Gammal efterbliven polare från gymnasiet

Någon diagnos är det knappast. Påminner mig om en person som blev nedtystad, hånad och föraktad för allt han gjorde, allt han sa när han var barn och det av sina, utifrån sett perfekta föräldrar.

Det är en kusin till mig, han blir aldrig hel som människa.

Ja och nej, med de ytterligt fåtal som han känner sig någorlunda trygg (sin yngre syster och farmor) med kan han efter en bra stund visa att han har både insikter och åsikter av olika slag. Men för det allra mesta verkar det som om han har ett intellektuell funktionshinder.