Nej, du är inte ensam om detta. Är i vecka 27 och situationen är väldigt lik din. En 11-åring och en 6-åring här hemma. Vi längtar alla efter lillebror men jag har stunder när jag känner mig orolig, riktigt orolig. En oro som inte fanns med de andra två. Livet är relativt enkelt nu. Snart slungas vi in i spädbarnstiden och jag känner att jag vet alltför mycket om vad det innebär...
Sitter också vissa dagar om undrar om det här med ett tredje barn verkligen är genomtänkt...
Vi alla ser fram emot en liten här hemma MEN tänk om jag/vi inte orkar! Tänk om de stora känner sig bortglömda eller åt sidosatta!
Å jag har inte gått så långt än så det finns MYCKET annan oro också! Berättade för barnen då de var så oroliga då jag mår riktigt dåligt men var noga med att säga att det kan hända att den inte komner födas. Så nu ser vi fram emot kub ul imorgon så vi kan slappna av lite :)
Ja, det är mycket tankar nu som jag inte upplevt tidigare...