Jag har fått ta del av ett arv... Jag undrar en sak...

Vad menar du med "förskoleålder"? Hur gammalt är barnet?

Det beror på. Förskolan är inte av ondo barnen lär sig mycket där. Du kan ju välja att inte ha barnet på förskolan långa tider.

Hade jag varit du så hade jag sparat pengarna för de kommer väl till användning sen. Kanske en kontantinsats till hus eller betala av en del av bolånet för att få ner månadsutgiften för att sen ha råd att att inte behöva jobba heltid.

Om du inte äger ditt boende råder jag dig att spara pengarna till ett boende. I dessa tider är det riktigt svårt att kunna köpa sin bostad. Jag och min man var nog sista generationen som kunde ta ett bolån smidigt, det var för 4 år sedan. I dag hade det definitivt inte gått.

Om du inte är intresserad av boende så spara pengarna för att resa med din familj. Upplevelser är bland de värdefullaste man kan köpa sig, materiella ting finns det för mycket av.

Enligt min åsikt hade jag inte tagit bort mitt barn helt från förskolan. Jag ser mycket vad mina barn lär sig. Däremot hade jag kortar ner tiden barnen är på förskolan.

Men du gör som du vill och vad som känns bäst för dig. Försök att använda dina pengar smart. De måste inte användas så fort du fått pengarna. Tänk lite och låt dina idéer mogna med tiden.

Hur gammal är du?

Hade lagt pengarna på mitt boende.

Jag hade nog börjat plugga nu men tagit av arvet istället för att ta csn, för att slippa lånet. Sen lagt resten av pengarna på större boende.

Vi bodde i en liten 2:a (42 kvm), jag och 1 barn, jag höll på att bli galen, det var ALLTID leksaker överallt. Att bo i en 1a tills barnet är 6 år kommer bli jätte jobbigt.

Jag var otydlig men när jag skrev studiemedel så menade jag bara bidragsdelen och inte lån.

Jag klarar mig på bidragsdelen av CSN, barnbidraget och underhållet.

Mitt barn har inte så många leksaker. Det är mest böcker, ett gosedjur och några skallror, en boll och några pussel, en låda med leksaksdjur och en låda med duplo (allt har en varsin kub i bokhyllan och ingen kub är ens halvfull).

I köket står en liten leksakspis och en kundvagn med lite leksaksmat. Det är

Jag hade inte tänkt att köpa så mycket leksaker framöver heller.

Du har tänkt igenom allt och har en plan. Följ ditt hjärta och ta ledigt 2-3 år (eller hur du nu tänker).

Kanske se över vad som är bra att tänka på om man vare sig är student eller jobbar avseende försäkringar och pensionsspar.

Förstår din plan och tanke. Funderar dock över din SGI. Om du inte pluggar/jobbar/tar föräldraledigt så nollas du väl? Blir du långvarigt sjuk (sånt vill man ju helst inte tänka på) så blir din ersättning himla låg? ????

Hej!

Jag gjorde ungefär på samma vis som du planerar att göra. Jag hade en större summa pengar sparade och hade precis tagit studenten från gymnasiet och var, liksom du, ensamstående.

Jag ville inte bo hemma hos föräldrarna med mitt barn, så jag tog en mindre summa av de pengar jag hade sparade och köpte mig en bostadsrätt; tre rum och kök, relativt låg avgift.

Sedan levde jag på resterande pengar fram till barnet var cirka 5 år. Då fick barnet börja på förskola, 15h/v. (5h/dag - 3d/v.) som en mjukstart inför skolans förskoleklass.

När barnet väl började i förskoleklass så hade barnet kompisar från sitt år på förskolan och gick i skolan varje dag, 5h/dag, 5d/v.

I samma veva började jag arbeta hemifrån, cirka 50-60% och har gjort så sedan dess (jag var- och är fortfarande inte så jättepositivt inställd till fritids, varför jag valde att låta barnet slippa fritids genom att korta ner mina egna arbetsdagar. Det finns gott om barn hemma om dagarna iaf. och vi går ofta till simhallen, biblioteket och museum under vanliga vardagar, så jag ser ingen mening med fritids. I min värld är förskola och fritids ren och skär barnpassning - en barnpassning jag inte behöver nyttja då jag har tid att själv ta hand om mitt barn).

Jag har fortfarande en del av de sparade pengarna kvar, bostadsrätten har ökat i värde och jag klarar mig mer än väl på pengarna jag får ut (cirka 14-16.000:- i månaden). Inga stora summor, men räkningar, mat, aktiviteter, nöjen och sparande får plats - och framförallt har jag TID med mitt barn; vi har tid tillsammans! Det är vad som betyder något, at the end of the day.

Jag förstår helt och fullt att du känner att din lilla är alldeles för liten för förskola. En ettåring är fortfarande en bebis och har absolut inget på förskola att göra, om man nu inte verkligen måste ha sitt barn på förskola (vilket du inte måste).

När mitt barn fyllde ett år så kände jag precis samma sak som du. Jag skrev dock in barnet på förskola vid lite över 1,5-års ålder och var med på inskolningen. Det var en tre dagar lång föräldraaktiv inskolning och alla barn som skolades in var mellan 12-18 månader. Jag valde dock att vara kvar även den fjärde dagen (då alla andra lämnade sina barn i några timmar). Det jag möttes av vid porten var gråtande föräldrar och inne på gården satt alla gallskrikande små barn. Jag var som sagt kvar den dagen också och bevittnade flera brister och olyckor, som INTE rapporterades till föräldrarna när de kom och hämtade efter några timmar. Där och då bestämde jag mig för att mitt barn var alldeles för liten för förskola samt att förskolan inte är en plats för så små barn med så få vuxna omkring sig.

Så vi skippade förskolan där och då.

Vi valde istället öppna förskolan (där det fanns barn så gamla som tre-fyra år). Jag googlade mycket och fann bland annat Hemmaföräldrars Nätverk. Jag anslöt mig till dem och träffade de cirka tre-fyra gånger i veckan under hela dagar (från förmiddag till eftermiddag).

Barn behöver verkligen inte förskola! Låt dig inte luras av folk som tror det, för det är inte sant! Många studier pekar på att barn under 3-årsålder mår dåligt av att bli övergivna av sina primära anknytningspersoner på förskolan - de uppvisar stressymptom och utsöndrar höga halter av stresshormon. Så som förskolan ser ut idag, så är den inte en lämplig plats för små barn.

Små barn behöver kärlek och uppmärksamhet - äta, skita och sova. Givetvis behöver de stimulans; upptäcka saker osv, men det går precis lika bra (till och med bättre) att upptäcka saker tillsammans med DIG!, och ibland med andra barn- och föräldrar på öppna förskolor, parker, museum, fritidsaktiviteter, etc.

Jag tycker att du gör HELT RÄTT som väljer att investera i TID med ditt barn. Det har ni båda igen av för all framtid.

Man skaffar inte barn för att sedan lämna bort de flera timmar om dagarna efter ett, två eller tre år. Då har man felprioriterat och missat att planera för de livsförändringar som kommer med ett barn.

Jag tycker att det verkar som att du verkligen har tänkt igenom detta och räknat på det bra. Kör!, säger jag.

Du kommer nämligen aldrig att se tillbaka på livet och tänka att du spenderade för mycket tid med ditt barn...