Barnveckorna kommer att få mig att separera

Du kan alltid tala med skolan och barnets lärare. För de kan trycka på även om du inte får gensvar hos föräldrarna.

Strunta i att försöka få till en utredning stärk det som är bra hemma och meddela din sambo att han får ta hand om det som blir fel för barnet. Du ser saker men det vill inte bioföräldrarna. Det är synd.
Men det är kanske för jobbigt för dem att ta in. De ser kanske en adhd diagnos som de extrema fall de hört talas om och inte riktigt så som deras barn har för svårigheter.

Kanske att pappan förstår att något är avvikande i barnets beteende när han själv får ta konsekvenserna.

Förövrigt kan du alltid bli särbo. Då slipper du det som gör att du mår dåligt.

Hon kan prata och yttra sin oro för sitt styvbarn trots hon inte är vårdnadshavare. På samma sätt som du skulle kunna tala med läraren om att du sett något oroande om ett annat barn i ditt barns klass.

Att få svar är inget som behövs i denna diskussion med läraren. Det är ju som sagt var TS som yttrar en oro och inget annat.

Det kan vara det samtalet som får skolan att agera och tala tydligare med föräldrarna på ett extra möte. Vad vet jag.

Men jo vem som helst kan gå och tala med en lärare.

Vilken tur denna tråd inte hamnade om dig då?

Men för att återgå till vad ts skulle kunna säga är vad som händer hemma. Om skolan då ser samma saker eller om de ser annat så kan de antingen lugna och de kan ta med sig informationen vidare. Det är ju inte så att det kommer vara en tvåvägskommunikation vid samtalet.

Det kan vara den berömda droppen som gör att barnet får den hjälp den kanske behöver för att klara av skolan.

Det jag skrivit handlar ju inte om hur du skulle känna och tycka utan vad ts skulle kunna göra om hon vill och orkar.
Jag tycker nog att ts verkar vara så pass smart att hon kan skilja på vad som är rätt att säga och göra gentemot vad man inte kan så hon tar nog rätt beslut utefter all info hon har.

Vet du om jag skulle träffa på ditt barn som just endast i denna diskussion skulle ha problem och vara odiagnoserad. Skulle jag se och veta så skulle jag säga något. För det handlar inte om dig utan om barnet. Din då sårade självkänsla kunde jag inte bry mig mindre om.

Du och jag är olika och tänker olika, så är det med det.