• Anonym (Jana)

    Förälder med personlighetsstörning?

    Jag har på senare tid funderat mer och mer på min mammas märkliga sätt och beteende. Jag undrar om hon kanske har en lätt variant av autism, asperger kanske. Att det är något fel, det är helt säkert, för hon misstolkar allt. Ska dra några exempel så vill jag höra vad ni tror att hon kan ha för något. Inga svar om att man inte kan diagnosticera, bara lite brainstorming.

    Hon är ofta väldigt aggressiv och det är fel på alla. Hon ser inte sin egen del i när hon hamnar på kant med folk trots att det nästan alltid är hon som gjort fel, t.ex sagt något oerhört plumpt eller elakt. Hon inser det inte ens om man påtalar det.

    Men får aldrig förklara något för henne, då blir hon arg. Hon kan inte ta en instruktion. Omöjligt.

    Hon verkar inte bry sig så mycket om sina nära. Hon pratar skit om sina barn och om vi gör mågot fel, t.ex inte hör av oss på ett tag så kan hon tycka att ja, då kan vi helt sluta höras. Hon har inga problem att strunta i att ge en födelsedagspresent om hon blivit sur för något.

    Hon klarar inte att höra på när andra berättar saker som är vardagliga utan hon kan bara lyssna om det är skitsnack. Hon kan inte relatera till något man säger, utan blir rastlös och försöker få in samtalet på sig själv. Hon pratar 99% av tiden. Dessutom om saker som är helt ointressanta men det inser hon inte. T.ex kan hon berätta i flera miuter om när hon har klippt gräset och liknande saker. Hon har noll förståelse för människors reaktioner och människor som inte är som hon. Hon säger t.ex att alla som köper en bil som kostar över 100.000 är idioter. Hon visar noll empati. När någon av hennes barn har haft det svårt så bryr hon sig inte alls. Hon verkar snarare tycka att det händer något spännande. Hon blir hotad av att någon gör något oväntat och reagerar med aggression. Hon har aldrig rätt ord, och försöker inte ens visa att hon bryr sig när någon har det svårt. Hon struntar i dem. Tror inte hon förstår barn och vad de behöver känslomässigt. Hon är som ett barn själv. Om ett barn säger något till henne ska hon genast tävla som om de är lika gamla. Typ "min pappa är bättre än din".

  • Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?
  • lilagrodautanben

    Jag vet men det är svårare än vad det låter som. Hon skickar brev och dyker upp oannonserat på min veranda..


    Anonym (Jana) skrev 2019-06-30 18:13:56 följande:

    Du behöver bryta med henne låter det som. Våld är aldrig ok.


  • AndreaBD
    lilagrodautanben skrev 2019-06-30 18:39:51 följande:
    Jag går knte dit, hon dyker upp här med färdtjänst. Har bytt nummer men hon vet ju vart jag bor och kan inte flytta en gång i halvåret.. har varit där två gånger på två månader och det var när vaktmästaren ringde efter mig när hon hade tagit ett överdos. Då kunde hon inte slåss eller säga något elakt så låste bara upp och ringde ambulans och psykläkare. Sen gick jag.
    Okej, då förstår jag. Hon har förstås inte rätt heller att dyka upp oinbjuden hos dig. Teoretiskt kan du ringa polisen. Men kanske vore det bättre att låtsas att du måste iväg någonstans? 
  • Anonym (Jana)

    En annan sak som min mamma alltid gjort är att behandla mig som svagbegåvad. Tro mig, det är jag inte. Jag trodde i tonåren att det stod i mina journaler att jag är förståndshandikappad eftersom hon behandlade mig så. Hemskt vilken uppväxt egentligen. Jag vet inte om hon verkligen tror det eller om hon kände sig hotad när jag började växa förbi henne mentalt. Hon har liksom velat trycka ner min utveckling. Någon igenkänning?

  • Anonym (besök)
    lilagrodautanben skrev 2019-06-30 18:41:51 följande:

    Jag vet men det är svårare än vad det låter som. Hon skickar brev och dyker upp oannonserat på min veranda..


    går det att ordna besöksförbud? 

    eller det kanske du inte orkar?
  • Anonym (besök)
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-30 19:47:13 följande:

    En annan sak som min mamma alltid gjort är att behandla mig som svagbegåvad. Tro mig, det är jag inte. Jag trodde i tonåren att det stod i mina journaler att jag är förståndshandikappad eftersom hon behandlade mig så. Hemskt vilken uppväxt egentligen. Jag vet inte om hon verkligen tror det eller om hon kände sig hotad när jag började växa förbi henne mentalt. Hon har liksom velat trycka ner min utveckling. Någon igenkänning?


    behandlade hon din syster likadant?
  • Anonym (Jana)
    Anonym (besök) skrev 2019-06-30 20:18:41 följande:

    behandlade hon din syster likadant?


    Har en bror och nej, han har inte varit med om damma sak.
  • Anonym (besök)
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-30 20:40:28 följande:
    Har en bror och nej, han har inte varit med om damma sak.
    Förlåt, blandade ihop ett annat inlägg med ditt.

    Trist att din mamma behandlade er olika. Så du kan därmed inte prata så mycket med honom?
  • KlantSmurfen
    AndreaBD skrev 2019-06-29 23:54:34 följande:
    Det är klart. Men det är ju det jag säger också. Ingen diagnos i sig innebär att personen skulle vara elak mot andra. Förutom kanske anti-social personlighetsstörning.
    Jag går försöka förklara bättre.
    Man blir inte arrogant av ASD men man kan ha ASD och vara arrogant.
    Man blir inte narcissistisk av ASD men man kan ha ASD och vara narcissistisk.

    Hon skyller ofta sin brutala ärlighet på den, och kallar diagnosen sin superkraft
    Jag är helt övertygad om att arrogans men hon är antagligen inte medveten om hur uppenbart det är. Ibland är det oundvikligt att förstå hur man uppfattas av andra, medan någon med ASD måste träna på det hur blir det då om de också är arroganta?

    Att barn skärper till sej när de varit dumma/egoistiska beror ju inte enbart på moral, empati och att omgivningen reagerar negativt, de tänker ju också på hur andra ser på dem. Hur blir det om man har ASD och inte vill förstå?

    TS mamma verkar vara helt socialt inkompetent. Ursäkterna är uppenbara. Hon försöker lura folk men det är ingen som går på det, det är väl ändå tanken som räknas?

    ASD ökar risken för alexitymi vilket kan ge sämre förmåga till kognitiv empati, kan bli oempatisk och ha dålig affektreglering. Empatibristen beror ju inte på ASD.
    Någon med ASD kan också vara emotionellt ömtålig, speciellt i tonåren. "anger rumination" har också associerats med ASD.

    Jag tror inte Vaknin menar NPD när han säger become narcissist...narcissism is about escaping reality eftersom det verkar som att NPD måste utvecklats före 6 år för att det ska bli fullt utvecklad personlighetsstörning. Jag tror han menar narcissistisk personlighet p.g.a narcissistiska försvarsmekanismer och de kan komma senare i livet, stora svårigheter i tonåren, missbruk, trauma, depressioner, mm. Man behöver inte ha någon personlighetsstörning för att vara narcissistisk men om man också har ASD kan det nog se ut som BPD på ytan eftersom man ändå är i sin egen värld och har svårt att förstå hur man blir uppfattad av andra.


  • KlantSmurfen
    AndreaBD skrev 2019-06-29 23:52:54 följande:
    OBS, när det gäller psykopater eller narcissister, så hjälper inte terapi. Och TS mamma verkar ju vara en narcissist. 
    Narcissister vill inte ha hjälp för att de är felfria, de försöker i alla fall intala sig själva det men i grund och botten har de ju försvarsmekanismerna för att de är rädda för verkligheten, att träna bort dem är ju inget de vill ha hjälp med.

    Cold therapy som verkar bygga på exponeringseffekten kanske funkar men jag vet inte hur deras personlighet är, knappast den bästa men de är väl inte lika narcissistiska.
    www.opastonline.com/wp-content/uploads/2018/08/cold-therapy-and-narcissistic-disorders-of-the-self-jcrc-18.pdf
  • Anonym (Narcissism)
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-30 19:47:13 följande:

    En annan sak som min mamma alltid gjort är att behandla mig som svagbegåvad. Tro mig, det är jag inte. Jag trodde i tonåren att det stod i mina journaler att jag är förståndshandikappad eftersom hon behandlade mig så. Hemskt vilken uppväxt egentligen. Jag vet inte om hon verkligen tror det eller om hon kände sig hotad när jag började växa förbi henne mentalt. Hon har liksom velat trycka ner min utveckling. Någon igenkänning?


    Yes, igenkänning. Mina första 20 år gick jag runt och tänkte att jag måste "dölja från folk så de inte inser hur korkad jag är". När jag senare fick min universitetsutbildning och min man intygade mig om att jag inte var dum i huvudet så vände det, men det tog tid, jag hade hela mitt liv trott att jag var ointelligent och att alla andra var smartare än jag, något som min mamma alltid hade (indirekt) sagt till mig. 
Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?