Hej! Hoppar in här för har passerat bf men fortfarande ingen unge. Lite underligt, för har inget inbokat med barnmorskan framöver och hon har aldrig ens nämnt igångsättning. Borde jag ringa förlossningen och boka själv med dem?
[quote=80133706][quote-nick]Sincere skrev 2020-01-01 10:29:20 följande:[/quote-nick]Jag hade ringt förlossningen och hört med dem och bokat en tid för samtal om igångsättning. Jag har för mig att de nya riktlinjer för i år är att man blir igångsatt vecka 41? Men vet inte om det är samma i alla landsting?[/
Ja jag får väl göra det, om inte annat så för att bli mindre nervös. Bor tyvärr i Sörmland där förlossningsvården inte ändrat riktlinjerna än... Man kan få gå rätt länge över tiden här.
När hade du BF? :)[/
[quote=80133792][quote-nick]Sincere skrev 2020-01-01 11:10:51 följande:[/quote-nick]Usch då, jobbigt att de håller kvar på gamla riktlinjer men hoppas det startar av sig själv snart då. När var du beräknad?[/quite
[quote=80133763][quote-nick]Emmissss skrev 2020-01-01 11:00:04 följande:[/quote-nick]När hade du BF? :)
Hade du inget barnmorskebesök dagen efter bf? Är oxså ifrån Sörmland och tycker de borde gett dig en tid med en gång. Ring dem :)
Du skriver förändrade flytningar? Har du som mig röda blodblandade flytningar? Eller vad tänker du på? Hoppas verkligen inte jag måste gå med det så länge:(
Låter tufft med förlossningsoro. Hoppas ni får de bästa möjliga omständigheter!
Här är det fortfarande ingen unge... Provar alla husmorstricks jag kommit över. Har tur och inte varit orolig för något under graviditeten fram tills för några dagar sen, inte ens förlossningen. Men nu börjar psyket svikta, man har ju så ont överallt och får ju knappt någon sömn. För att inte tala om hur hormonerna löper amok och hur rastlös man är. Väntar på kallelse för ultraljud, men pga alla helgdagar händer ju inget från vårdens håll förrän tidigast imorgon. Är lite orolig för att jag har uvi igen och mår illa, har huvudvärk, yrsel och hjärtklappning till och från så skulle vilja ta blodtryck snart också. Hade inte förväntat mig att det skulle vara såhär tufft och börjar undra hur jag ska ha energi kvar till en förlossning...
Min lille tös kom ut av sig själv på bf +8. En enorm lättnad när det satte igång måste jag säga.
Lycka till nu alla andra mammor!
Åh, kul att läsa era berättelser, ni som skrivit!
Mina värkar började också på kvällen, ringde förlossningen när det var 8 min mellan för att rådfråga. Jag skulle ta en Alvedon och en dusch och försöka sova sa de, och sen hade jag en tid nästa morgon för kontroll. Jag bara skrattade, lät som de skämtade med mig. Ringde upp en halvtimme senare då det var 4 min mellan värkarna, vilket enligt dem var ingenting och jag skulle vänta med att åka in tills vattnet gått. Det gjorde jag inte, för det kändes som att jag inte skulle kunna ta mig in alls om jag väntade.
Var 5cm öppen när jag kom fram och kräktes och tappade vattnet nästan direkt. Fick lustgas som hjälpte nada. Efter några timmars skrikande fick jag epidural som var ren magi. Som tur var fick jag en annan barnmorska än den jag pratat i telefon med, som var jättebra, men hon sprang mellan flera olika pågående förlossningar så jag hade lite olika personal kring mig under natten. Kände för att krysta men olika personal tyckte lite olika om när det var dags så jag fick försöka hålla igen och kräktes mer av smärtan. När min ordinarie barnmorska kom in sa hon att det var dags och vi körde på i ca 20 min som var en dans på rosor jämfört med resten av natten.
Skulle säga att krystningsfasen var den enkla och minst smärtsamma biten, vilket jag inte räknat med. Fler som upplevt det så?
Tur att du åkte in när du gjorde då! Verkar ändå som det gått rätt fort.
För mig var det ingen större skillnad på smärtskalan men upplevde krystvärkarna som annorlunda i karaktär. Men gjorde fortfarande jäkligt ont. Kroppen kunde liksom inte hålla emot och då blev smärtan dessutom värre så bättre då att ändå trycka på.