• ruta1

    Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?

    Jag är så nyfiken hur de som har gott ställt verkligen kan umgås med de som har mindre? Ser man ner på de? Det gäller förstås inte alla, men tex de högutbildade inom vården som träffar olika människor borde ju ha en förståelse för andra människors situationer?

    Vet ni några som umgås över klass-skillnader?

  • Svar på tråden Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?
  • Anonym (sjukpensionär)
    Anonym (...) skrev 2019-05-29 21:49:28 följande:
    Det är ingen myt att man kan ta sig från fattig till (relativt) rik. Jag växte upp med att vända på slantarna och en TV som man var tvungen att använda tång för att byta kanal på. Mitt första heltidsjobb tjänade jag 11500kr på (2001). Jag fick aldrig några pengar till körkort och annat av mina föräldrar och vi åkte aldrig utomlands.

    Nu tjänar jag 95500 i månaden och har hus, två bilar och kan resa runt världen både i tjänsten och privat.
    Nej det är ingen myt att "man kan", men det är en myt eller i alla fall rejäl överdrift att "alla kan".
  • FuckGoggleAskMe

    Herregud, det är väl personligheten man går efter, och inte bankkontot! Jag tjänar massor och är god vän med ett par systrar som jobbar som städerskor och en av dem bor här illegalt. Känner också brorsan, hans fru och systrarnas mamma. Alla jobbar som städare, hälften har inte uppehållstillstånd och ingen är rik. Är inte så förtjust i systrarnas män (pga personligheterna) som är bagare/hantverkare, dom är ok, men övriga är fantastiska människor. Det är klart, pga deras brist på utbildning kan jag väl inte diskutera allt med dem, men jag behöver inte diskutera allt med alla vänner. Dessutom har jag nog ett antal släktingar, grannar och barndomsvänner som tjänar typ en tredjedel av vad jag gör, men det är oväsentligt. Förvånar mig att TS tror att man beaktar inkomsten när man väljer vänner.

  • Anonym (...)
    Anonym (egoisten) skrev 2019-05-29 21:54:23 följande:
    En på miljonen bevisar ingenting. 
    I det projekt-team jag jobbar med nu åt projektledaren ur soptunnor i ett flyktingläger som sexåring. Deras båt hade innan det stoppats av pirater och kvinnor våldtagits och män mördats. Nu leder hon teamet jag jobbar i och tjänar antagligen jämförbart med mig.

    Killen som jobbar som "Business Analyst" och tar fram kravspecifikationerna för projektet kom som invandrare som liten och räknade allt förutom tak över huvudet och mat som lyx. Han tjänar nog lite mindre, men kanske kring 80k i månaden.
  • eraldahl
    Anonym (egoisten) skrev 2019-05-29 21:33:54 följande:
    skitsnack och en borgelig jävla myt.

    Haha! Fortsätt leva i ditt socialistfängelse bäst du vill. Det gör inte mig något att du sitter och surar för att du inte vill ta ansvar och ägarskap. Jag tror ni älskar att tycka synd om er själva. 


    Jag bör tillägga att jag är varken borgare eller socialist. Spelar ingen roll vad du röstar på i Sverige. Du röstar socialistiskt i vilket fall. Skulle jag få bestämma skulle jag slopa all välfärd och införa en konstitution liknande USA's. Freedom baby!


    Vi är ett folk i fångenskap, likt burfåglar. I buren är man trygg, har alltid mat och får allt serverat utan att lyfta ett finger men det finns inte frihet. Den kan de endast skåda genom gallet. Socialism är svenskarnas bur. Vi vet inte ens hur riktig frihet smakar och fortsätter dåraktigt att håna USA. Ack du Sverige! Du sköna land som inte vill se.


    Vem som helst i Sverige kan vara framgångsrik genom att jobba hårt. Men som sagt, förblindade och fångade, svenskarna äro.

  • Anonym (Maria)

    Ja det är självklart för mig. Pratar och umgås gärna med alla möjliga människor. Även om jag på min fria tid gärna är själv så mycket det går.

    Sorterar inte ut människor baserat på låg inkomst el liknande. Vi bägge två är just högutbildade inom vården.

    Sedan är det så att man ofta hamnar i sällskap med andra som oftast har hög utbildning. Det är inte samma sak som att man är rik och lyckad dock.

    Sedan märker jag att en hel del människor har fördomar om då tex läkare, att de är märkvärdiga eller att vi tror att vi är bättre än andra. Då jag/vi ibland fått höra för att nämna ett ex - Nä, men vad ni är trevliga och naturliga! El föräldrar som frågar Men varför har inte era barn nya Iphones? Ni har ju råd!

    Ja, men vi bryr oss inte. Iphones el andra märkesaker är inte attraktivt för oss. Vi måste inte marknadsföra oss hela tiden.

  • Anonym (Maria)
    eraldahl skrev 2019-05-30 05:15:56 följande:

    Haha! Fortsätt leva i ditt socialistfängelse bäst du vill. Det gör inte mig något att du sitter och surar för att du inte vill ta ansvar och ägarskap. Jag tror ni älskar att tycka synd om er själva. 

    Jag bör tillägga att jag är varken borgare eller socialist. Spelar ingen roll vad du röstar på i Sverige. Du röstar socialistiskt i vilket fall. Skulle jag få bestämma skulle jag slopa all välfärd och införa en konstitution liknande USA's. Freedom baby!

    Vi är ett folk i fångenskap, likt burfåglar. I buren är man trygg, har alltid mat och får allt serverat utan att lyfta ett finger men det finns inte frihet. Den kan de endast skåda genom gallet. Socialism är svenskarnas bur. Vi vet inte ens hur riktig frihet smakar och fortsätter dåraktigt att håna USA. Ack du Sverige! Du sköna land som inte vill se.

    Vem som helst i Sverige kan vara framgångsrik genom att jobba hårt. Men som sagt, förblindade och fångade, svenskarna äro.


    Jag håller med om att i Sverige kan de flesta komma ganska långt. Vi är faktiskt förblindade av hur bra vi ändå har det.

    Sedan kan man inte komma ifrån att sjukdom/annat kan sätta käppar i hjulet för en människa.

    Men förutsättningarna som serveras här ÄR bättre här än i de flesta andra länder faktiskt. Även i några andra europeiska länder som jag känner till så är det välfungerande också. Likaså övriga Norden.

    USA förstår jag inte varför vi ska eftersträva, det är ett u-land på många sätt. Med också stora olikheter i de olika staterna förståss. Se sjukvårdssystemet tex?

    Usa är säkert ett bra land när om/när man väl lyckats bygga upp något själv eller att man föds in i pengar, men det är svårt och går inte för alla trots nästan dygnet runt arbete.

    Canada verkar vara ett bättre alternativ tex, om vi rör oss utanför Europa.
  • Anonym (..)

    Många av mina närmaste vänner är helt vanliga "knegare" på en mindre ort, ett par stycken har problem som gör att de arbetar väldigt lite eller inte alls. Inget jag ser ner på, ibland kan jag önska att jag valt ett liknande liv. De enda gånger det varit problem är när ena vännen (långtidssjuk på grund av orsak...) hade en tuff period och fick för sig, och pratade brett om, att jag glidit räkmacka till där jag är idag. Jag påminde hen om hur mitt liv sett ut och ifrågasatte vad hen menade så vi löste det. Jag väljer inte mina vänner utifrån yttre prestationer och dumpar inte gamla kompisar som valde en annan stig.

  • Anonym (Maria)
    Walker90 skrev 2019-05-29 20:43:45 följande:

    Ja, första gången vi träffade våra vänner i USA och de berättade om sina jobb och hur de bor, då tänkte jag att de skulle bli bortskrämda när vi berättar om våra liv. Tvärtom så tyckte de att det var kul och intressant med våra olikheter!


    De måste väl ändå vara medvetna om att människor bor på olika sätt.

    Förstår hur du kände, om de nu bodde på ett sådant lyxigt vis...Men det är ju absolut inte representativt för den stora massan amerikaner heller.

    Precis som att alla i Sverige inte bor i röda små hus. El liknande Solsidan style.
  • ruta1
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-05-29 23:12:28 följande:

    Herregud, det är väl personligheten man går efter, och inte bankkontot! Jag tjänar massor och är god vän med ett par systrar som jobbar som städerskor och en av dem bor här illegalt. Känner också brorsan, hans fru och systrarnas mamma. Alla jobbar som städare, hälften har inte uppehållstillstånd och ingen är rik. Är inte så förtjust i systrarnas män (pga personligheterna) som är bagare/hantverkare, dom är ok, men övriga är fantastiska människor. Det är klart, pga deras brist på utbildning kan jag väl inte diskutera allt med dem, men jag behöver inte diskutera allt med alla vänner. Dessutom har jag nog ett antal släktingar, grannar och barndomsvänner som tjänar typ en tredjedel av vad jag gör, men det är oväsentligt. Förvånar mig att TS tror att man beaktar inkomsten när man väljer vänner.


    Inte av inkomst, utan man befinner sig inte i samma kretsar. Och att man inte intresserar sig inte för någon som har det mindre gott ställt på flera plan. Det finns nog fördom åt bägge håll, så är det nog om man skrapar på ytan. Det är väl inte ovanligt att om man har blivit framgångsrik är det lätt hänt att man förlorar nyanser i livet och ser bara det ytliga och tappar respekten för vanliga människors svårigheter.
  • Anonym (Maria)
    ruta1 skrev 2019-05-30 07:10:46 följande:

    Inte av inkomst, utan man befinner sig inte i samma kretsar. Och att man inte intresserar sig inte för någon som har det mindre gott ställt på flera plan. Det finns nog fördom åt bägge håll, så är det nog om man skrapar på ytan. Det är väl inte ovanligt att om man har blivit framgångsrik är det lätt hänt att man förlorar nyanser i livet och ser bara det ytliga och tappar respekten för vanliga människors svårigheter.


    Det finns också, känner till en person som har riktigt bra inkomst är snickare så han är framgångsrik, han gnäller jämt om att bara man vill så går allt, alla kan minsann alltid arbeta och vara hederliga. Den personen har tex aldrig varit sjuk (än). Har alltid sluppit ta VAB och liknande, det har hans kvinna gjort.

    Han har ingen empati. Han skulle faktiskt behöva ett uppvaknande, tex skadar han sig i kroppen så fallerar ju hela hans karriär så att säga.
Svar på tråden Kan framgångsrika/rika umgås med fattiga?