Sexrobotar- hot mot relationer?

Ändå upplever jag att det är fler kvinnor än män som är negativa till att leva i relationer, det är oftast kvinnor som tar initiativ till skilsmässa och kvinnor som klarar sig bättre som singlar eller separerade. Och kvinnor som mest beklagar sig över dåligt sex. I så fall borde kvinnor anamma avancerade sexrobotar lika mycket som män, dessutom slipper de risken att ett hemsläp från krogen visar sig vara en våldsman.

Nja, snarare att kvinnor har mindre behov av att leva i relationer, i synnerhet när deras fertila tid är över. Du skrev ju "Män har nog alltid behövt kvinnor mycket mer än tvärtom för att fylla sitt sexbehov och dämpa ensamheten eftersom de är sämre på att skapa nära relationer." Det stämmer ju, män mår sämre av singelliv och separation än kvinnor, rent generellt.

Jag säger som tidigare, jag tror inte att sexrobotar kommer att bli något annat än ännu ett onaniredskap. Driften att reproducera sig genom parbildning är så stark att man inte ändrar på den på några generationer. Sen tar du upp en viktig sak, oförutsägbarheten. Även den bästa robot blir snart tråkig och det vet vi att kvinnor inte gillar tråkiga, snälla och förutsägbara män, även om de säger sig göra det. Själva spelet, jakten, förförelsen är inte oväsentlig i sammanhanget.

Jag föredrar en äkta kvinna alla dar i veckan men om jag skulle behöva ett onaniredskap skulle jag nog föredra en välgjord docka framför en robot. Att älska med en maskin känns inte superhett måste jag säga och att samtala med en sådan verkar helt ointressant. Som att spela teater.

Du då?

Jag håller i stort sett med dig. Men mina inlägg var svar på det anonym(WW) skrev, att sexrobotar i huvudsak är något för män då kvinnor ändå har lätt att få sex. Det finns dock en relativt stor kategori kvinnor som åtminstone påstår att de aldrig vill leva tillsammans med en man igen. De är nöjda med onani eller ons och då ser jag inte att steget till en sexrobot är så långt. Jag menar alltså att framtida sexrobotar av hög kvalité inte bara är något som män kommer att använda.

Sen tror jag som sagt att de flesta män och kvinnor föredrar en vanlig relation framför en sexrobot.

Inte rent ut, men de säger sig vilja ha en trygg, snäll och pålitlig man som gör minst hälften hemma och är bra med barnen. Efter en tid kan en sådan man uppfattas som tråkig, det visar inte minst skilsmässostatistiken då tråkig och förutsägbar är ett vanligt skäl som de anger som orsak till att känslorna försvunnit. Men läs boken så förstår du vad jag menar.

Nej, de säger att de vill ha snälla män. Men det är samma sak.

De säger också att de inte vill ha sugar dads och att de inte bryr sig om ifall mannen är rik. Samtidigt säger de att mannen ska ha driv. Vilket ofta har som resultat att han är rik.

Jag håller med! Men ändå är svalnade känslor och minskad attraktion en av de vanligaste orsakerna till separation, det är ett faktum!

Ja, jag tycker det är löjligt att skilja sig på den grunden. Vad skulle problemet vara att leva ihop med en person som man faktiskt har vänskapskänslor för? Det är väl jättebra!

I min värld skiljer man sig pga misshandel i någon form, bestående snedfördelning av arbetsbördan, hat, antipati mot partnern, missbruk, personlighetsdrag som omöjliggör samlevnad t ex svartsjuka, otrohet, rädsla för partnern, vissa diagnoser som omöjliggör samlevnad t ex borderline och asperger, för att skydda barnen etc. Såna saker. Inte för att den sexuella attraktionen har svalnat.

Det är jätteviktigt, men är det alltid skäl till skilsmässa? Det kan finnas en rad skäl att stanna i relationen ändå, men det är för sent på kvällen för att gå in på det nu.

Nej jag höll inte med om att det var löjligt, läs mitt inlägg #27. Däremot höll jag med om det faktum att om kärleken övergår i vänskap är det inte automatiskt ett skäl till skilsmässa. Fler relationer än man tror bygger på de grunderna och de kan vara hur lyckliga som helst. Och som du säger även innehålla sex.

Det jag opponerade mig mot var att korngryn hade för sig att ingen skiljer sig för att känslorna svalnar, det är vanligt och inte fel om bägge är överens. Men det är inte heller fel att fortsätta vara ihop.

Håller inte heller med #39om att sådan förhållanden alltid slutar med att någon eller bägge blir frustrerade och bittra. Risken är däremot att någon av dem blir kär i någon annan, man är mer mottaglig från inviter utifrån. Och då blir det komplikationer, ska man agera på sina känslor eller trycka ner dem?

Det jag opponerade mig mot var att korngryn hade för sig att ingen skiljer sig för att känslorna svalnar, det är vanligt och inte fel om bägge är överens. Men det är inte heller fel att fortsätta vara ihop.

Okej, jag ger dig rätt där. Det är bara en känsla jag har, om relationen för övrigt är bra och fungerande så bör  man jobba mer för att kanske få en nystart, eller stanna tills barnen blir större eller praktiska problem kan lösas (t ex slippa sälja huset)

Jag är lite konservativ just på den punkten och även om alla skäller på mig så tror jag att vissa skiljer sig lite för lätt, minsta motgång eller fel så tar man till separation. Jag kanske har fel men ibland går även jag på en känsla.

En relation som saknar både sex och kärlek definierar jag inte som bra, gör du det? Jag tänker mer på en relation där passionen svalnar och kärleken övergår till den kärlek man känner för en vän. Man kommer bra överens, inga gräl och allt fungerar men gnistan saknas. Och det betyder INTE att man inte kan ha sex, det är en typisk kvinnlig föreställning att man inte kan ha sex med en vän. Sex är ett behov och det måste inte alltid finnas passionerad kärlek för att det behovet ska tillfredsställas. Det borde du veta, du hade ju sex med ditt ex fast ni var på väg att skiljas. Men där var det väl annat som inte fungerade.

Följer er diskussion och vill inflika ett kvinnligt perspektiv eftersom jag varit i en liknande sits, där sexet avtog helt för att passionen dog, efter en långt tid av att att fler och fler saker började uppdagas i personligheten som gjorde att jag inte längre kände mig kär eller kunde tända. Likväl fanns kärlek kvar och en vänskap på det sätt att vi ställde upp för varandra, kunde utföra vardagliga handlingar och ibland ha trevligt med varann som vänner. Men för mig är det helt omöjligt att ha sex med vänner eller när gnistan dött för en partner. Skillnaden mellan passion och vänskap är just viljan att ha sex med en person. Jag får incestuösa känslor, som äckel om jag tvingar mig till detta.

Den situation som "New Dawn" beskriver för sitt ex tror jag handlar om att hon fortfarande kände passion och lust till sin ex , trots att kärleken var död och att hon inte kände sig älskad för annat än sin kropp mot slutet. De verkade sakna kommunikation och ömhet. Har följt en del trådar där hon beskrivit sitt förra förhållande, men jag kan ju ha fel? För egen del har jag varit i förhållanden där även lusten funnits kvar långt efter att kärleken dött.. Sexet har blivit som en sista desperat närhetslängtan när inget annat fungerat. Vi har i de fallen då haft en extremt stark passion inledningsvis med mycket attraktion och gnista.

I de relationer med mindre stark fysisk attraktion har denna känsla dött först och ersatts med vänskapskärlek.

Bra inlägg, du visar på skillnaden mellan män och kvinnor. Jag som man skulle inte kunna ha sex i en relation där, som du skriver, "inget annat fungerar". Då skulle jag känna äckel, då finns ju en avgrund mellan oss! Medan att ha sex med en kvinnlig vän som varit en käresta skulle inte vara något som helst problem för mig.

Det är viktigt att vi har denna skillnad i åtanke och respekterar den!

Ja du, jag har aldrig varit i den situationen så jag kan inte uttala mig tvärsäkert. Jag påstår inte heller att jag talar för alla män. Jag kan bara säga vad och hur jag känner även om du vet bäst och avfärdar mig som omanlig.

Men en sak är jag säker på, jag skulle ha mycket lättare att ha sex med en snäll kvinna som är min vän än en gapig och tvär kärring som är min ovän och som bråkar jämt. Jag förstår inte er kvinnor som fortsätter att ha sex med en man som misshandlar er. Men tydligen är det så att gräl och bråk triggar vissa personer av bägge kön, därför kan ni fortsätta ha sex med honom men inte med en snäll man som ni tappat känslorna för, ser som svag och därför äcklas av...

Ännu ett klarsynt inlägg från dig, det stämmer att sexuell attraktion är en stark kraft som ofta underskattas. Det är den attraktionen som håller kvinnor kvar i destruktiva relationer, lika mycket som tillvänjning och förminskande. Det är därför det är så oerhört svårt att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor, trots att det skrivs spaltkilometer om det och att så många är medvetna om problemet. Så länge aggressiva och dominerande män hela tiden belönas med sex och nya kvinnor kommer de givetvis inte att ändra sig. Därför är det också fel att lägga kollektiv skuld på män för mäns våld mot kvinnor, felet är grundläggande i den mänskliga naturen och härrör sig till det naturliga urvalet genom historien där aggressiva män valts och belönats av kvinnor då de var bäst på att skydda familjen.

Det är därför som du vill ha sex med idioten men äcklas av den snälla mannen som du tappat känslorna för.