• Anonym (Sambo)

    Slut, trots att vi älskar varandra.

    Min sambo och livspartner sedan två år tillbaka lämnade mig från ingenstans nyligen. Vårt förhållande har alltid varit fullt av kärlek och ömsesidighet.

    Anledningen till att han gjorde slut är att han mått dåligt en lång period, han är en underbar och ambitiös människa och i våras tvingades han hoppa av sin utbildning och det slog hårt. Efter det har han haft svårt att finna sin väg och nu kände han att han behövde börja om för att komma tillbaka till sig själv. Han visste inte ens längre om han ville fortsätta med sitt drömyrke och det tyder på att något hänt. Han förklarade att energin att vara i en relation tog oerhört mycket just nu och ett liten minigräl kunde ge honom panikattacker. Han grät och förklarade att han inte vill med att han måste för han vill må bra igen, att han önskar att det fanns en annan väg och att han älskade mig så mycket. Han sa också att han inte sa nej till en dag när han mår bättre, men för nu är det slut.

    Mitt hjärta brister, bara dagar innan la vi upp offentligt att vi skulle sökte lägenhet, dagen innan han stack pratade vi om vad vi skulle göra till helgen. Vi hade allt planerat och vår kärlek var varm och ljus.

    Det här är den människan jag älskar mest av allt och jag tänker inte ge upp på honom. Han behöver ju hjälp och jag känner mig hjälplös för jag inte längre kan göra något för honom. När vi skiljdes åt sa vi att vi skulle ha kontakt, vi skrev få meddelanden de första två dagarna sen dess har jag inte hört något. Han har massa saker kvar så jag vet att vi kommer ses igen. Men jag vill bara ha honom tillbaka. Hjälpa honom och finnas där för honom.

    Snälla jag ber er, finns det någon som kan relatera eller ge mig råd.
    Jag vägrar acceptera att det är slut och tips om att det finns andra kommer verkligen bara göra mig ledsen. Det är honom jag vill ha. Vi älskar varandra fortfarande djupt och anledningen till vår separation handlar om hans välmående.  

    Ska jag ge honom tid eller ska jag kontakta honom för att visa att jag finns där? Kan jag få honom att söka hjälp? Jag är så fruktansvärt orolig. Hur ska jag överleva under tiden?

    Någonting säger mig att det här inte var helt hans beslut. För han spenderade tre dagar hos sin familj efter en mindre dispyt vi haft och efter det kom det här.

    Snälla, ge mig råd för jag är helt vilse. Min värld har gått under och allt som håller mig uppe är att han sa att han kan komma tillbaka.

  • Svar på tråden Slut, trots att vi älskar varandra.
  • Anonym (Sambo)
    Anonym (Jepp) skrev 2019-07-06 09:06:58 följande:

    Ok. Kör på ditt sätt ts. Var naiv. Säg om några år hur det funkade att göra som du vill.


    Är säker på att det är ett jätte bra tips i andra fall när man vill återfå sitt ex. Men just eftersom min sambo är sjuk vill jag inte leka med hans känslor. Tack iallafall, uppskattar tipset!
  • Anonym (Sambo)
    Anonym (Kämpen) skrev 2019-07-06 08:10:19 följande:

    Kan han drabbats av utmattningssyndrom? (Utbrändhet).

    Då bryter man ihop för minsta lilla motgång eller krav.

    Livskris kan också vara ett alternativ då man ofta vill byta ut hela livet (jag har haft två livskriser, men det slog mig inte så hårt som för din kille, inte annat än att jag från ena dagen till den andra bestämde mig för att drastiskt ändra mitt liv)

    Sen håller jag inte riktigt med andra som tycker att du ska släppa honom. Min sambo gjorde slut hux flux. Han grinade och sa att han älskade mig, men inte orkade längre. Vi hade aldrig bråkat, men han kände att mina förväntningar var för höga, att han ville saker i livet som han antagit att han inte kunde få tillsammans med mig. Jag accepterade inte denna orsak. Vi pratade i telefon mycket efter det (oftast jag som ringde), vände och vred på saker, redde ut alla missförstånd, pratade om hur vi skulle kunna göra för att det skulle kännas bättre för honom etc. Vi la alla krav och förväntningar på hyllan och tog en dag i taget. Efter två veckor började vi träffas smått. Korta besök, inga övernattningar och inget mer intimt än en kram och en puss. När han kände sig redo började han sova kvar, men det var fortfarande kortare besök. Han kom sent, åkte tidigt och allt blev på hans villkor. Det var jättejobbig period för mig som så gärna ville mer, att allt skulle vara bra och jag ville nästan slå in i huvudet på honom hur bra vi faktiskt hade det och hur lyckliga vi kunde vara tillsammans. Det tog väl ungefär 3 månader innan vi började hitta tillbaka till varandra och ett år efter händelsen var vi tajtare än nånsin. Vi väntar nu vårt första barn och han är överlycklig, både i relationen och att få bli pappa.


    Tusen tusen tack för du delade med dig. Det har gått fem dagar sen jag hörde något från honom och allt jag vill är precis som ni jobba igenom det. Började ni prata med varandra direkt efter han gjort slut eller gav du honom tid? Fick ni hjälp utifrån och isåfall vem och hur togs initiativet?

    Jag tror verkligen han är utbränd och hans metod genom att slänga sig in i jobb och förnekelse känns farlig. Hur fick du din partner att förstå? Vad kan jag göra, eftersom jag naturligt sätt inte behöver träffa honom eftersom han bor hos sina föräldrar just nu. Hur kan jag ta tillbaka den rollen?

    Blir varm av att det löste sig för er, det ger mig hopp i allt mörker.
  • Anonym (Fia)

    Är du verkligen säker att han älskar dig? Här på fl läser jag ofta om kvinnor/tjejer som skriver hur mycker hon och han älskade varandra, men ändå tog det slut. Får mig att undra hur mycket mannen egentligen älskade? Förstår du vad jag menar? Ibland undrar jag hur medveten kvinnan är om mannens känslor. Här får vi ju bara, i detta fallet, din syn på eran kärlek. Han kanske har en annan syn? Oavsett, så hoppas jag att det löser sig för dig/er.

  • Anonym (Sambo)
    Anonym (Fia) skrev 2019-07-06 21:05:15 följande:

    Är du verkligen säker att han älskar dig? Här på fl läser jag ofta om kvinnor/tjejer som skriver hur mycker hon och han älskade varandra, men ändå tog det slut. Får mig att undra hur mycket mannen egentligen älskade? Förstår du vad jag menar? Ibland undrar jag hur medveten kvinnan är om mannens känslor. Här får vi ju bara, i detta fallet, din syn på eran kärlek. Han kanske har en annan syn? Oavsett, så hoppas jag att det löser sig för dig/er.


    Hej, ja jag är helt säker. Det fanns inga lögner i det han sa och jag känner i djupet av mitt hjärta att han älskar mig, det har inte förändrats. Att han lämnade mig handlade endast om hans utbrändhet och depression, att han inte orkade med en relation för han orkade knappt sig själv och därför behöver han bli frisk.
    Tack så mycket, det hoppas jag med.
  • Zwilma

    Det tog slut med min kille på samma sätt, och nu är vi ihop igen. Lita på din magkänsla när det gäller hans känslor.

  • Anonym (Fia)
    Anonym (Sambo) skrev 2019-07-06 21:29:22 följande:

    Hej, ja jag är helt säker. Det fanns inga lögner i det han sa och jag känner i djupet av mitt hjärta att han älskar mig, det har inte förändrats. Att han lämnade mig handlade endast om hans utbrändhet och depression, att han inte orkade med en relation för han orkade knappt sig själv och därför behöver han bli frisk.

    Tack så mycket, det hoppas jag med.


    Då hoppas jag att han kan hitta tillbaka till dig så småningom när han mår bättre :)
  • Anonym (Sambo)
    Zwilma skrev 2019-07-06 21:35:06 följande:

    Det tog slut med min kille på samma sätt, och nu är vi ihop igen. Lita på din magkänsla när det gäller hans känslor.


    Kan du snälla berätta vad som hände och hur ni hanterade det efteråt, hur lång tid tog det till ni återförenades? Vill så gärna höra dina råd och tankar. Tack, det betyder så oerhört mycket att höra.
  • Anonym (Jepp)
    Anonym (Fia) skrev 2019-07-06 21:05:15 följande:

    Är du verkligen säker att han älskar dig? Här på fl läser jag ofta om kvinnor/tjejer som skriver hur mycker hon och han älskade varandra, men ändå tog det slut. Får mig att undra hur mycket mannen egentligen älskade? Förstår du vad jag menar? Ibland undrar jag hur medveten kvinnan är om mannens känslor. Här får vi ju bara, i detta fallet, din syn på eran kärlek. Han kanske har en annan syn? Oavsett, så hoppas jag att det löser sig för dig/er.


    Håller med. Ts låter väldigt naiv och övertygad men handlingar talar starkare. En man lämnar inte en kvinna han älskar.
  • Anonym (Gift tant)

    Ni verkar ha haft olika syn på er relation. Du beskriver er relation som god samtidigt som ni verkar ha grälat mycket. Han ville komma ifrån dig. Han spenderade till och med 3 dagar borta för att slippa ifrån. Du verkar helt köra över hans känslor då du väljer att inte lyssna på honom. Du förstår inte att han ville slippa era gräl utan tror att hans familj påverkat honom. Du vill hellre skylla på en utomstående part än att rannsaka er relation. Er kärlek har inte varit så stor. Den har varit rätt svag och haltande.

    1. Du vägrar lyssna på hans känslor utan skyller på hans familj.

    2.Ni grälar. Till och med så mycket att han håller sig borta.

    3. Han vill inte leva med dig. Han dumpar dig vilken är den tydligaste signal som finns.

    4. Han saknar inte dig. Han vill inte vara nära dig och vill inte prata med dig. En man som älskar någon vill vara nära. Han vill ha avstånd.

    5. Er kärlek klara inte ens av en utmattning. En liten belastning och ni grälar en massa och gör slut. Ni hade aldrig hållet ihop genom riktiga belastningar så som barn, hus och många år ihop. Riktig kärlek gör att man söker sig till varandra för stöd. Han orkar inte med dig vid en motgång vilket betyder att han ser dig som en belastning inte en stöttepelare och partner.

    Jag skriver detta inlägg för att jag vet vad du går igenom. Du håller dig fast vid den som är fel. Genom att blunda och inte inse så missar du något viktigt. Du missar chansen till äkta kärlek. Du går miste om att leva med någon där allting är lätt och alla motgångar för er samman mer.

    Jag har levt i relationer som din. Sedan mötte jag min make. Vårt äktenskap gör livet enklare för varandra. Vi vill vara tillsammans alltid och söker oss närmare vid svårigheter. Vi är starka tillsammans för vi älskar varandra. På riktigt. Det finns inga gräl eller liknande mellan oss. Det är aldrig svårt att hålla ihop relationen, det kommer naturligt.

    Jag vill inte att du går miste om någonting äkta för att du hänger dig kvar vid något destruktivt.

  • Anonym (Kämpen)
    Anonym (Sambo) skrev 2019-07-06 19:23:44 följande:

    Tusen tusen tack för du delade med dig. Det har gått fem dagar sen jag hörde något från honom och allt jag vill är precis som ni jobba igenom det. Började ni prata med varandra direkt efter han gjort slut eller gav du honom tid? Fick ni hjälp utifrån och isåfall vem och hur togs initiativet?

    Jag tror verkligen han är utbränd och hans metod genom att slänga sig in i jobb och förnekelse känns farlig. Hur fick du din partner att förstå? Vad kan jag göra, eftersom jag naturligt sätt inte behöver träffa honom eftersom han bor hos sina föräldrar just nu. Hur kan jag ta tillbaka den rollen?

    Blir varm av att det löste sig för er, det ger mig hopp i allt mörker.


    Vi pratade från dag 1. Han skickade sms dagen efter och frågade hur jag mådde varpå jag svarade skit. På kvällen ringde jag honom och fortsatte att göra så varje dag. Vi tog inte hjälp utan vände och vred på allt själv. Jag lät honom berätta om varenda liten detalj han tyckte kändes jobbig, frågade vad han trodde det berodde på och vad han tyckte skulle vara en lämplig åtgärd. Sen berättade jag vad jag tyckte och tänkte om det. I nästan allt fick jag kompromissa.

    Vi upprepade ämnena flera gånger så han fick tid att fundera på dom.

    Jag vet egentligen inte om det var något specifikt som ändrade honom, det var nog mer helheten. Att han kände att pressen släppte, att vi tog en dag i taget och han hade kontrollen i vilken takt allt skedde.

    Det var nog mycket som släppte bara av att prata om det, att han insåg att det mesta satt i hans huvud att det inte alls var så som jag tyckte och tänkte.

    En sak var bla att han hela tiden funderat över vad jag var ute efter. Han hade aldrig haft ett kravlöst förhållande, så han trodde att jag också hade nån dold agenda.

    En annan sak var att jag pratat om vår framtid. Han fick panik över detta och tolkade det som att det var nu allt skulle ske. Han är en sån som lever mycket för dagen, så han hade svårt att förstå att man kunde måla upp en bild och en önskan om hur framtiden ser ut. För honom är det orealistiskt att ens tänka på sånt, för man vet aldrig hur det blir. Han kände sig inte redo för allt detta nu, och tyckte det var bättre att jag då hittade nån annan. Det tog mycket övertygelse för att få honom att förstå att det är en långsiktig plan och dröm jag pratat om.

    Jag hade tjatat om att få träffa hans familj, någon han inte heller varit redo för och känt press över. Han hade kommit med tusen idiotiska ursäkter, så jag fortsatte att ge hintar och påtryckningar, något jag inte gjort om han berättat sanningen, vilket han nu gjorde.

    Det var massor av olika små saker som vi pratade om, och några större, mer avgörande än exemplen ovan. Att få prata om allt, utan att jag dömde, gjorde nog att han till slut förstod att han var i en sån relation han faktiskt ville ha och hade någon som stöttade honom och inte skulle överge honom vid minsta motgång. Han har haft väldigt ytliga flickvänner tidigare som inte behandlat honom med kärlek och respekt, där han inte kunnat vara sig själv. Så det hade också fått honom att känna press på att vara någon han inte är. Att behöva leva upp till massa förväntningar och vara perfekt.

    Prata, lyssna, kom med råd och var förstående, är mitt råd.
Svar på tråden Slut, trots att vi älskar varandra.