Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Jag har haft ett längre vikariat på ett dagis nu i vår. Där fanns det en förskollärare, två barnskötare och en outbildad vikarie (jag). Pedagogiken var kanske inte noll, men ganska nära. Med en enda förskollärare, så måste hon sköta all byråkrati. Allt pappersarbete, alla möten och så var det ständigt nya kurser (då de förstås tog in ännu en outbildad vikarie).

Trots - eller tack vare - bristen på pedagogik, så ser jag det som ett väldigt bra dagis. Varför? Jo, föräldrarna är nöjda, barnen är trygga och för det mesta glada, det är sällan bråk och personalen har barnen i knät och kramas med dem ofta. Fröknarna tycker om sitt jobb och älskar barnen. Alla barn!

Jag förstår egentligen inte varför det här är något som inte duger numera. Varför kan inte dagis få vara på det här sättet utan att det ses som en sämre variant?