Dotterns betyg utifrån matriser? Hur bedömer lärarna??

Alla system vi haft efter den relativa betygsskalan har varit bättre.

Jag gick i skolan på 80& 90 talet då den användes. Otaliga gånger fick jag höra

Nä du får ingen 5a för jag har inre delat ut någon 1a eller 2a. Ibland fick vi höra nä i sen här klassen han jag vara ge en 5a å en 4a för ni är så jämna... det var ett rent lotteri å speglade i stort sätt ingen kunskap alls...

Det berodde på att lärarna misstolkade betygssystemet. Med grundläggande kunskaper i statistik, så inser man att man kunde ha ganska höga snitt i klassen och ändå uppfylla kraven på fördelningen, vi roade oss med att räkna på det när vi läste matematisk statistik.

Nu gick jag i en klass där vi skrev höga resultat på centralproven (kring 4,5 ) så vi hade ett betygssnitt på drygt 4.

Jag försökte hitta statistiken på Skolverkets hemsida, men hittar bara resultaten från läsåret 16/17 och då var det 18% som hade F på nationella proven i  matematik i 9:an. Och 12,6% som fick F (eller -) i betyg. 

Läsåret 17/18 var det 11,1% som fick F (eller -) i mattebetyg.

I gymnasiet var det tydligen 50%. Det var från en tidningsartikel inte officiell statistik.

Vilken tokig rubrik. 

Betyget är ju helt korrekt satt utifrån de regler som gäller. Skäll inte på lärarna, skäll på betygssystemet om ni är missnöjda.

Jag kan lova er att slöjdläraren i TS inte är den personen som bestämt betygssystemet och inte heller den person som skrivit skollagen.

Annars är det ju som många sagt i tråden. Det är inte "en dålig dag" som stjälper ett betyg, utan vad eleven faktiskt visat för kunskap inom ett moment. Om ert barn kommer hem med ett E på ett prov och är missnöjd så peppa barnet att (själv) fråga läraren vad som krävs för att visa de kunskaper som ni anser att barnet har inom momentet. Eller att ta reda på vad barnet konkret måste utveckla för att nå högre inom momentet. 

A och B är ju jättehöga betyg och "ska" vara svåra att nå. Man kanske behöver ta lite extra ansvar om man strävar dit och t.ex. skriva en kompletteringsuppgift om ett prov gått dåligt, eller gå till simhallen privat några gånger och öva livräddning, eller träna lite på att orientera med Naturpasset eller vad det nu är. 

Och vill man inte anstränga sig lite extra är det ju självklart också helt okej, uppmuntra, peppa och stötta barnen oavsett och hjälp dem att känna att C, D och E kan vara helt okej betyg de också. 

Tvärtom. Så fort man får något bättre gäller inte längre det sämre - när det handlar om samma kriterium.

Varje ämne har dock ungefär 6 - 10 olika kriterier och där gäller det att man måste ha det betyget i alla kriterier. Där räknas annars det sämsta.

Det kan man ha om man vill - i ett prov t.ex. Men det har ju inte att göra med att det finns flera kriterier i ett ämne. Du jämför äpplen och päron här. Poängen är att man inte kan få ett A i terminsbetyg om man har fått sämre resultat i en eller flera kriterier. 

Någonstans tycker jag finns ju en logik där. Om man tänker sig t.ex. att en elev kan förstå engelska på A-nivå, men säger inte ett knyst själv. Ska den eleven ha A i terminsbetyg? Det är klart att man också måste visa att man kan tala engelska och skriva engelska. Kanske är det värre i andra ämnen, men i språk är det inte så tokigt, utan ganska logiskt egentligen.

Beror på. Tänk dig själv att du på jobbet skulle låta bli att göra en viktig del av ditt arbete - tror du att du skulle behålla jobbet? Jo, så gott som alla vuxna jobbar i ett sånt system. 

Visserligen kan jag också tycka att man egentligen borde ta vissa kriterier som inte absolut nödvändiga. Vissa är helt enkelt absolut nödvändiga. I språk måste man läsa, tala, skriva, förstå. Man kan inte bara vara sämre i en av dessa och ändå får bästa betyget. Däremot har man lagt till några mer allmäna kriterier, så som att man ska hitta material på nätet (engelska) eller bearbeta sitt eget arbete - dessa är inte helt nödvändiga, tycker jag. 

Aha, du skrev niondeklassarna först. Men för gymnasiet var det lite lättare att hitta statistik. Det stämmer att mellan 16-50% får F på nationella provet i matematik på gymnasiet, beroende på program och kurs.

Bäst gick det för natur/teknik-eleverna i kurs 4 (kanske inte helt oväntat...) där "bara" 16,3% fick F.
Sämst gick det för estet/samhälls-eleverna i kurs 2b där 50,2% fick F. 

Du blandar ihop arbete och studier. För vuxna som studerar eller är i utbildning kan det mycket väl vara på det viset. Missar man en viktig trafikregel på uppkörningen blir det ju inget körkort, t.ex.