Otrogen mot min man

Tack för att du delade din berättelse. Jag var tvungen att dubbelkolla om det var jag som hade skrivit inlägget. Du beskrev så bra med andra ord.

Hur ser sexlivet ut mellan dig och din man nu? Är det sämre eller oförändrat?

Jag förstår precis. Hela mitt liv har jag kategoriskt dömt otrogna människor. Jag känner mig mer ödmjuk nu. Jag har varit gift i många år och har flera barn tillsammans med en man som är min bästa vän och livskamrat. I vår relation finns liksom andra relationer saker som inte fungerar bra. Jag har tex många gånger berättat för min man att jag behöver närhet. Det var flera år sedan jag fick ovillkorad närhet. Sex har vi men det är alltid på hans villkor och hans tillfredställelse som det handlar om. Han är nöjd när han fått det han vill ha på sitt sätt och när han vill det vilket är pressande och fruktansvärt avtändande för mig. Detta har sagt till honom många gånger. Med tiden har detta lett till att jag inte alls tänder på honom. Våra samtal leder ingenstans. Eftersom vi har ett bra liv i övrigt har jag länge trott och tänkt att det var barnen och vardagen och att jag helt enkelt är en person som inte njuter av sex och kanske inte behöver så mycket sex. Jag ställer upp på sex för att det är enklast att inte bråka om det och för att jag tror att det är viktigt för relationen.

För ca 2 år sedan hamnade jag av en slump i en position som innebär kontakter med en person som jag direkt blev oerhört attraherad av. I 1,5 års tid stod jag emot attraktionen. Under våren insåg jag att det kommer inte gå tänka bort denna man. Det var inte planerat och det var inte meningen men det ena ledde till det andra och vi är sen en tid otrogna mot våra respektive. Han ger sig hän min njutning lika mycket som jag ger mig hän hans och plötsligt är sex njutningsfullt. Jag har insett att det inte är min lust det är fel på utan felet ligger i sexlivet med min totalt oförstående man.

Varken jag eller min älskare har några planer på att lämna våra respektive. För första gången i livet har jag börjat tänkt att detta kanske blir en sak som på sikt får mig att lämna min man men just nu är barnen för små och vi är bra team i vardagen så jag har ingen lust att ändra på det. Livet är för kort och jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte tar chansen. Sen får folk tycka vad de vill, TS. De lever inte våra liv. Jag tänker att det är rätt så oproblematiskt om detta skötts snyggt. Min man mår inte dåligt av det han inte vet. Jag skadar min familj om detta kommer fram. Det finns förstås en risk för det. Men hur den risken bör värderas kan ingen annan än jag ta ställning till. Folk får tycka vad de vill. Det är mitt liv och mitt val. Gör det som känns rätt för dig. Vill du träffa mannen gör det. Sköt det snyggt och se till att risken att ni blir upptäckta är så liten som möjlig. Jag kommer aldrig igen se så svart och vitt på detta med otrohet.

Hade det varit okey för dig att din man bokar in möten och har passionerat sex med en annan kvinna, medans du är hemma och lagar mat till din familj?

Han ligger och får orgasmer i en bil och njuter med den hör kvinnan. Och hon tillfredställer honom på bästa sätt?

Jag respekterar ditt beslut!

Nyfiken hur du ser på det om det var ombytta roller.

Jag har i över 15års tid pratat med min man om att jag vill ha mer närhet och smekningar och inte bara pure sex. Det spelar ingen roll hur mycket jag har tagit över vårt sexliv genom att ta hans händer och visa eller genom att vara dominant och visa hur jag vill. Jag har gråtit och hotat och bett och pratat om hur mycket jag längtar mer efter honom utan att pressa. Det spelar ingen roll hur mycket jag har sex strejkat eller gjort deal om schema. Inget har hjälpt! Senast sa jag till honom att du ger mig inget annat val än att längta efter att ha älskare vid sidan om. Han ställde sig förstås oförstående till det och tycker att vi har det så fint ihop och han älskar mig så mycket. Vi har så fina barn och fin relation. För honom är sex inte så viktigt! Jag anpassade mig efter honom men tror inte jag orkar mer. Han kan vara utan sex i 1-2 månader om inte jag närmar mig honom.

Men jag mår såklart inte så bra av att gå bakom ryggen på min man men jag har inte dåligt samvete efter den första händelsen. Tvärtom så njöt jag av att se hur en annan man njöt av hela min kropp. Precis vad jag har saknat och som jag trodde att jag kunde vara utan och har varit utan i över 15år- beröring, lekfullhet, lust, passion...!

Jag vill inte lämna min man, men jag tycker att jag har gjort allt som står i min makt för att kunna förändra vår situation utan resultat.

Oh ja, absolut... Lite källor på det, tack.

Jag har aldrig varit otrogen mot någon av mina pojkvänne regler mot min man. Jag har fram tills nyligen aldrig förstått att man kan göra så när man har investerar länge i en relation och har barn och byggt ett helt liv tillsammans med sin man.

MEN Efter flera flera år av alla möjliga försök till att få ett bättre sexliv så gav jag till slut upp.

Han vill knappt tungkyssa mig eller pussa mig på halsen, nacken, han har nästan slutat att kyssa mina bröst, klämmer de endast, han har helt å hållet slutat ge mig oralaex ( för ca 10år sen sa han att han tycker inte om oralsex) och i protest så slutade jag också ge honom oralsex fast jag ibland har längtat till att ge honom det. Han har inte bett om det heller. Vårt sexliv har mer eller mindre bestått av in o ut och that?s it i missionären eller att jag rider honom. Han är så nöjd med vårt sexliv när jag tar upp hur jag önskade att det vore, medans en del av mig längtar till det lekfulla, lustfyllda, passionerade sexet som jag hade med mitt ex. Jag har gjort allt som har stått i min makt för att piffa upp vårt sexliv eller få honom att ge mig njutning genom mer smekningar mm, men utan resultat.

Han vill absolut inte att jag ska ha någon annan och varken jag eller han kan lämna varandra.

Vi har varit tillsammans alldeles för länge...

Idag gav jag upp och lusten tog över moralen. Jag har den senaste månaden känt mig attraherad av en annan man i min närhet och idag träffades vi och vi hade en timme utan att bli störda. I en timme blev jag passionerad kysst och smekt och jag njöt av att han njöt av mig. Jag borde ha dåligt samvete, men tyvärr så känner jag ännu mer frustration över det dåliga sexlivet som jag har med min annars så underbara man.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här inlägget mer än att lätta på hjärtat och kanske höra andra som har varit i samma sits.

Ja, jag äger inte min man. Jag vill att han sköter det som jag gör nu i så fall.

Jag äger inte min granne, mina kollegor, mina släktingar eller tjejen i kassan på ica heller med det betyder inte att jag får bete mig hur jag vill mot dem, eller hur?