Hennes egna ord i starttexten: "Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så...."
Vi har bott ihop 2,5 år nu. Situaionen med bonusbarnen, partnerns barn, som bor hos oss varannan vecka , har varit upp och ner i omgångar från början. Jag har oxå barn. De är äldre tonåringar och bor hos oss på heltid. Partnerns barn är under tio. Jag har från början märkt att ena barnet är "annorlunda". Länge skyllt detta på barnets andra förälder, där det inte finns några regler eller ordningar, de får göra precis vad och hur de vill. Finns psykisk ohälsa med i bilden. Hos mig finns regler. Vårt hem är ej en lekstuga till för att barnen att hoppa leka o röja helt fritt... Till saken. Barnet, har tydliga problem. Jag vill ha utredning för diagnos. Min partner är nollställd och ser inte så mkt av problemen. Andra föräldern vägrar och tar det personligt som kritik mot hen. Även skolan har uppmärksammat problemen. Jag har ont i magen och är på uselt humör var ggn veckan kommer. Vill ej vara hemma, men måste, om jag vill ha ett hus kvar att komma hem till....
Känner så hemskt att jag flyttar snart. Barnet tillför mig bara magont, mer att städa, tvätta och ha koll att det inte går sönder... Vet att jag som vuxen ej får säga så....
Det fetade visar ju att du inte kan ha någon erfarenhet av situationen. När det gäller din väninna så är ju din relation till hennes barn HELT frivillig. INGEN kommer att försöka kräva något av dig, utan du umgås bara med dem när du tycker att det är kul - och kan gå när du vill. Och du har aldrig ansvaret för barnet.
När man är styvmamma och bor ihop med styvbarnen, så finns det plötsligt NOLL frivillighet och (i alla fall i stunden, om än kanske inte långsiktigt) lika mycket ansvar som barnens biologiska föräldrar.
Efterblivet? Vi lever ju som en familj, och jag har lika stor kontakt med skola/fritids som föräldrarna, då jag hämtar o lämnar lika ofta som dem, i livets pussel. Finns med på skolfester avslutningar och möten, som vilken vanlig ansvarstagande vuxen i barnets nätverk som helst.
Vad är konstigt med det?
Du behöver inte svara, då jag faktiskt inte ens tänk titta mer på min tråd, då den blivit kapad av så många som vet hur jag funkar ???? ????
Jag vet att det är så. Tabu lixom. Därför jag tänkte att på en familjesida som denna kunde jag kanske ventilera lite.
Har fått många fina tankar, och råd. Tar till mig av alla i alla riktningar! Stanna / separera.
Men jag blir tagen av hur många som vet och dömmer, hur jag är. För det vet ni inte. Jag har delgivit väldigt lite av vårt liv, men får ändå oerhört stora reaktioner och många dömande svar om hur dålig vuxen jag är som skyller allt på ett barn och dömmer detta barn...
Vet nu att kastar man sig till bedömning får man bara finna sig.
Bästa kommentaren i tråden!
Klart jag kan det. Men nu var det inte vad ämnet handlade om. TS klagar på styvbarnen men har likväl ingått en relation med styvpappan fullt medveten om att denne hade barn. Take it or leave it! Fördelsaktigt är det ju om människor som ingår sådana relationer är förberedda på vad dom tar sig an. Det är ganska uppenbart att det kommer att bli problematiskt.
Nu är ju det väldigt långt ifrån samma sak. Det handlar väl snarare om att som singelförälder sätta sina barn först och därmed välja en partner som förstår att barnen är en förälders största ansvar och därmed accepterar att inte få vara nr 1 för denna personen. Det är rätt sjukt beteende att konkurrera med ett barn.
Likaså att som singel utan barn avstå sina känslor för en person som är förälder om om jag inte gillar barn eller inte kan acceptera det faktum att partnerns barn kommer att vara en stor del av förhållandet, om partnern är en ansvarstagande förälder vill säga.
En bra förälder skyddar sina barn från att leva i en dysfunktionell familj oavsett om det är med barnets andra förälder eller någon ny partner.
" och därmed accepterar att inte få vara nr 1 för denna personen. Det är rätt sjukt beteende att konkurrera med ett barn."
"Likaså att som singel utan barn avstå sina känslor för en person som är förälder om jag inte gillar barn"