Har din partner tillgång till dina mobil/dator?

Att ca hälften av alla ingångna äktenskap spricker är bara ren fakta.
Så 50%... känns inte så där jättehögt.
Tycker du det?

Har jag sagt det där understrukna? Visa i vilket inlägg det var är du hygglig. Jag minns inte att jag uttryckt mig så nämligen.

Hur ser jag på mitt förhållande?
Jag ser på det som att jag och sambon lever ihop, delar hem och en del av fritiden. Vi delar inte våra datorer/mobil vi har inte gemensam ekonomi... vi har den frihet vi behöver. 
Vi är dock monogama och har gemensamma värderingar.

Så jodå, han känner till mina politiska åsikter, givetvis, då jag är aktiv politiker.
Mina bilder orkar jag inte dra ett varv till, det har jag redan svarat på.
Mina mail och sms är MINA, och dem har han inte med att göra. Hur liten skymten än är. Detsamma gäller för övrigt för hans privata mail/sms. De angår inte mig.

(Jag hoppas innerligt att vi inte av en tillfällighet är bekanta irl utan att fatta det här på FL, så din gubbe läser det jag skriver privat till dig.)

Livskamrat och livskamrat... det får vi se. Jag har inte framtidens facit. Har du?
Men "tillfällig sängkamrat"?
Mer än så är det, en tillfällig sängkamrat skulle jag inte dela adress med. OCh vet du vad... han är inte ens min sängkamrat. Vi har separata sovrum!

Det du!

Och nu är det ot igen.

Ja,precis. Det verkar inte bättre.

Ja,om man måste låsa allt och ha en massa hemligheter för varandra så känns det ju inte som att tilliten finns där riktigt.
Och det är ju en av grundstenarna för att ett förhållande ska fungera.

Jag varken påstår någonting eller minimerar andras relationer. Nu påstår du ju själv saker som inte stämmer.
Jag försöker bara förstå hur andra tänker som vill vara så privata inför sina livskamrater. Mer av nyfikenhet än något annat.
Det är ju bara att konstatera att vi alla har tillit för våra partners och att även vi som är öppna med varandra kan ha våra privata sfärer utan problem.
Vi har bara delade åsikter i detta ämne och lever på olika sätt.
Även om vi kanske har svårt att förstå varandras tankesätt.

Jag skrev inte att det ÄR brist på tillit utan att jag tycker att det VERKAR SÅ.
Det är en viss skillnad.
Och jag tror dig när du skriver att du och din sambo har tillit för varandra.

Ja,för mig är det raka motsatsen. Jag skulle inte kunna leva med någon som vill låsa allt för mig och hålla mig utanför allt.
Men det kan också ha sin grund i att jag blev bedragen i mitt förra förhållande.
Inte för att jag är svartsjuk och saknar tillit. Utan för att jag har blivit mer vaksam på om folk döljer saker för mig.

Intressant. Har du sett Gift vid första ögonkastet? Det är ju just sådant psykologerna där rekommenderar för att det ska bli en relation. Att dela minnen och visa vem man är. Väldigt konstig inställning faktiskt att det är ett ultimatum att inga minnen ska delas eller bilder visas..!

Varför är det så svårt att förstå att man kan känna sig helt utestängd av sin partner om man inte kan dela något med varandra?

Kanske handlar det om ålder också, när min fru och jag möttes i början på 60-talet så hade jag just fått min första anställning och när barnen började bli stora nog för dagmamma så gick hon ut och tog arbete.
Tillsammans har vi byggt vårt liv, såsom det är, det är inte något lyxigt, men vi har vår lilla gård och vi har våra 4 barn som vi gemensamt fostrat och älskat. 
Vi har stått sida vid sida genom allt, när det har varit svårt har vi försökt att stötta varandra och när det varit bra ha vi glädjs åt det.
Jag vet att jag kommer lämna henne eller hon mig när någon av oss dör, inte innan. 
Jag vet att vi kommer dela våra liv tillsammans, för det mesta ligger redan bakom oss. 
Att då nu komma och hävda att nä, du får inte läsa vad jag skrivit på internet, efter allt vi gått igenom skulle enbart kännas patetiskt.
Hon är kvinnan jag valt att dela mitt liv med, jag kan gott dela mina lösenord med henne också. 

Fast nu läser du ju Bibeln som Fan så att säga. Det där skrev hon inte. Många medvetna missförstånd i tråden från lösenordssidan... Det är ju mer än lösenorden, ni visar inte ens gamla foton och bevarar livet innan partnern kom in i bilden som något slags heligt, hemligt mausoleum, sover i separata sovrum, har skiljda bankkonton, vill inte gifta er, döljer aviseringar eftersom det är livsviktigt att partnern inte ens råkar skymta 3 ord från nån kompis sms osv.

Fantiserar? Den som orkar kan hitta alla dessa exempel själv i tråden.

Stör det dig att andra par sover i separata sovrum och inte har gemensam ekonomi, samt att de inte vill gifta sig?

Och något "heligt, hemligt mausoleum"?

För att man inte viker ut hela sitt liv sen innan?

Vad är det konkreta felet med detta enligt dig?

(Vet att jag inte skulle svara dig mer men detta väcker min nyfikenhet för mycket.)

Varför blandas den vinkeln in? Att det ?stör?? För att själva prata om fantasier och fabulering så är det ju just det ni gör själva. Både Molly och jag har skrivit flera gånger att vi inte stör oss, att folk är olika. Ni svarar på mina inlägg som i sin tur är ett svar till ett svar till ett svar osv utan att bry er om den röda tråden utan hittar på att det sista svaret jag skrivit har en annan bakgrund.

Jag stör mig inte överhuvudtaget, jag diskuterar ju ämnet. Det är dock omöjligt att göra det i detta debattklimat, precis som Brumma påpekade. Ni missförstår med mening som någon slags dålig teknik för att slippa bemöta argument och sen kommer det fula förolämpningar och härskartekniker, jag förstår verkligen dom som tappar lusten att använda forumet.

Mest trams.

Nu var det inte mig du citerade. Men jag tar mig friheten att svara ändå.

Att min man och jag är öppna med varandra när det gäller lösenord,gamla foton, osv är inte samma sak som att det är livsviktigt för oss att ha tillgång till varje mm av varandras liv.
Vi känner bara att vi vill dela allt med varandra.
Vi delar även sovrum även fast vi kan jobba olika tider och min man snarkar som ett helt sågverk och jag har lite sömnproblem och är lättväckt.
Jag är så van att sova med honom nu att jag har svårare att sova ensam.
Och jag tycker det är mysigt att somna och vakna med honom intill mig.
Jag försöker dock få honom att söka hjälp för sina problem med snarkningarna.

Så svaret blir väl det jag har skrivit hela tiden. Vi vill dela allt med varandra,men det betyder inte att vi  är paranoida och har ett behov av att ha tillgång till precis allt.
Vi snokar inte även om vi skulle kunna.
Det är det som en del här verkar ha lite svårt att förstå. Rätta mig gärna om jag har fel.

Bara det att du uttrycker dig väldigt dömande och drar väldigt långsökta slutsatser.

Du skrev:

Jag skulle bara inte själv kunna leva med någon som vill ha allt låst för mig.

Ingen i tråden har allt låst för sin respektive.

Och sådana här grova överdrifter ÄR dömande, även om du låtsas som annat.

Ingen har heller haft något behov av att försvara sin ställning, däremot har många försökt bemöta de vantolkningar och överdrifter (ibland till och fria fantasier om kvaliteten på våra relationer) som klistras på oss.

I ett tryggt förhållande så lånar man ut varandras mobiler/datorer om man behöver. Om någon skulle motsätta sig att låna ut sin dator/mobil så har hen uppenbarligen något att dölja, kanske är det porrsurfningshistorik eller chattkonversationer denne vill dölja.

Är man ihop så delar man på allt anser jag.

Jag har flera gånger ställt frågan utan att få svar.

Om man inte vill dela lösen med varandra av rädsla för att ens partner ska råka se ens privata konversationer t ex,handlar det då om brist på tillit eller är det något annat?

Jag har inte fått någon bra förklaring på det. Bara att det handlar om integritet.

Men en del verkar inte förstå att man kan ha integritet/respekt för varandras integritet även om man har varandras lösen.

Det vet mina vänner med mig också.Varken jag eller min man snokar i varandras mobiler eller datorer bara för att vi skulle kunna. Vi respekterar varandras integritet,trots att vi har varandras lösen.

Så din man hade öppnat och läst hennes sms?

När jag var i ett dysfunktionellt förhållande så pratade jag både med mina vänner och deras partners. Antingen direkt eller så kunde partnern sitta i samma rum och höra allt eller så kunde kompisen berätta att hon hade pratat med sin flickvän om det som hälsade varma kramar och att jag alltid var välkommen dit.

Det kändes som en dubbel trygghet och gjorde att jag kände mig ännu närmare dom, att BÅDA fanns för mig och var min vän.

Men eftersom du inte vill ha det så förstår jag inte varför din man inte skulle respektera det utan läsa hennes sms när du inte är med.

Nej men dåså. Jaså? Ja ok, jag har alltid prioriterat att lära känna mina vänners partners, äkta makar, livskamrater osv.

Du hade bara kunnat svara ?han är inte ens intresserad av att använda min telefon så du behöver inte oroa dig?.