• Anonym (xxx)

    Barnveckorna kommer att få mig att separera

    Vi har bott ihop 2,5 år nu. Situaionen med bonusbarnen, partnerns barn, som bor hos oss varannan vecka , har varit upp och ner i omgångar från början. Jag har oxå barn. De är äldre tonåringar och bor hos oss på heltid. Partnerns barn är under tio. Jag har från början märkt att ena barnet är "annorlunda". Länge skyllt detta på barnets andra förälder, där det inte finns några regler eller ordningar, de får göra precis vad och hur de vill. Finns psykisk ohälsa med i bilden.  Hos mig finns regler. Vårt hem är ej en lekstuga till för att barnen att hoppa leka o röja helt fritt... Till saken. Barnet, har tydliga problem. Jag vill ha utredning för diagnos. Min partner är nollställd och ser inte så mkt av problemen. Andra föräldern vägrar och tar det personligt som kritik mot hen. Även skolan har uppmärksammat problemen. Jag har ont i magen och är på uselt humör var ggn veckan kommer. Vill ej vara hemma, men måste, om jag vill ha ett hus kvar att komma hem till....
    Känner så hemskt att jag flyttar snart. Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så....

  • Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera
  • Anonym (xxx)
    Anonym (?) skrev 2019-06-02 08:05:00 följande:

    det kanske är di som ska ha en utredning? låter som att du har Aspergers på din beskrivning. (ta det inte som kritik)..


    visst vill jag ha ordning och reda i mitt hem, men aldrig hört att jag skulle ha Aspbergers :) (är helt på det klara med vad den diagnosen innebär, då jag utrett min äldsta för ev den diagnosen)). Vad var det som får dig att tänka så?
  • Anonym (xxx)
    Anonym (S) skrev 2019-06-02 08:18:29 följande:

    Det här är inte bra men din känsla är fullt naturlig.

    Vad säger din sambo om du berättar att du funderar över separation pga hur läget är?


     Jag har ej tagit upp min tanke om att flytta isär seriöst. Den har kommit upp endast när vi kommit i diskussion om saker som hänt. Och ibland ställs vi inför en olöslig diskussion där sista ordet är -Vad har du för lösning? Det finns bara en...
  • Anonym (xxx)

    Vill belysa att jag skrev att även skolan har påtalat stora problem kring barnet. Försökt ta upp detta med båda föräldrar, men fått samma reaktion som jag. Det är inte bara mina egna slutsatser.

  • Anonym (xxx)
    Anonym (alice) skrev 2019-06-02 09:39:04 följande:
    Det är ärftligt och det heter Aspergers och du verkar ganska fyrkantig. 
    Nu har ingen i min familj den diagnosen iaf. :) Hur fyrkantig jag än må låta. 
  • Anonym (xxx)
    Pope Joan II skrev 2019-06-02 09:37:09 följande:
    Jag läste det, men om skolan belyst massiva problem i den stil du menar finns som endast lett till att föräldrarna varit "nollställda" inför det skolan observerat hade skolan varit nödgade att göra en orosanmälan och det ser jag inte att du skrivit något om skulle vara gjort?
    Det har anmälts fler än en ggn. 
  • Anonym (xxx)
    mamaleona skrev 2019-06-02 09:32:01 följande:

    Vad skulle en utredning el/och en ev diagnos göra för förändring? Barnet är ju ändå som det är menar jag. O är föräldrarna "rycka-på-axlarna" varianten så ger det absolut ingenting.


    Vet egentligen inte. Men tanken på att kanske få hjälp att med rätt diagnos hitta bättre verktyg att  hantera problemen känns som en ljusning
  • Anonym (xxx)
    Daphodil skrev 2019-06-02 10:08:27 följande:

    Din beskrivna situation påminner mycket om den som min syster har. Med hennes påtryckning fick de till slut en diagnos på barnet, som har lett till ökade resurser i skolan och bättre förståelse hos föräldrar och bonusföräldrar. Det är fortfarande påfrestande för min syster, men något bättre. Så ge inte upp för snabbt.

    Eloge till dig också som svarar lugnt och sakligt till de i tråden som inte kan uppföra sig


    Tack. Det är inte lät att skriva ett sånt här inlägg. Det är mest i desperation då jag inte vet var jag ska prata om det någonstans, då kritik av bonusbarn är tabu. 
  • Anonym (xxx)
    Pope Joan II skrev 2019-06-02 10:20:59 följande:

    Inget svar på vad som menas med att din partner är nollställd och inte ser problemen?


    Vad jag menar i korta drag är att min partner inte ser att det går sönder saker, att barnen inte , (ja enligt mina och många andras normer), kan uppföra sig i sociala situationer osv. Påtalar jag det för hen blir det inte några gräl, utan mer att hen försöker att vi hittar lösningar. Det gäller dock att vid lösningar vara konsekvent. Inte glömma vad man sagt straxt senare. 
    Ja som många kommentarer tidigare har vi inte riktigt lika syn på barn och uppfostran. Det har ju oxå sina grunder i hur vi levt tidigare, och hur detaljrikt jag behöver gå in i detta är ju en tråd i sig. 
  • Anonym (xxx)
    Pope Joan II skrev 2019-06-02 10:19:01 följande:
    Jaha, och vad har hänt med det då?
    möten och åter möten
Svar på tråden Barnveckorna kommer att få mig att separera