IVF - manlig faktor, lång resa..

Jag förstår hur tungt det känns just nu :/

Jag var med om en snarlik situation för många år sedan. Min dåvarande sambo drabbades av ett sent missfall i femte månaden (havandeskapsförgiftning). Det som hjälpte mig komma ur sorgen visade sig vara att vi snabbt började försöka igen och hon blev ganska snart åter gravid. Den andra graviditeten, som gick hela vägen fram, började innan vårt första barn skulle fötts. Så jag har kunnat tänka att om vårt första barn fötts, då hade inte vårt andra barn kunnat finnas.

För mig var det väldigt länge sedan, barnet som kom till världen då fyller snart 18. Numera ägnar jag mig främst åt donation, men jag tror inte ni är där ännu. IVF är inte en lätt process för kvinnor precis! I vart fall inte den jag följer på nära håll, med dagliga injektioner. Processen kanske är annorlunda när det är manlig faktor? Men slutmålet är ju så underbart, en bebis vid regnbågens slut. Det är väl det man får fokusera på, antar jag