Jag är så nyfiken hur de som har gott ställt verkligen kan umgås med de som har mindre? Ser man ner på de? Det gäller förstås inte alla, men tex de högutbildade inom vården som träffar olika människor borde ju ha en förståelse för andra människors situationer?
Vet ni några som umgås över klass-skillnader?
Jag har både rika och fattiga vänner som hjälpt mig. Tycker det har saknat betydelse i frågan. Rikedom har lite att göra med matriella tillgångar.
Är inte välbärgad ej heller fattig, men kan ibland ha dålig ekonomi och ibland bättre. Vi har ibland råd att bygga och semestra ibland inte. Men alltid råd med vardagliga nöjen, kläder, mat och skor.
Däremot gillar jag inte att hänga med fattiga, för de kan aldrig göra något så det slutar alltid med att jag får betala eller att vi hamnar i någons lägenhet på en kaffe och hembakat. Har jag tur blir jag bjuden på middag, fläsk och potatis. Som jag sen får skjutsa till affären för soppa pengarna tog slut med ingredienserna eller så har de inget körkort. Dessutom inga större ambitioner på att ta sig framåt. Så jag har slutat att hänga med sådana. Jag vill kunna vara jämlik. Samma gäller åt andra hållet, jag skulle aldrig kunna hänga med att shoppa varje dag och åka utomlands varje månad, typ. Jag skulle få ångest och känna mig mindervärdig så jag skulle inte försätta mig där. Jämlikhet ska det vara!
Är inte välbärgad ej heller fattig, men kan ibland ha dålig ekonomi och ibland bättre. Vi har ibland råd att bygga och semestra ibland inte. Men alltid råd med vardagliga nöjen, kläder, mat och skor.
Däremot gillar jag inte att hänga med fattiga, för de kan aldrig göra något så det slutar alltid med att jag får betala eller att vi hamnar i någons lägenhet på en kaffe och hembakat. Har jag tur blir jag bjuden på middag, fläsk och potatis. Som jag sen får skjutsa till affären för soppa pengarna tog slut med ingredienserna eller så har de inget körkort. Dessutom inga större ambitioner på att ta sig framåt. Så jag har slutat att hänga med sådana. Jag vill kunna vara jämlik. Samma gäller åt andra hållet, jag skulle aldrig kunna hänga med att shoppa varje dag och åka utomlands varje månad, typ. Jag skulle få ångest och känna mig mindervärdig så jag skulle inte försätta mig där. Jämlikhet ska det vara!
Jag brukar hänga med de som är på stegen undere och över mig. Då kan jag både inspireras och inspirera. Och man har tillräckligt mycket gemensamt för att förstå varandra.
Känner igen det där med att betala för kompisar som alltid är fattiga. Man vill att de ska vara med men tröttnar när de aldrig blir någon förändring och de förväntar sig att bli bjudna. Det är okej en kortare period men när det gått 1,5 år och de inte skaffatt jobb eller har råd med en hamburgare är det fan nog.
Är inte heller vare sig rik eller fattig. Dock är man ju ensam så jag har lite utgifter.
Jag brukar hänga med de som är på stegen undere och över mig. Då kan jag både inspireras och inspirera. Och man har tillräckligt mycket gemensamt för att förstå varandra.
Känner igen det där med att betala för kompisar som alltid är fattiga. Man vill att de ska vara med men tröttnar när de aldrig blir någon förändring och de förväntar sig att bli bjudna. Det är okej en kortare period men när det gått 1,5 år och de inte skaffatt jobb eller har råd med en hamburgare är det fan nog.
Är inte heller vare sig rik eller fattig. Dock är man ju ensam så jag har lite utgifter.
Hörni, nu har jag läst igenom era tankar här och känner att man kanske kan sammanfatta det lite såhär (för ni är i princip överens).
Det blir svårt att umgås över klassgränserna om:
- man har olika spenderar-vanor som förhindrar att man gör saker tillsammans (pga att den ena inte har råd och den andra kan känna sig utnyttjad).
- den rika saknar förståelse för den mindre rikas situation.
- den rika/påvägattbli-rika eftersträvar status och är rädd om sin image, och därför väljer bort de som inte passar in i deras föreställda umgängeskrets .
Det går bra om:
- man har saker gemensamt och relationen kretsar kring det.
- man ställer upp för varandra och är generös utifrån sina förutsättningar.
Ja, alltså jag menar ju inte bottensteget och toppensteget. Jag menar ju naturligtvis en stege med många steg. Då funkar det bra att umgås med folk på steget just över och steget just under ens egna. Lagomt stora avstånd.
Ja, alltså jag menar ju inte bottensteget och toppensteget. Jag menar ju naturligtvis en stege med många steg. Då funkar det bra att umgås med folk på steget just över och steget just under ens egna. Lagomt stora avstånd.
Varför kan man inte sitta hemma hos någon och dricka kaffe? Känns det som att kackerlackorna ska hoppa på er?
Hörni, nu har jag läst igenom era tankar här och känner att man kanske kan sammanfatta det lite såhär (för ni är i princip överens).
Det blir svårt att umgås över klassgränserna om:
- man har olika spenderar-vanor som förhindrar att man gör saker tillsammans (pga att den ena inte har råd och den andra kan känna sig utnyttjad).
- den rika saknar förståelse för den mindre rikas situation.
- den rika/påvägattbli-rika eftersträvar status och är rädd om sin image, och därför väljer bort de som inte passar in i deras föreställda umgängeskrets .
Det går bra om:
- man har saker gemensamt och relationen kretsar kring det.
- man ställer upp för varandra och är generös utifrån sina förutsättningar.
Varför kan man inte sitta hemma hos någon och dricka kaffe? Känns det som att kackerlackorna ska hoppa på er?