda. De lär sig bara att prestera för att duga för andra.
Så tänker du inte på dig själv så tänk åtminstone på era barn. Det finns tydliga lagar som gäller vid skilsmässa. Du kommer få all hjälp du behöver när du är redo att göra en förändring. Som det är nu så ser ni bara varandras dåliga sidor. Allt ni såg hos den andre när ni var nyförälskade är som bortblåst. Ni minns inte ens hur den andre var, eller så beskyller ni varandra för att inte vara så längre. Det är för att ni saknar självkänsla båda två.
Känner du i ditt hjärta att ni har en chans att hitta tillbaka till varandra så ge honom den chansen annars måste ni göra något åt detta. Ni ser tydligt elefanten i rummet men båda väljer att blunda och känna sig fram istället.