• Anonym (Jana)

    Förälder med personlighetsstörning?

    Jag har på senare tid funderat mer och mer på min mammas märkliga sätt och beteende. Jag undrar om hon kanske har en lätt variant av autism, asperger kanske. Att det är något fel, det är helt säkert, för hon misstolkar allt. Ska dra några exempel så vill jag höra vad ni tror att hon kan ha för något. Inga svar om att man inte kan diagnosticera, bara lite brainstorming.

    Hon är ofta väldigt aggressiv och det är fel på alla. Hon ser inte sin egen del i när hon hamnar på kant med folk trots att det nästan alltid är hon som gjort fel, t.ex sagt något oerhört plumpt eller elakt. Hon inser det inte ens om man påtalar det.

    Men får aldrig förklara något för henne, då blir hon arg. Hon kan inte ta en instruktion. Omöjligt.

    Hon verkar inte bry sig så mycket om sina nära. Hon pratar skit om sina barn och om vi gör mågot fel, t.ex inte hör av oss på ett tag så kan hon tycka att ja, då kan vi helt sluta höras. Hon har inga problem att strunta i att ge en födelsedagspresent om hon blivit sur för något.

    Hon klarar inte att höra på när andra berättar saker som är vardagliga utan hon kan bara lyssna om det är skitsnack. Hon kan inte relatera till något man säger, utan blir rastlös och försöker få in samtalet på sig själv. Hon pratar 99% av tiden. Dessutom om saker som är helt ointressanta men det inser hon inte. T.ex kan hon berätta i flera miuter om när hon har klippt gräset och liknande saker. Hon har noll förståelse för människors reaktioner och människor som inte är som hon. Hon säger t.ex att alla som köper en bil som kostar över 100.000 är idioter. Hon visar noll empati. När någon av hennes barn har haft det svårt så bryr hon sig inte alls. Hon verkar snarare tycka att det händer något spännande. Hon blir hotad av att någon gör något oväntat och reagerar med aggression. Hon har aldrig rätt ord, och försöker inte ens visa att hon bryr sig när någon har det svårt. Hon struntar i dem. Tror inte hon förstår barn och vad de behöver känslomässigt. Hon är som ett barn själv. Om ett barn säger något till henne ska hon genast tävla som om de är lika gamla. Typ "min pappa är bättre än din".

  • Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?
  • AndreaBD
    KlantSmurfen skrev 2019-06-29 20:12:57 följande:
    Man blir inte ett arsle av ASD men det betyder ju inte att någon med ASD inte kan vara ett arsle.
    Det är klart. Men det är ju det jag säger också. Ingen diagnos i sig innebär att personen skulle vara elak mot andra. Förutom kanske anti-social personlighetsstörning.
  • Anonym (Narcissism)
    AndreaBD skrev 2019-06-29 23:52:54 följande:
    OBS, när det gäller psykopater eller narcissister, så hjälper inte terapi. Och TS mamma verkar ju vara en narcissist. 
    Nej, du har helt rätt, det är ett lost call, bryt med föräldern och fokusera på ditt barn, föräldern har inte empatin, kommer aldrig att kunna ge empatin hur mycket du än kämpar, se till att bryta cirkeln och ge ditt barn villkorslös kärlek, vilket din mamma aldrig hade förmågan att ge dig. 
  • Anonym (Anonymm)
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-29 23:36:19 följande:

    Jo, det hjälper.

    För då kan man läsa mer om de olika etiketterna och få större förståelse. Att läsa om en störning eller funktionshinder och inde att de stämmer överens med en människa man har problem med är väldigt förlösande. Man kan sätta ord på det, och slipper ur fängelset att undra om det bara är jag som tänker konstigt kring personen. Att också höra andras berättelser är så förlösande.


    Ja men snart har ju alla diagnoser känns det som.
  • Anonym (Anonymm)

    Vet själv hur det kan bara men jag vill helst inte ens sätta diagnos bakom ryggen på en närstående.

  • Anonym (Anonymm)

    Bättre att prata med den om det då kanske lite snällt. Än om personen bakom ryggen. Om det går då . Ingen kan ju direkt veta det ändå genom att vara hobby psykolog. Det krävs stor utredning för sådant av proffs liksom.

  • Tripp
    Anonym (Anonymm) skrev 2019-06-29 20:46:43 följande:
    Terapi är väl det enda. Försöka få personen att acceptera sitt förflutna. Men svårare sagt än gjort. min pappa hade med fosterföräldrar. Blivit helt förstörd av det. Sämst självförtroende och ser bara ned på sig själv hela tiden. Är fortf ledsen för han blivit dissad av sin riktiga mamma som han knappt har kontakt med. Så känner han iallafsll. Och aldeig ens träffade sin pappa. Tragiskt.
    Terapi är alltid bra om det är verksamt - min mor gick säkert 20 år i terapi och har både boendestöd och kontakt med akutpsykiatri vid behov. Men det har inte botat henne, snarare gjort det värre. Det är därför jag ser det lite som ett "lost cause", för hon inser inte själv att det mesta av hennes bekymmer är psykiskt. Hon tror det är fysiskt, och sen blir hon arg och verbalt elak när man försöker hjälpa henne. Kan inte heller säga att psykiatrin eller socialen har varit direkt lysande att hjälpa mig som anhörig.
  • lilagrodautanben
    Anonym (Jana) skrev 2019-06-29 23:31:47 följande:

    Ja, de låter lika till sättet. Det är nog ingen förlust för dig att hon håller sig borta förstår jag.

    Min mamma drar också såna sjuka slutsatser. Och hon sätter definitivt inte barnen främst. Jag känner inte människan, för vi är ljusår från varann. Hon är motbjudande.Men vad okänsligt av henne, att kalla ert barn detta. Jag hoppas hon fick en utskällning. Har du svårt att "bli av med" henne nu? Känner att min mamma är klängig när man väl gett lillfingret.

    Det där med telefonen kan jag relatera till, det är en 20 minuter lång monolog. Jag kan säga, när hon ringer att vi precis ska sätta pss att äta, eller sitter och äter, eller att jag är på väg ut. Hon tar ingen notis utan bara påbörjar sin monolog. Utan att fråga hur det är förstås! Jag säger oftast inte ett ord. Kanske en mening. Och hon avslutar med att säga nåt i stil med "nej, nu måste jag äta, hejdå!" Klick.

    Det är bara hon som finns. Det jag tänker på är hur mycket våra mammor går miste om. Men de bryr sig inte.


    Hon Dick en redig utskällning men hon bryr sig inte, flinar bara och svarar jamen han är ju det..! En gång hotade hon mitt andra barn med en käftsmäll om han inte va tyst. Och otaliga gånger har hon slagit mig framför barnen. Helt oprovocerat. Kastat tallrikar på mig brukar hon också göra. Sen ha hon noll insikt varför hon inte får vara barnvakt. Jomen hej du..

    nä man blir inte av med henne om man pratat med henne, då är det telefonterror ca 7-10 gånger om dagen. Hon är så jobbig..
  • AndreaBD
    lilagrodautanben skrev 2019-06-30 14:18:44 följande:
    Hon Dick en redig utskällning men hon bryr sig inte, flinar bara och svarar jamen han är ju det..! En gång hotade hon mitt andra barn med en käftsmäll om han inte va tyst. Och otaliga gånger har hon slagit mig framför barnen. Helt oprovocerat. Kastat tallrikar på mig brukar hon också göra. Sen ha hon noll insikt varför hon inte får vara barnvakt. Jomen hej du..

    nä man blir inte av med henne om man pratat med henne, då är det telefonterror ca 7-10 gånger om dagen. Hon är så jobbig..
    Men varför går du fortfarande dit om hon slår dig framför barnen? Där går verkligen gränsen. Och det skulle nog vara en bra idé att byta telefonnummer. 
  • Anonym (Jana)
    lilagrodautanben skrev 2019-06-30 14:18:44 följande:

    Hon Dick en redig utskällning men hon bryr sig inte, flinar bara och svarar jamen han är ju det..! En gång hotade hon mitt andra barn med en käftsmäll om han inte va tyst. Och otaliga gånger har hon slagit mig framför barnen. Helt oprovocerat. Kastat tallrikar på mig brukar hon också göra. Sen ha hon noll insikt varför hon inte får vara barnvakt. Jomen hej du..

    nä man blir inte av med henne om man pratat med henne, då är det telefonterror ca 7-10 gånger om dagen. Hon är så jobbig..


    Du behöver bryta med henne låter det som. Våld är aldrig ok.
  • lilagrodautanben
    AndreaBD skrev 2019-06-30 18:12:16 följande:

    Men varför går du fortfarande dit om hon slår dig framför barnen? Där går verkligen gränsen. Och det skulle nog vara en bra idé att byta telefonnummer. 


    Jag går knte dit, hon dyker upp här med färdtjänst. Har bytt nummer men hon vet ju vart jag bor och kan inte flytta en gång i halvåret.. har varit där två gånger på två månader och det var när vaktmästaren ringde efter mig när hon hade tagit ett överdos. Då kunde hon inte slåss eller säga något elakt så låste bara upp och ringde ambulans och psykläkare. Sen gick jag.
Svar på tråden Förälder med personlighetsstörning?