Har din partner tillgång till dina mobil/dator?

Det gör jag väl inte? Citera exakt den meningen där jag gör det så kan jag erkänna att jag skulle skrivit något som kunde uppfattas som att jag anser att andra gör fel och jag gör rätt. Det jag skriver är att jag inte förstår de som inte kan lita på sin partner att denne inte går in och rotar.

Vad det gäller förtroende så går jag så långt att på min telefon, som min man, OCH barn kan koden till, så har jag typ allt som Facebook, familjeliv, min privata blogg, som jag skriver som min dagbok med mina innersta tankar och funderingar och som min man inte vet om etc. och jag litar fullständigt att de inte går in och rotar. Och skulle de trots allt göra det... Ja, det är inte hela världen. Min man vet att jag ibland är arg, sur, grinig etc på honom, så mig spelar det ingen roll om han, mot förmodan, skulle läsa det. Skulle han gå in i min telefon och läsa det skulle jag som sagt var undra varför han kände det behovet. Samma sak med barnen. Jag är inte rädd för att stå för min familj vem jag är, inte heller stå för mina tankar eller åsikter heller helt enkelt.

Det var någon som hade teori på att det bara var unga människor som litade så på sina partners. Jag tackar ödmjukast för att bli ansedd som ung med tanke på att det var länge sen jag passerade 40 och mitt och min mans förhållande är på tjugonde året. Så ett lugnt och harmoniskt förhållande kan man tydligen ha även om man låter sin partner känna till ens kod/lösenord. Men det är klart, med tanke på vår ålder... Vi är ju från den tiden när det inte fanns smartphones och datorer i vartenda hushåll. Då kunde man ju inte direkt ha några hemligheter för varandra om man inte hade varsin låst skrivbordslåda, ett hemligt fack på banken eller liknande. Då fick man vackert lita på sin partner. Att vi sen inte har skaffat det behovet kanske tyder på att vi har ett så bra förhållande, och där vi är så säkra på varandra, och oss själva och våra åsikter eller att vi är så blasé på varandra att vi totalt skiter i varandra : D

Alltså ligger min mobil i sovrummet och vi är i vardagsrummet där även min sambos mobil ligger, så lånar jag ju hans mobil om jag ska tex googla efter nåt eller använda Netflix. Därför har jag hans lösenord och han har mitt lösenord. Vi har endast en dator och det är min sambos stationära. Självklart har jag tillgång till den, allt annat hade ju bara varit märkligt. Ingen av oss har något att dölja och därför snokar heller ingen av oss.

Fast det är inget som sägs helt plötsligt.

Om det skulle ske så, från en dag till en annan, ja då skulle jag också fatta misstankar.

Jag har alltid, alltid haft mina inloggningar för mig själv. 

Och har aldrig någonsin ens frågat om att få låna partnerns mobil/dator.

Eller som med vår stationära, vi har varsin inloggning, plus ett gästkonto. Det enda med admin-behörighet är mitt då det är min dator.

Ja, nog är vi olika alltid.

Jag skulle bli vansinnig om jag kom på sambon i mina privata mejl och liknande.

Precis, "jag tänker att..." innebär att det är vad som känns rimligt för mig.

Och , personligen skulle jag inte varken orka eller vilja ha ett sånt förhållande.

För mig skulle känslan vara kontroll, och brist på tillit. Vågar man inte låta partnern låsa sin "dagbok" så väljer jag hellre singellivet.

Så tänker jag.