Provoceras av kejsarsnitt!

Ok, jag blir provocerad av att du är lite dum i huvudet och upptar syre från vår vackra planet.

Varför är hon/han dum i huvudet? Tror de allra flesta med ordentlig kunskap och erfarenhet inom obstetrik mer tycker att det inte är ok att släppa valet vaginalt/sectio fritt med tanke på konsekvenser och risker det medför i nästkommande graviditeter.

De riskerna är ingenting i jämförelse med att låta någon i fullständig panik försöka föda... faktiskt. Sen är det synd att folk (inkl jag) är så skräckslagna, men då får man göra det bästa av situationen istället för tvång. Man ska vara medveten om riskerna, ja, men är patienten det och ändå väljer att fullfölja så är det patientens egna ansvar. Då kan man (såklart) fortfarande bli ledsen om det blir komplikationer i framtiden, men det är inte så att man skyller det på någon annan.

Det här inlägget gör mig ledsen TS.

Du utgår från att kvinnor inte vill föda vaginalt för att de är bekväma.

Men mestadels kvinnor jag träffat som fått KS beviljat har varit vettskrämda. Och det är väl inte så konstigt när man riskerar att föda själv på BB toaletten för att det är överfullt på våra bbn sommartid? Det är väl inte så konstigt att kvinnor är rädda när de inte får tiden de behöver för att föda utan förlossningen stressas på för att man är i behov av sängarna och därmed ökar bristningar i underlivet? Det är väl inte så konstigt att kvinnor är rädda när urinläckage och förlossningsskador inte tas på allvar och många kvinnor får ett stympat liv pga av detta?

Reagera mot den otrygghet och den nerskärning i samhället som skapar kvinnors oro istället!

Kram från en duktig kvinna som fött vaginalt utan bedövning och som sprack så att blodet forsade åt ATG håll och kanter

Precis. För mig var vaginalt det enda jag ville, jag var livrädd för snitt eftersom det är läskigt att bli uppsnittad.

Men jag var också rädd för förlossningsskador eftersom svensk sjukvård är generellt dåliga på att undvika omfattande sprickor under vaginala förlossningar (jämfört med Finland är vi ju typ ett u-land). Hur personalen sköter förlossningen kan spela stor roll i hur omfattanden sprickorna blir i underlivet, det är absolut något som kan påverkas. När man sedan sitter där med förlossningsskador är det väldigt svårt att få adekvat hjälp i Sverige.

Att många kvinnor är rädda för att föda vaginalt har delvis med ovanstående att göra. Att risken är större för förlossningsskador än i andra jämförbara länder, som ex Finland, samt att man inte får hjälp för uppkomna förlossningsskador gör givetvis att vissa av självbevarelsedrift vill ha kejsarsnitt. Dessutom är snitt planerade och därför behöver kvinnan inte heller vara orolig att inte få plats på förlossningen och skickas hem eller till ett sjukhus långt därifrån med medföljande rädsla för bilförlossning.

Såklart tar det mer resurser att genomföra ett kejsarsnitt än en vanlig förlossning. Lösningen är bättre förlossningsvård och framförallt eftervård för de som lidit svåra förlossningsskador.

En man hade alla dagar i veckan valt en mer resurskrävande och komplicerad operation för prostatacancer om statistiken tydligt visade att den vanliga operationen innebar en inte obetydlig risk för livslång inkontinens och svårighet att genomföra samlag- och det var allmänt känt att om man väl fick problem med detta skulle sjukvården rycka på axlarna och säga -ja vad trodde du, du har opererats för prostatacancer, sånt händer.

Antalet barn som dör i PSD, är högre bland KS-barn än bland normalt födda barn.

Tycker synd om barn som inte får gå igenom det både viktiga och naturliga.

Det gäller för allergier också.

Nu är du ute och cyklar. Igen. Önskar att du hade fått stå bredvid någon med uterusruptur. Eller kanske en accreta där modern håller på att förblöda? Är man så psykiskt instabil att riskerna blir större av att föda vaginalt än dessa fullkomligt livshotande komplikationer, då har man en hel del att jobba med efter förlossningen om man nu inte lyckats hantera det före.

Och varför skulle man skylla något på någon annan? Är du möjligtvis en sådan som det kryllar av idag? Som hela tiden ska lägga över skulden på andra och inte förstår att saker och ting sker ändå, utan att det är någons fel. En sån som tror sig behöva ha kontroll över allt?

Har följt tråden med stor spänning under några dagar nu och förundrats och förfärats över de starka känslor och retorik ämnet frambringat. Är själv gravid för första gången och har således en del framför mig vad det gäller förlossning.

Det som fått mig att höja på ögonbrynen och fundera är två tankar.

Har man alltså mer eller mindre ett VAL hur man ska förlösa pga rädsla? Det hade jag ingen aning om i så fall. Trodde att man endast utförde planerade kejsarsnitt om medicinska skäl finns. Alltså inte pga rädsla.

Vem är INTE rädd, vettskrämd och ångestfylld inför tanken på en förlossning när man inte gjort det förr? Många historier har man ju hört under sina levnadsår och förstått att det är allt annan än a walk in the park.

Jag har hela tiden tänkt att det bara är att hacka i sig, den här rädslan, skräcken och funderingarna inför vad som komma skall. Att rädslan är en naturlig del inför en förlossning. Att jag får vara beredd på att det kommer vara den största utmaningen jag ställts inför i livet och sen göra mitt bästa för att kunna genomföra det.

Jag har absolut inte förstått att det är något man kan diskutera runt utan att det bara är att gilla läget.

Intressant tråd, som väckt en hel del tankar. Vänligen observera att det jag lyft i mitt inlägg är reflektioner ur en kommande förstföderskas huvud. Vad det gäller rädsla inför en andra förlossning, när man har en komplicerad förlossning i bagaget säger jag verkligen inget om. Det är en helt annan femma än mina personliga tankar ur mitt oerfarna perspektiv.