Forum Allmänna - Medlemstrådar
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • civilingenjör

    Mån 8 jul 2019 22:31 Läst 0 gånger Totalt 51 svar
    Mån 8 jul 2019 22:31 +1

    Hej, jag är 17 år och skall snart börja 2:an på gymnasiet. Jag har börjat fundera på vad jag vill bli i framtiden och har kommit fram till civilingenjör industriell ekonomi. Själv anser jag mig som normalbegåvad, därför under jag om jag skulle klara av utbildningen. Jag är väldigt studie motiverad, och är väldigt engagerad därav är jag villig att lägga ned mycket tid.
    Lite frågor jag har:
    Hur mycket tid i veckan bör man lägga ned?
    Möjligt att klara trots att man inte är något geni?
    allmänt?

    Jag uppskattar alla som tar sig tiden och läser, svarar. (behöver inte vara civilingenjör för att svara, bara skriv på)

    MVH

  • Anonym (jj)
    Visa endast
    Tis 16 jul 2019 12:32 #31
    sextiotalist skrev 2019-07-16 12:12:57 följande:
    Den här typen av utbildningar har moment som det inte räcker med att plugga till, utan även förmågan att se sambanden, dvs utbildningen bygger på att man har ett logiskt tänkt.
    125 i IQ är inte strax över medel
    9% av befolkningen har ett IQ högre än 120, IQ 100 är medelvärdet, 25% över 110
    Du har rätt, det är inte strax över medel, sorry jag snodde formuleringen från artikeln jag läste. Men det är inte galet högt heller, och så framgångsrik som han var så måste man ju kunna ligga en bra bit under hans nivå och ändå ta sig igenom utbildningen, föreställer jag mig.

    Du ser ju hur korkat jag resonerade och ändå har jag lyckats bra på utbildningen hittills, haha. :) Min upplevelse är att de som hoppar av utbildningen är de som inte tycker att den är särskilt rolig alternativt de som mår psykiskt dåligt. Nu känner jag ju inte till hur högt IQ mina klasskamrater har, eller vad jag själv har för den delen, men har inte stött på något hittills som gett mig intrycket att normalbegåvade inte skulle klara utbildningen om de jobbar hårt. 
  • Tis 16 jul 2019 12:40 #32
    Anonym (jj) skrev 2019-07-16 12:32:30 följande:
    Du har rätt, det är inte strax över medel, sorry jag snodde formuleringen från artikeln jag läste. Men det är inte galet högt heller, och så framgångsrik som han var så måste man ju kunna ligga en bra bit under hans nivå och ändå ta sig igenom utbildningen, föreställer jag mig.

    Du ser ju hur korkat jag resonerade och ändå har jag lyckats bra på utbildningen hittills, haha. :) Min upplevelse är att de som hoppar av utbildningen är de som inte tycker att den är särskilt rolig alternativt de som mår psykiskt dåligt. Nu känner jag ju inte till hur högt IQ mina klasskamrater har, eller vad jag själv har för den delen, men har inte stött på något hittills som gett mig intrycket att normalbegåvade inte skulle klara utbildningen om de jobbar hårt. 
    Man blir hemmablind, det skrev jag förut.
    Om man ser till min uppväxt, mina föräldrars vänner, så är jag omgiven av många som är långt mer smartare än vad jag är. Sådär är jag absolut en medelmåtta. När jag läste till civilingenjör, där var jag klart en medelmåtta, men jag låg i toppen i min gymnasieklass och långt över de flesta i min grundskoleklass.
    Jag har mött på många som inte skulle klara det. Det finns hur många som helst som inte skulle fixa matematiken på natur, hur många timmar de än pluggade.

    Jag har en stor brist, jag kan inte plugga in saker, jodå, en del fastnar, men studieformen som finns på t,ex juristutbildningen, fungerar inte för mig. Däremot tekniska ämnen, den logiken som finns där, fungerade för mig.


  • Tis 16 jul 2019 13:03 #33
    Anonym (jj) skrev 2019-07-16 10:14:33 följande:

    Pluggar själv teknisk fysik. 

    Nej, du behöver inte vara ett geni för att bli civilingenjör. Räcker gott och väl att vara normalbegåvad. Däremot behöver du antagligen en hyfsat stor dos självdisciplin, motivation och intresse. 

    Svårt att svara på hur mycket tid du bör lägga ner. Det lär också variera från kurs till kurs. Men många som pluggar till civilingenjör lägger rätt så mycket tid på fest och liknande, så min uppfattning är att de flesta hinner med annat än studier också. 

    Får jag av ren nyfikenhet fråga vad det är som får dig att fundera på just den utbildningen? 


    Jag vill helst plugga något med relativt mycket mattematik, samt lite fysik. Medans jag får en utbildning inom ekonomi, eftersom jag hade kunnat tänka mig jobba inom ekonomi branschen.
  • Anonym (Civ ing 04)
    Visa endast
    Tis 16 jul 2019 13:34 #34

    Jag har aldrig haft det lätt för mig i skolan. Har alltid varit långsam och fått lägga mer tid än mina klasskamrater för att klara samma uppgifter. Fått jobba hårdare för samma betyg. Civilingenjörsutbildningen var däremot inga problem. Tentorna var oändligt långa. Man fick hur mycket tid som helst att lösa uppgifterna och det passade mig utmärkt. Tyckte faktiskt det var lättare på högskolan än på gymnasiet och grundskolan då det handlade mer om logik och problemlösning än korvstoppning.

    Man behöver inte vara mer än normalbegåvad för att klara civilingenjörsprogrammet. Däremot bör man ha viss studieteknik vilken man tränar upp successivt. Många upplever det första året som svårast. Tror det dels beror på studieovana- dels på alla frestelser och distraktioner runtom studierna.

    På de större studieorterna pågår det massor av festligheter i form av nollning och spex de första månaderna. Halva min klass kuggade första mattetentan på grund av nollningen. Själv pluggade jag stenhårt första tiden- även på helgerna- och skippade de flesta festligheterna. Spikade första tentan. Helt i onödan kan jag tycka så här i efterhand. Visst ska man vara med på nollningen men med måtta! Det räcker med godkänt, man behöver inte spika tentorna.

    De flesta i min klass var inga genier och de flesta pluggade inte mer än max 40 h i veckan. Oftast betydligt mindre i början av terminen, mer i under tentaperioder. Man hinner träna och festa med.

    Lycka till med studierna!

  • Tis 16 jul 2019 13:55 #35
    Anonym (Civ ing 04) skrev 2019-07-16 13:34:59 följande:

    Jag har aldrig haft det lätt för mig i skolan. Har alltid varit långsam och fått lägga mer tid än mina klasskamrater för att klara samma uppgifter. Fått jobba hårdare för samma betyg. Civilingenjörsutbildningen var däremot inga problem. Tentorna var oändligt långa. Man fick hur mycket tid som helst att lösa uppgifterna och det passade mig utmärkt. Tyckte faktiskt det var lättare på högskolan än på gymnasiet och grundskolan då det handlade mer om logik och problemlösning än korvstoppning.

    Man behöver inte vara mer än normalbegåvad för att klara civilingenjörsprogrammet. Däremot bör man ha viss studieteknik vilken man tränar upp successivt. Många upplever det första året som svårast. Tror det dels beror på studieovana- dels på alla frestelser och distraktioner runtom studierna.

    På de större studieorterna pågår det massor av festligheter i form av nollning och spex de första månaderna. Halva min klass kuggade första mattetentan på grund av nollningen. Själv pluggade jag stenhårt första tiden- även på helgerna- och skippade de flesta festligheterna. Spikade första tentan. Helt i onödan kan jag tycka så här i efterhand. Visst ska man vara med på nollningen men med måtta! Det räcker med godkänt, man behöver inte spika tentorna.

    De flesta i min klass var inga genier och de flesta pluggade inte mer än max 40 h i veckan. Oftast betydligt mindre i början av terminen, mer i under tentaperioder. Man hinner träna och festa med.

    Lycka till med studierna!


    Det tyckte jag också, men jag är rätt säker på att det berodde på att jag läste rätt ämnen.
    Du gör också samma fel, man måste, tro det eller ej, ha en läggning för matematik. Det finns folks som börjat på civilingenjörsutbildningen och inte klarat det, men fixar läkarutbildningen utan problem, just för att de har inte klarat matematiken.

    Just mattetentorna har alla fixat direkt, både jag, mina syskon och syskonbarnen. Trots att vi varit väldigt engagerade i olika saker.

    Fortfarande är det bara hälften (till skillnad från andra utbildningar, väldigt få) som tar sig igenom utbildningen, trots höga intagningspoäng


    Snittbetyget i Sverige var förra året 14 poäng, det krävdes mer än 18 poäng för att komma in, därmed har man tagit bort medeleleven direkt, dvs det går inte några med som är medelintelligenta (IQ 100, snitt 14 poäng) på en teknisk högskola.

  • Anonym (jj)
    Visa endast
    Tis 16 jul 2019 14:59 #36
    sextiotalist skrev 2019-07-16 13:55:33 följande:

    Det tyckte jag också, men jag är rätt säker på att det berodde på att jag läste rätt ämnen.
    Du gör också samma fel, man måste, tro det eller ej, ha en läggning för matematik. Det finns folks som börjat på civilingenjörsutbildningen och inte klarat det, men fixar läkarutbildningen utan problem, just för att de har inte klarat matematiken.

    Just mattetentorna har alla fixat direkt, både jag, mina syskon och syskonbarnen. Trots att vi varit väldigt engagerade i olika saker.

    Fortfarande är det bara hälften (till skillnad från andra utbildningar, väldigt få) som tar sig igenom utbildningen, trots höga intagningspoäng


    Snittbetyget i Sverige var förra året 14 poäng, det krävdes mer än 18 poäng för att komma in, därmed har man tagit bort medeleleven direkt, dvs det går inte några med som är medelintelligenta (IQ 100, snitt 14 poäng) på en teknisk högskola.


    Det är väldigt svårt för oss båda att argumentera för det vi tror är sant eftersom det inte verkar finnas någon forskning på ämnet. Men ett fel jag anser att du gör i ditt resonemang är att du antar att den medelintelligenta har medelsnitt. Du antar också att intelligens är den mest avgörande faktorn när det gäller hur bra det går för människor i skolan, både på gymnasiet och i universitet. Min erfarenhet, bara av att se mig omkring alltså, är att intresse och målmedvetenhet är viktigare faktorer. 
  • Anonym (Civ ing 04)
    Visa endast
    Tis 16 jul 2019 15:03 #37
    sextiotalist skrev 2019-07-16 13:55:33 följande:

    Det tyckte jag också, men jag är rätt säker på att det berodde på att jag läste rätt ämnen.

    Du gör också samma fel, man måste, tro det eller ej, ha en läggning för matematik. Det finns folks som börjat på civilingenjörsutbildningen och inte klarat det, men fixar läkarutbildningen utan problem, just för att de har inte klarat matematiken.

    Just mattetentorna har alla fixat direkt, både jag, mina syskon och syskonbarnen. Trots att vi varit väldigt engagerade i olika saker.

    Fortfarande är det bara hälften (till skillnad från andra utbildningar, väldigt få) som tar sig igenom utbildningen, trots höga intagningspoäng

    Snittbetyget i Sverige var förra året 14 poäng, det krävdes mer än 18 poäng för att komma in, därmed har man tagit bort medeleleven direkt, dvs det går inte några med som är medelintelligenta (IQ 100, snitt 14 poäng) på en teknisk högskola.


    Man bör absolut ha intresse av matematik när man väljer ett civilingenjörsprogram, likväl som man bör vara språkintresserade om man väljer att studera till lingvistiker. När jag läste till civ ing i början av 00-talet krävdes inga höga betyg vid intagning. Teknisk fysik låg på under 15 enligt dåtidens poängsystem.

    Jag vill inte säga att jag har en särskild fallenhet för matematik. Jag har alltid fått plugga hårt och har trots det aldrig lärt mig multiplikationstabellen. Ändå lyckades jag spika analys 1:an. Studiemotivation, intresse och studieteknik har varit det som hjälpt mig hela vägen. Jag tror faktiskt att de som varit mer naturligt begåvade och inte behövt anstränga sig i gymnasiet får en större chock när de kommer till högre studier. De är inte vana att plugga helt enkel, trots höga betyg.
  • Anonym (jj)
    Visa endast
    Tis 16 jul 2019 15:05 #38
    Anonym (Civ ing 04) skrev 2019-07-16 15:03:12 följande:
    Man bör absolut ha intresse av matematik när man väljer ett civilingenjörsprogram, likväl som man bör vara språkintresserade om man väljer att studera till lingvistiker. När jag läste till civ ing i början av 00-talet krävdes inga höga betyg vid intagning. Teknisk fysik låg på under 15 enligt dåtidens poängsystem.

    Jag vill inte säga att jag har en särskild fallenhet för matematik. Jag har alltid fått plugga hårt och har trots det aldrig lärt mig multiplikationstabellen. Ändå lyckades jag spika analys 1:an. Studiemotivation, intresse och studieteknik har varit det som hjälpt mig hela vägen. Jag tror faktiskt att de som varit mer naturligt begåvade och inte behövt anstränga sig i gymnasiet får en större chock när de kommer till högre studier. De är inte vana att plugga helt enkel, trots höga betyg.
    Det tror jag också. 
  • Tis 16 jul 2019 22:27 #39
    Anonym (Civ ing 04) skrev 2019-07-16 13:34:59 följande:

    Jag har aldrig haft det lätt för mig i skolan. Har alltid varit långsam och fått lägga mer tid än mina klasskamrater för att klara samma uppgifter. Fått jobba hårdare för samma betyg. Civilingenjörsutbildningen var däremot inga problem. Tentorna var oändligt långa. Man fick hur mycket tid som helst att lösa uppgifterna och det passade mig utmärkt. Tyckte faktiskt det var lättare på högskolan än på gymnasiet och grundskolan då det handlade mer om logik och problemlösning än korvstoppning.

    Man behöver inte vara mer än normalbegåvad för att klara civilingenjörsprogrammet. Däremot bör man ha viss studieteknik vilken man tränar upp successivt. Många upplever det första året som svårast. Tror det dels beror på studieovana- dels på alla frestelser och distraktioner runtom studierna.

    På de större studieorterna pågår det massor av festligheter i form av nollning och spex de första månaderna. Halva min klass kuggade första mattetentan på grund av nollningen. Själv pluggade jag stenhårt första tiden- även på helgerna- och skippade de flesta festligheterna. Spikade första tentan. Helt i onödan kan jag tycka så här i efterhand. Visst ska man vara med på nollningen men med måtta! Det räcker med godkänt, man behöver inte spika tentorna.

    De flesta i min klass var inga genier och de flesta pluggade inte mer än max 40 h i veckan. Oftast betydligt mindre i början av terminen, mer i under tentaperioder. Man hinner träna och festa med.

    Lycka till med studierna!


    Anonym (Civ ing 04) skrev 2019-07-16 13:34:59 följande:

    Jag har aldrig haft det lätt för mig i skolan. Har alltid varit långsam och fått lägga mer tid än mina klasskamrater för att klara samma uppgifter. Fått jobba hårdare för samma betyg. Civilingenjörsutbildningen var däremot inga problem. Tentorna var oändligt långa. Man fick hur mycket tid som helst att lösa uppgifterna och det passade mig utmärkt. Tyckte faktiskt det var lättare på högskolan än på gymnasiet och grundskolan då det handlade mer om logik och problemlösning än korvstoppning.

    Man behöver inte vara mer än normalbegåvad för att klara civilingenjörsprogrammet. Däremot bör man ha viss studieteknik vilken man tränar upp successivt. Många upplever det första året som svårast. Tror det dels beror på studieovana- dels på alla frestelser och distraktioner runtom studierna.

    På de större studieorterna pågår det massor av festligheter i form av nollning och spex de första månaderna. Halva min klass kuggade första mattetentan på grund av nollningen. Själv pluggade jag stenhårt första tiden- även på helgerna- och skippade de flesta festligheterna. Spikade första tentan. Helt i onödan kan jag tycka så här i efterhand. Visst ska man vara med på nollningen men med måtta! Det räcker med godkänt, man behöver inte spika tentorna.

    De flesta i min klass var inga genier och de flesta pluggade inte mer än max 40 h i veckan. Oftast betydligt mindre i början av terminen, mer i under tentaperioder. Man hinner träna och festa med.

    Lycka till med studierna!


    Bra svar! Exakt så jag är tänkt när folk pratar om, hur det kan vara 50% som kuggar.

    Håller verkligen med om att man kan festa och sånt, men till måtto. Skolan går först.

    Detta gav mig självförtroendet jag behövde. Tack igen.
  • Tis 16 jul 2019 23:42 #40
    sextiotalist skrev 2019-07-16 08:20:13 följande:

    Det är därför det är en av de utbildningarna som har väldigt få som går igenom, trots att intagningspoängen ligger väldigt högt?

    tror det är drygt 50% som tar sig igenom utbildningen.

    Nej, du är inte normalbegåvad, du ligger troligen långt över detta.


    Det kan säkert stämma att det är ca 50% som tar ut examen men det betyder inte att de övriga 50% hoppar av för att det är omänskligt svårt. En stor andel läser alla åren och gör kanske tom ex-jobbet, men eftersom de flesta arbetsgivaren bryr sig rätt lite om examensbeviset så börjar folk jobba istället för att fixa de där sista detaljerna. Jag känner många supersmarta människor som fått höga betyg på de flesta tentor, men så iddes de inte lämna in någon fånig labbrapport (som de troligen kunnat skriva ihop på 2h...) eller liknande och har därför ingen examen. Det har gått alldeles utmärkt för dem i arbetslivet ändå.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll