• Anonym (Jana)

    Förälder med personlighetsstörning?

    Jag har på senare tid funderat mer och mer på min mammas märkliga sätt och beteende. Jag undrar om hon kanske har en lätt variant av autism, asperger kanske. Att det är något fel, det är helt säkert, för hon misstolkar allt. Ska dra några exempel så vill jag höra vad ni tror att hon kan ha för något. Inga svar om att man inte kan diagnosticera, bara lite brainstorming.

    Hon är ofta väldigt aggressiv och det är fel på alla. Hon ser inte sin egen del i när hon hamnar på kant med folk trots att det nästan alltid är hon som gjort fel, t.ex sagt något oerhört plumpt eller elakt. Hon inser det inte ens om man påtalar det.

    Men får aldrig förklara något för henne, då blir hon arg. Hon kan inte ta en instruktion. Omöjligt.

    Hon verkar inte bry sig så mycket om sina nära. Hon pratar skit om sina barn och om vi gör mågot fel, t.ex inte hör av oss på ett tag så kan hon tycka att ja, då kan vi helt sluta höras. Hon har inga problem att strunta i att ge en födelsedagspresent om hon blivit sur för något.

    Hon klarar inte att höra på när andra berättar saker som är vardagliga utan hon kan bara lyssna om det är skitsnack. Hon kan inte relatera till något man säger, utan blir rastlös och försöker få in samtalet på sig själv. Hon pratar 99% av tiden. Dessutom om saker som är helt ointressanta men det inser hon inte. T.ex kan hon berätta i flera miuter om när hon har klippt gräset och liknande saker. Hon har noll förståelse för människors reaktioner och människor som inte är som hon. Hon säger t.ex att alla som köper en bil som kostar över 100.000 är idioter. Hon visar noll empati. När någon av hennes barn har haft det svårt så bryr hon sig inte alls. Hon verkar snarare tycka att det händer något spännande. Hon blir hotad av att någon gör något oväntat och reagerar med aggression. Hon har aldrig rätt ord, och försöker inte ens visa att hon bryr sig när någon har det svårt. Hon struntar i dem. Tror inte hon förstår barn och vad de behöver känslomässigt. Hon är som ett barn själv. Om ett barn säger något till henne ska hon genast tävla som om de är lika gamla. Typ "min pappa är bättre än din".

  • Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?
  • Anonym (Känner igen mig)
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-28 18:52:10 följande:

    Vill du berätta?

    Hade varit intressant att höra exempel eftersom alla vänner och bekantas mammor är normala. Känner ingen med en sån här knepig mamma.


    Jag är lite äldre än du och min mamma påminner delvis om det du beskriver, plus ytterligare en del.

    Hon är riktigt trevlig mot alla hon träffar kortare än 15 minuter, men sen börjar hon bli vass i tonen. Det är något som är fel på ALLA andra. För vräkiga, för skrytsamma, för färglösa, för obildade, för tjocka, för magra, för snåla, för tråkiga, för slösaktiga ... alltså ALLA egenskaper hos andra kritiseras.

    Det närmaste vänlighet hon kommer är om hon kan konstatera arr det är synd om andra på något vis. Min syster är frånskild, så henne är det synd om. Men det leder inte till att mamma hjälper henne med något, utan i stället försöker hon nästla sig in och bli bästis med sin f.d. svärson och utifrån den positionen skuldbelägga min syster. Hon hör av sig och säger "Jag fikade med Magnus i dag. Han mår inte bra, jag ser det på honom. Jag tror att du måste sluta träffa din nya kille."

    Hon har gullegrisar bland barnbarnen. Min son är fantastisk, min dotter är inte värd vatten. Samma med syrrans två pojkar, då är den äldste gullegrisar och den yngste tråkig.

    När vi ibland har konfronterat henne säger hon att hon bara skämtar. Försöker vi förklara att barnen inte tycker det är skämt så heter det att vi klemar bort dem.

    Utöver allt detta är hon en fullfjädrad drama queen. Ingenting är för litet för att ställa till en scen om.
  • Anonym (Anonymm)
    Anonym (Känner igen mig) skrev 2019-06-29 00:27:27 följande:

    Jag är lite äldre än du och min mamma påminner delvis om det du beskriver, plus ytterligare en del.

    Hon är riktigt trevlig mot alla hon träffar kortare än 15 minuter, men sen börjar hon bli vass i tonen. Det är något som är fel på ALLA andra. För vräkiga, för skrytsamma, för färglösa, för obildade, för tjocka, för magra, för snåla, för tråkiga, för slösaktiga ... alltså ALLA egenskaper hos andra kritiseras.

    Det närmaste vänlighet hon kommer är om hon kan konstatera arr det är synd om andra på något vis. Min syster är frånskild, så henne är det synd om. Men det leder inte till att mamma hjälper henne med något, utan i stället försöker hon nästla sig in och bli bästis med sin f.d. svärson och utifrån den positionen skuldbelägga min syster. Hon hör av sig och säger "Jag fikade med Magnus i dag. Han mår inte bra, jag ser det på honom. Jag tror att du måste sluta träffa din nya kille."

    Hon har gullegrisar bland barnbarnen. Min son är fantastisk, min dotter är inte värd vatten. Samma med syrrans två pojkar, då är den äldste gullegrisar och den yngste tråkig.

    När vi ibland har konfronterat henne säger hon att hon bara skämtar. Försöker vi förklara att barnen inte tycker det är skämt så heter det att vi klemar bort dem.

    Utöver allt detta är hon en fullfjädrad drama queen. Ingenting är för litet för att ställa till en scen om.


    Låter som en deprimerad person med dåligt självförtroende. Gnäller man på andra så mkt så visar det väl hur personen egentligen mår.
  • Anonym (Lena)
    Anonym (BPD) skrev 2019-06-28 23:48:49 följande:

    Hade vi samma fd kollega eller? Värmland?


    Hm, ja Värmland
  • Anonym (BPD)
    Anonym (Lena) skrev 2019-06-29 00:46:00 följande:
    Hm, ja Värmland
    Psykiatri?
  • Anonym (Narcissism)

    Helt klart narcissism, vilket sorgligt nog börjar i barndomen. Så visst, man kan tycka synd om din mamma, för hon måste ha gått igenom jobbiga saker, men man har ett val: ska jag låta detta påverka resten av mitt liv eller ska jag göra något bättre av det? Din mamma är sjuk och har gjort valet att aldrig ändras, nu är det upp till dig om du är stark nog att bryta cirkeln?

  • Anonym (Jaaa)
    Anonym (Ida) skrev 2019-06-28 11:28:33 följande:

    Så är min mor också.

    Kan det vara att kvinnor tenderar att bli lite åt detta hållet ju äldre man blir?


    Tänkte precis samma om min mamma. Sen verkar det vanligare bland äldre kvinnornas äldre män men det baserar jag ju såklart helt på mina egna reflektioner och upplevelser av folk jag träffar på eller fr möjlighet att observera regelbundet.

    Jag vill inte bli sådan hu så hemskt
  • KlantSmurfen
    AndreaBD skrev 2019-06-28 10:30:43 följande:

    Jag brukar inte skriva något helt annat i titeln än vad som står i inlägget, men okej...

    Och jag säger, personlighetsstörning - mycket möjligt. Autism - nej. Personer inom autism-spektrum brukar inte vara ute efter uppmärksamhet eller anser sig ha rätt till privilegier. De bara utgår ifrån sig själva för att de inte förstår så bra hur andra fungerar. De brukar ha förståelse för andra, om de förstår. Det är förståelsen som är problemet. 

    Det du beskriver är en person som har tillräckligt med social kompetens för att kunna jävlas med andra. Den extrema otåligheten får mig att tänka på att det mycket väl kan finnas ADHD i grunden. 


    Du har nog rätt när det handlar om ASD men det går ju inte att utgå ifrån det som är typiskt för ASD för att utesluta ASD. Om någon med ASD har svårt att anpassa sig kan de försöka överkompensera med arrogans och då handlar det ju inte bara om svårigheter att förstå andra, de vill inte förstå och får ju då svårare att förstå andra och hur de uppfattas av andra.

    Har de svårt att anpassa sig när de är små p.g.a väldigt oförstående föräldrar är det det då inte större större risk att de utvecklar narcissistiska försvarsmekanismer? Eftersom de kan ha svårt att förstå hur andra uppfattar dem är de ju inte så smidiga som de tror och det kan verka som att de lever i sin egna lilla värld. ASD kan feldiagnostiseras som NPD, BPD, bipolär.

    "Det du beskriver är en person som har tillräckligt med social kompetens för att kunna jävlas med andra"
    Behöver man ha social kompetens för att jävlas med andra?
    Personality and Self--Insight in Individuals with Autism Spectrum Disorder

    Whereas cognitive and motivational factors have been invoked to explain self-enhancement in TD individuals (Schriber & Robins, 2012), it is not clear that the same processes account for self-enhancement in individuals with ASD. For example, in TD individuals, narcissism is strongly associated with the tendency to self-enhance (e.g., John & Robins, 1994). Could it be that individuals with ASD are more narcissistic than TD individuals?

    Without using the term "narcissistic,? Attwood (2007) suggested that individuals with ASD, especially those with superior intellectual abilities, (1) may overcompensate for feelings of inadequacy in social situations by becoming "arrogant and egocentric? (p. 20); (2) "have considerable difficulty acknowledging that they have made a mistake? can be hypersensitive to any suggestion of criticism, yet overly critical of others, including teachers, parents or authority figures? (p. 21); and (3) turn "a lack of ability in social play with peers and in interactions with adults [into] behaviors to achieve dominance and control? (p. 26). Frith and colleagues similarly call attention to a certain self-absorption intrinsic to ASD, terming it naïve egocentrism (Frith & de Vignemont, 2005). When the low Agreeableness that characterizes individuals with ASD is thrown into the mix, these individuals might have the makings of a narcissist. However, no studies to date have examined a link between autism and narcissism. Only one exploratory study, Abell and Hare (2005), nods at the issue with observations of elevated levels of grandiose and persecutory delusions in a sample of adult males with Asperger's. Thus, evaluating narcissism in ASD in future studies could be one way to unpack the positivity bias seen in the present research.

    www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4122539/
    The overlap between autistic spectrum conditions and borderline personality disorder

    Recent research is focusing on the possible under-diagnosis or mis-diagnosis of ASC in females [40,41], on the assumption that females may experience greater societal pressure to conform and be part of a peer group and so are more motivated to learn how to hide their autism (so-called "camouflaging?) and thereby go "under the radar? of clinicians or school psychologists, by "pretending to be normal? [42]. This may lead to them either receiving their ASC diagnosis far later than males, and/or being diagnosed with other conditions (anorexia, depression, anxiety, or BPD) because clinicians are not looking for how ASC may present itself differently in females

    www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5590952/

  • Anonym (Jana)

    [quote=79723057][quote-nick]Anonym (BPD) skrev 2019-06-28 23:33:46 följande:[/quote-nick][/quote]

    Ja, det är mitt i prick! Humöret svänger tvärt på grund av någon liten detalj som är fel. Man har alltid fått gå på tå runt henne för att inte väcka ilskan.

  • Anonym (Jana)
    Anonym (BPD) skrev 2019-06-28 23:59:56 följande:

    Du säger alltså att din mor inte alltid varit sådan utan det är något du noterat det senaste året? Hur gammal är din mor?


    Hon har alltid varit sån. Hon är snart 70.
Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?