Fortsätt skriva vi lyssnar

Om ni ändå bjuder in så kanske jag kan få klaga av mig lite?

Jag är en kvinna lite över 30. Jag har autism, cfs och förstörda axlar. Jag kan inte höja armarna över axelhöjd och ibland fryser den ena eller andra axeln. Jag har problem med höfterna och benen och ibland måste jag gå med rullator. Jag har problem med minnet och koncentrationen ibland. Innan smarta telefoner kom kunda jag glömma att äta och ta mediciner på flera dagar.

Jag har levt ett liv med mobbing och ensamhet, även från personer som borde ha älskat och stöttat mig. Jag kände mig ofta helt osynlig. Inte ens lärare i skolan frågade efter mig om jag inte kom på lektioner. De enda som verkade se mig var killarna som utnyttjade mig fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt från 6an tills efter gymnasiet, Mina föräldrar behandlade mig helt annorlunda än mina syskon. De var familjens gullegrisar som alltid fick allt de ville och jag fick vara glad om jag blev beordrad att plocka in tvätten.

Sedan jag gick ut gymnasiet har jag kämpat att få gehör för mina åkommor, samtidigt som jag kämpat med jobb som jag inte egentligen klarar, med arbetsförmedligen, soc, Jag har flera självmordsförsök bakom mig men det enda som hände var att någon trött läkare tittade på mig och sa att jag inte såg deppig ut. 

Efter väldigt många turer har jag i alla fall fått sjukersättning och nu sitter jag här, ensam, utan vänner, utan familj och de enda jag någonsin träffar är hemtjänsten. Min största glädje förra månaden var när det kom ett paket från Bodyshop som jag beställt till mig själv.