Hur tusan gör vi med rummen?

Det enklaste är kanske att de alla tre delar på ett av sovrummen medan de kan ha en del av kök/v-rum som sitt lek-/läxrum? Då får du och mannen eget sovrum (jag har under en kort tid bott i v-rummet, det är ingen höjdare).

Ni får kanske skapa/framhålla andra fördelar (kanske höjd veckopeng om ni bor billigare på nya stället) eller något annat som är positivt för barnen. En fördel kan ju vara att barnen bara behöver städa sovrummet var tredje vecka (de yngsta kanske med er hjälp) medan nuvarande system kanske innebär varjeveckasstädning för alla tre.

Sedan kan man fixa roliga sänglösningar, det finns faktiskt specialtrevåningssängar (som dock täcker en hel vägg) och så kanske varje barn kan få välja tapet till ytan intill den egna sängen.

Om ett barn är sjukt eller av annan anledning måste sova ensam kanske det kan funka med en madrass på golvet i ert rum?

Det blir kanske svårare att ta hem kompisar för övernattning, men det också hända att de tycker att det är mysigt att bo ihop. Ni slipper avundsjukan över att bara ett av barnen får eget rum. Ni vuxna slipper bo bland köksstolar och soffkuddar. Sedan finns det väl någon orsak till att ni är tvungna att klämma ihop er så här. Om barnen får veta den är det nog lättare för dem att gå med på förändringen. Och om alternativet skulle vara hemlöshet är det ju oerhört mycket bättre att dela rum med syskonen.

Sämsta för vem? Dig? Du vet att folk är individer va? Så vad som är bäst för en är nödvändigtvis inte bäst för alla.

Ja Panduro, på vilket sätt är min lösning sämst?

För mig? Nä jag ska inte bo med ts. Men sämsta för barnen. Eller tycker du det låter som bästa lösningen att tre barn ska dela på ett rum och ha ett lekrum?

Alla är individer, det vet jag. Men finner det mycket otroligt att de tre barnen skulle föredra den lösningen. Nu har det ju löst sig iaf. :)

Bra för TS att det är löst.

Men du kan alltså inte föreställa dig tråden där en person i TS situation beklagar sig över sitt och makens/makans obefintliga sexliv, och skriver att det känns som om allt kretsar kring barn, disk och tvätt? Och när folk frågar hur de bor så visar det sig att föräldrarna är undanskuffade i det kombinerade köket/vardagsrummet. Hur många av råden handlar då om att de bör skaffa sig avskildhet tror du? Hur många säger "huvudsaken att ungarna får ta plats, du och maken/makan får bita ihop"?

Jag tycker att det är mycket viktigare att föräldrarna har eget rum än att barnen har det. Och det går ju att fixa en bäddsoffa i v-rummet åt något av barnen.

Vi har olika åsikter där och det är väl okej det också. :)

Tycker absolut att det är viktigare att barnen får egna rum än föräldrarna.

Jag skulle faktiskt även i ditt exempel tycka att barnen bör ha egna rum. När jag var liten bodde vi i en tvåa. Min syster som var 7 år äldre än mig fick eget rum. Mamma delade av vardagsrummet med en jättestor bokhylla så jag fick ett "avdelat rum", och mamma sov på soffan i vardagsrummet. Så bodde vi mina första 7 år i livet. Å andra sidan var mamma ensamstående så fanns ju inget sexliv att ta hänsyn till.

Sedan handlade det ju inte om ts sexliv i det här fallet, utan helt enkelt hur det blir bäst för barnen.

Ja, det ser jag som bästa lösningen om jag var TS (och eftersom jag faktiskt läste TS inlägg). Jag delade nämligen rum med mina syskon och styvsyskon. Det är praktiskt att föräldrarna har ett eget rum, ifall ett av barnen blir sjukt och behöver vila ostört, då kan barnet ligga i föräldrarnas sovrum. Föräldrarna kan även dra sig tillbaka och stänga dörren.

Folk har blivit så fartblinda, folk ska bo större och större, trots att vi behöver dra in svångremmen eftersom vi slösar på energi i detta land. Sovrum är sovrum, oftast vill ju inte ens barnen leka i dom, utan leka där resten av familjen är. De kan även leka utomhus. I större delen av världen så bor generationer i samma rum och du framställer det nästan som barnmisshandel att dela rum?

Du kanske ska läsa dina egna inlägg? Att påstå att någon som inte ger barnen egna rum inte har barnens bästa i åtanke, vad skulle du tolka det som om någon skrev det till dig?

Och jo, hur resten av mänskligheten bor är definitivt av intresse, men du kanske inte tror att fattiga kan ha sina barns bästa i åtanke heller? Och nej, det är inte alltid pengar som styr, jag hade inte eget rum i 400 kvm villan heller. 

Du kanske ska läsa dina egna inlägg? Att påstå att någon som inte ger barnen egna rum inte har barnens bästa i åtanke, vad skulle du tolka det som om någon skrev det till dig?

Och jo, hur resten av mänskligheten bor är definitivt av intresse, men du kanske inte tror att fattiga kan ha sina barns bästa i åtanke heller? Och nej, det är inte alltid pengar som styr, jag hade inte eget rum i 400 kvm villan heller. 

För att barn mår bra av att:

Lära sig leva med andra

Lära sig att dela med sig

Lära sig ta hänsyn

Ha föräldrar som är utvilade

Ha ett rum som är lugnt i bostaden (om de är sjuka, får ont i huvudet osv så är föräldrarnas sovrum en fredad zon)

Men visst, det är ju på modet att hellre pyssla med mobilen, och överlåta att uppfostra och lära sina barn något till dagiset och skolan.

Fattiga människor kan säkert ha sina barns bästa i åtanke? Alltså, läser du inte vad du skriver? Jösses vad fördomar du vädrar. Majoriteten av föräldrarna på detta klot har sina barns bästa i åtanke OAVSETT ekonomi. 

Och dina exempel visar enbart på att du inte kan uttrycka dig i text. 

Just det där med "säkert" var lite sarkastiskt och raljant skrivet, eftersom frågan var så dum. Min förmåga att uttrycka mig i skrift har inte säskilt mycket med ts och hennes problem att göra.