Dottern ska komma och gå

Jag ger mitt stöd till TS.

Separation med gemensamma barn är svårt och ger varken barn eller föräldrar en optimal tillgång och umgänge med varandra.

Dock tycker jag det får vara lite ge och ta här.
Jag tycker inte att föräldrar ska missunnas möjligheterna det ger att vara barnfri, eftersom det ändå är vad man kommer att vara viss tid.

Vad det gäller barnens behov så anser jag att de behöver ett tryggt hem och miljö samt omtänksamma föräldrar och kärlek.
Jag anser inte att barn behöver två hem samtidigt.

Risken är bara att barnen användr detta mot förälder vid konflikter.

Jag anser också att man som bonusförälder har accepterat att ha sin partners barn hos sig under den umgängestid föräldrarna kommit överens om (varannan vecka exempelvis) och då ska inte bonusföräldrar åläggas ansvaret för bonusbarn om dess förälder är frånvarande p.g.a. hur dennes jobb är schemalagt under förväntade barnfria veckor exempelvis.

Ett upplägg som TS beskriver kan också nyttjas av barn för att dra hem en massa kompisar och hitta på saker i ett hem tomt på vuxna.

Jag ger därför mitt stöd för TS. Behovet kan inte anses stå över möjliga nackdelar.

Som sagt, jag anser inte det är ett behov som står över möjliga nackdelar.
Skulle behovet uppstå som står starkare, kan man ta ställning till det då.Det är definitivt en del av grundfrågan då det är en bonusförälder som startat tråden med sina frågor i ämnet.Det handlar inte om att barnen inte är eller ska vara välkomna utan om var de huvudsakligen ska vistas och bo. Undantag kan alltid göras om behov uppstår, men jag ser inte skäl till att undantag för det delade umgänget ska göras till regel, helt på barnens villkor. De vuxna (föräldrar med partner/bonusföräldrar) har också ett liv och även deras möjligheter och friheter måste få ha en viss prioritet.Ditt exempel är inte jämförbart. I TS fall saknar inte barnet eget hem att alltid vara välkommen i.

Ska du ha ett jämförbart exempel så vore det i så fall ett vuxet par med varsin bostad, där man gör upp att man bor med sina barn i den egna bostaden varannan vecka och tillsammans utan barn i ena bostaden varannan vecka.Det är knappast att inte ständigt ha två hem att växla mellan som de själva vill som skulle göra barn rotlösa.
Jag är själv uppväxt som skilsmässobarn med endast ett hem och det gav snarare motsatt effekt.

Jag tänker lite så här också:

Vad får barnet att vilja komma hit en dag under en vecka då barnet normalt sett skulle bo hos sin andra förälder?

Är det av skäl jag vill ska kunna användas för att inte vara hos och umgås med den andra föräldern?

För mig är det overkligt att hinna sakna en förälder så mycket på bara några dagar som man annars har lika mycket umgänge med som med den andra.