Äntligen plussat igen efter missfallet jag fick i januari <3
Om allt går som det ska gå blir det ett syskon till dottern 11/3 :D
Måste dock erkänna att jag är skitskraj för att det ska gå åt skogen igen :/
Fler som väntar syskon med BF i mars :)
Känner precis samma.. det kan gå ett tag utan att jag inte känner någonting (då jag glömmer typ att jag är gravid), och nästa sekund kan det börja picka/ila till i magen..
Ska på inskrivning nästa vecka, men min valda BM är på semester så vi får en annan första besöket. Har sagt att jag vill göra tidigt VUL så hoppas få göra det under nästa vecka redan. Här har de varit väldigt generösa och erbjudit VUL väldigt snabbt om man önskat det. Verkar ju skilja sig ganska mycket beroende på vilken kommun eller län man bor i. Många verkar ju få betala för det också..
Vilken vecka är alla i här? Och hur har det gått för er? :) Skulle va roligt att höra :)
Gud så underbart att höra!! Vilken lättnad det måste varit!! Är gravid i vecka 6 & är orolig varje dag för missfall, vill bara göra ett ultraljud för att se att allt ser okej ut, men får vänta 3 veckor till..
Mina gravidsymptom har plötsligt försvunnit, vilket gör att jag oroar mig för missfall! Aldrig haft missfall och aldrig fött ett barn, så vet inte hur det ska kännas. Bara gjort en abort en gång i v.7-8. Någon som vet hur vanligt det är att symptomen försvinner eller blir svagare?? Blir så orolig att jag har mist det lilla livet precis när hjärtat ska börja slå..
Är i vecka 7 nu och känner mig som världens sämsta mamma. Jag har inte ork till något och så är jag spyfärdig hela tiden. När mannen är borta för jobb, handlar eller vad som så får barnen roa sig med tv och tv spel. Jag orkar inte ens sitta och bygga lego. Vill bara ligga ner. Igår när mannen var hemma tog jag en 4 timmars vila efter lunch. Och somnade igen innan 20 på kvällen. Vaknade dock hela tiden av lusten att spy. Jag hoppas detta lägger sig snart.
Ska också på besök nästa vecka för hälsosamtal, när jag ringde sa de bara att första ultraljudet görs i vecka 12-13. Så jag bokade tid på en privatklinik för att kolla allt i vecka 9.. det kommer jag få betala för, men känner att det är värt alla pengar i världen att få slippa vänta en extra månad!! För är så himla orolig att nått inte ska vara bra, har haft en bekant som haft två MA(misses abortion) på raken, så vet ju att det är något som är möjligt att hända, och det stressar mig så..
Hej på dig och tack för svar :).
Fy vad tråkigt för er att det inte gick bra sist gång. Men skönt att det gick snabbt att bli igen för er. För oss har det tagit 6 månader sen vi fick börja försöka igen efter utomkvedset.
Jag har inte fått någon blödning alls som tur är. Men känner liksom att något inte är rätt. Eller så plussade jag extremt tidigt efter befruktning för kan inte fatta annars.
Jag var så himla illamående liksom från början av juli fram tills för en vecka sen, nu har det liksom blivit så mycket mildare. Lite halsbränna då och då. Jag känner inte så mycket molvärk längre, mer stick och ilningar. Brösten gör ont emellanåt och bröstvårtorna blir bara ibland mer hårda och gör skit ont men det känns också som det har minskat. Så jag förbereder mig på det värsta men hoppas på det bästa. Det är olidligt att vänta i tre veckor och sen när man är där i gymstolen så kanske men får ett dåligt besked. Men blir det ett glatt besked med ett foster med hjärta som slår, det känns som en utopi just nu, men det kan faktiskt vara så det blir. Önskar så att vi börjat försöka tidigare. Är 30 nu och är så rädd att jag är den som kanske inte alls kommer få eller få vänta i många herrans år. Om jag inte mår allt för dåligt av det besked jag kommer få där i mitten av augusti så kommer jag meddela här. Vill helst åka in varje dag och göra vul tills man ser. Man blir lite mentalsjuk av detta tyvärr, det har varit väldigt tufft för min man kan jag säga, jag har inte varit den lättaste partnern det senaste året. Och man kommer bli galnare om graviditeten fortlöper, kommer vara så glad i så fall men sjukt orolig. Hoppas vi kan följas åt här, hade varit kul :).
Jag var med om samma med min senaste graviditet, (väntar ju också första). Fick göra tidigt VUL pga små rosa blödningar. Enligt min app var jag då i 7+2, men blev tillbakaflyttad till 5+6 när jag var på undersökningen. Trots att läkaren log och sa att allt såg bra ut, hjärtat slog och det var en normal graviditet så kändes det inge bra att det inte stämde med beräkningen. Testade till och med flera olika sidor/appar och räknade från senaste mensen. Men de mätte ju som sagt hinnsäcken osv, så det var det som gällde. För mig slutade det inge bra den gången, men jag hade som sagt rosa flytningar och en dålig känsla hela den graviditeten. Du behöver nog inte vara orolig, det växer nog väldigt olika och läst att det är vanligt att bli tillbakaflyttad också :) Lycka till <3
Hejsan.
Jag känner med att mina symtom börjat avta. Har heller aldrig fött barn innan, har bara haft ett utomkveds, så vet ingenting mer än det man läser. Är så sjukt orolig. Jag har tre veckors väntan med till nästa vul. Var inne förre veckan då jag haft utomkveds tidigare, å då satt det rätt. Men hon trodde jag var i vecka 5 bara, så om tre veckor borde vi se ett foster med hjärta som slår i fall det inte avstannat då. Är sjukt nervös och tänker inte på annat i princip. Det har varit en sjukt jobbig semester, har bara velat att dagarna ska gå så man ska gå längre i graviditeten. Nu vankas jobbet på måndag igen. Känns ändå skönt att lägga tankarna på lite annat.
Gud så underbart att höra!! Vilken lättnad det måste varit!! Är gravid i vecka 6 & är orolig varje dag för missfall, vill bara göra ett ultraljud för att se att allt ser okej ut, men får vänta 3 veckor till..
Mina gravidsymptom har plötsligt försvunnit, vilket gör att jag oroar mig för missfall! Aldrig haft missfall och aldrig fött ett barn, så vet inte hur det ska kännas. Bara gjort en abort en gång i v.7-8. Någon som vet hur vanligt det är att symptomen försvinner eller blir svagare?? Blir så orolig att jag har mist det lilla livet precis när hjärtat ska börja slå..
Hej på dig och tack för svar :).
Fy vad tråkigt för er att det inte gick bra sist gång. Men skönt att det gick snabbt att bli igen för er. För oss har det tagit 6 månader sen vi fick börja försöka igen efter utomkvedset.
Jag har inte fått någon blödning alls som tur är. Men känner liksom att något inte är rätt. Eller så plussade jag extremt tidigt efter befruktning för kan inte fatta annars.
Jag var så himla illamående liksom från början av juli fram tills för en vecka sen, nu har det liksom blivit så mycket mildare. Lite halsbränna då och då. Jag känner inte så mycket molvärk längre, mer stick och ilningar. Brösten gör ont emellanåt och bröstvårtorna blir bara ibland mer hårda och gör skit ont men det känns också som det har minskat. Så jag förbereder mig på det värsta men hoppas på det bästa. Det är olidligt att vänta i tre veckor och sen när man är där i gymstolen så kanske men får ett dåligt besked. Men blir det ett glatt besked med ett foster med hjärta som slår, det känns som en utopi just nu, men det kan faktiskt vara så det blir. Önskar så att vi börjat försöka tidigare. Är 30 nu och är så rädd att jag är den som kanske inte alls kommer få eller få vänta i många herrans år. Om jag inte mår allt för dåligt av det besked jag kommer få där i mitten av augusti så kommer jag meddela här. Vill helst åka in varje dag och göra vul tills man ser. Man blir lite mentalsjuk av detta tyvärr, det har varit väldigt tufft för min man kan jag säga, jag har inte varit den lättaste partnern det senaste året. Och man kommer bli galnare om graviditeten fortlöper, kommer vara så glad i så fall men sjukt orolig. Hoppas vi kan följas åt här, hade varit kul :).
Förstår precis, måste vara jättejobbigt.
Måste du vänta så länge? Om du är i vecka 6 nu så borde man ju inom en vecka se hjärtat? Förra graviditeten fick jag ju tidigt VUL och hjärtat hade precis börjat slå i v 6 (blev ju räknad att vara i 5+6 den dagen). Och då såg ju allt bra ut..
Förstår verkligen din oro! Kände likadant förra gången pga blödningarna, och ställde mig in på MF direkt första gången det kom. Men det såg ju trots allt (på gott och ont nu i efterhand) bra ut ändå vid det ultraljudet. Har inte heller varit en lätt person att leva med sen allt detta startade, känt mig mer eller mindre som en psykopat emellan åt med alla tester hit och dit, analyseringar och allt googlande. Det är ganska lugnt nu ändå, och idag kon halsbrännan från helvetet. Får till och med hicka från ingenstans?
Håller verkligen tummarna för dig nu och som sagt vore jätteroligt att följas åt eftersom man ligger så tätt :)
Hej på dig och tack för svar :).
Fy vad tråkigt för er att det inte gick bra sist gång. Men skönt att det gick snabbt att bli igen för er. För oss har det tagit 6 månader sen vi fick börja försöka igen efter utomkvedset.
Jag har inte fått någon blödning alls som tur är. Men känner liksom att något inte är rätt. Eller så plussade jag extremt tidigt efter befruktning för kan inte fatta annars.
Jag var så himla illamående liksom från början av juli fram tills för en vecka sen, nu har det liksom blivit så mycket mildare. Lite halsbränna då och då. Jag känner inte så mycket molvärk längre, mer stick och ilningar. Brösten gör ont emellanåt och bröstvårtorna blir bara ibland mer hårda och gör skit ont men det känns också som det har minskat. Så jag förbereder mig på det värsta men hoppas på det bästa. Det är olidligt att vänta i tre veckor och sen när man är där i gymstolen så kanske men får ett dåligt besked. Men blir det ett glatt besked med ett foster med hjärta som slår, det känns som en utopi just nu, men det kan faktiskt vara så det blir. Önskar så att vi börjat försöka tidigare. Är 30 nu och är så rädd att jag är den som kanske inte alls kommer få eller få vänta i många herrans år. Om jag inte mår allt för dåligt av det besked jag kommer få där i mitten av augusti så kommer jag meddela här. Vill helst åka in varje dag och göra vul tills man ser. Man blir lite mentalsjuk av detta tyvärr, det har varit väldigt tufft för min man kan jag säga, jag har inte varit den lättaste partnern det senaste året. Och man kommer bli galnare om graviditeten fortlöper, kommer vara så glad i så fall men sjukt orolig. Hoppas vi kan följas åt här, hade varit kul :).