Ni som är styvföräldrar, känner ni en sorg?

Jag känner endast en sorg över att jag valde en man med barn. Jag var ung, förälskad och naiv. Allt är så satans jobbigt med en styvfamilj. Att alltid behöva förhålla sig till barn och barnbarn som man inte har några känslor för. Att alltid ha ett idiotiskt ex i bakgrunden. Att aldrig kunna slappna av i sin relation. Att känna sig tvingad att umgås med människor som är extremt olik en själv i sitt eget hem. Hade jag kunnat vrida tillbaks tiden så hade jag gjort andra val.

Låt bli. Jag lever i en kärnfamilj med min underbara make. Det är fantastiskt. Vi är en stark och trygg enhet. I vår familj så älskar alla varandra mest i världen. Vi vill varandras bästa varje dag. Innanför våra väggar är vi trygga, lugna och kan vara oss själva. Oavsett vad som händer så är vi ett team. Det är underbart.

Särkullsfamiljer har inte denna känsla. Det finns alltid andra att anpassa sig till och olika lojaliteter i familjen.

Risken är rätt liten. Rent statistiskt så är risken för skilsmässa minimal för oss.

Risken för separationer är alltid störst i familjer som redan har särkullbarn, unga föräldrar och dom som har tradition av separationer i familjen.

Dessutom så vet vi vad vi känner och vilka värderingar vi har.

Och även om vi separerar så kommer ingen av oss kunna få nya barn och våra gemensamma barn kommer vara för stora för att gå i släptåg.

Min poäng är att mycket kommer naturligt i en kärnfamilj. Saker som är fullt naturligt och självklart för oss kräver arbete och kompromisser för en särkullsfamilj. Relationerna människorna mellan är inte naturliga och självklara för er. Ni älskar inte alla varandra mest av allt utan har olika lojaliteten.

Då kommer du ju inte från en perfekt kärnfamilj. Er familj saknade ju någon otroligt grundläggande.

Även om vi statistiskt sett har extremt liten risk för separation så kan det självklart alltid ske.

Forskningen är tydlig med att barn i särkullsfamiljer mår sämre psykiskt och fysiskt än dom i kärnfamiljer. MEN man vet också att barn i kärnfamiljer där det sker misshandel mår sämre än barn i särkullsfamiljer. Så kärnfamiljen är inte alltid det bästa.

En frisk, lycklig kärnfamilj är väl de dom flesta hade valt för sina barn?

Nu frågar ts om hon aktivt ska välja en särkullsfamilj. Jag svarar utifrån mina erfarenheter, forskning och det jag ser i denna tråden.