Kan du, man, se ditt ansvar när du krossat en kvinna?

Varför jag formulerade det som jag gjorde var för att

1. Det tycks vanligare att män lämnar PLÖTSLIGT. Kvinnor lämnar också men oftast inte på samna sätt.

2. Män och kvinnors psyken är olika och i detta fall är jag mer nyfiken på hur män fungerar i dylika situationer.

Det må låta elakt. Men du är inte den goda i det här scenariot. Det alternativ du tycks föreslå är att partnern tvunget hålls låst till dig oavsett vad den partnern vill och känner. Dina känslor går först, du spelar huvudrollen, han ska marschera i din takt, cirkulera runt din himlakropp.

Kärleken ja den blir han tvingen att skjuta framåt i tiden, inte förrän du kommer över dina egna individuella trauman ges han rättigheten att följa sitt eget hjärta.
Dina individuella känslor är inte ett vapen att använda emot andras. Ditt känsloliv rättfärdigar inte tyranni över andras liv.

Vänd på könen och alla hade förstått att kvinnan i det fallet har all rätt att följa sitt eget hjärta, oavsett smärtan det kan orsaka den före detta partnern.

Det gör ont just nu men det går över. Du blir inte en lyckligare, starkare och en mer rejäl människa genom att försöka hålla fast i det förgångna och tvinga andra att anpassa sig. Du blir det genom att själv anpassa dig, även fast det gör ont och är svårt.

Fast vänta nu. Är du man? Besvarade du min fråga? Står det någonstans att alternativet är att hålla kvar någon? Om det hjälper så läs hela tråden.

Förundras över folks brist på inlevelseförmåga och ffa läsförståelse. Helt otroligt.

Som kvinna hade jag troligen lagt benen på ryggen om jag märkte att min partner hängde fast vid mig på det sättet.

Mitt råd är att ta detta som en "läxa", ge dig inte in i en ny relation innan du kan hantera att den kan sluta.

Sedan en fråga. Vad anser du är att bryta snyggt?

Om han inte berättat om kvinnan, men du i efterhand fått reda på att det var orsaken, hade det varit bättre då?

Då hade han dolt orsaken.

Jag tänker att man ska vända på frågan istället och fundera över hur den "krossade" fungerar rent psykologiskt. 

Att bli lämnad är skitjobbigt, för alla. Men det är också något som kan hända i livet och sorg och smärta över det är en normal reaktion. Alla har faktiskt rätt att lämna en relation, även om den andra hamnar i kris. För det gör man ofta vid en separation, det är normalt och det går över. 

I en sund relation ska båda ge och få, man stöttar varandra över tid. Men om den ena har för mycket obearbetat bagage och den andra hamnar i rollen som terapeut eller boendestöd, då blir det inte bra. Eller om den ena inte tål normala motgångar utan ska tassas på tå för, det blir inte heller bra. 

Alla vuxna människor har ett ansvar att jobba med sitt EGET liv, t.ex. arbete, vänner, förhållningssätt till relationer och så vidare. Självklart kan och får man bli helt förtvivlad om man blir lämnad, men man kan alddrig förvänta sig att en partner ska bära en genom livet. 

Kanske den krossade skulle må bra av psykologkontakt för att bearbeta sina trauman och få stöd i hur man kan tänka i en vuxen, jämlig relation, för att öka chanserna att leva gott i framtiden?

Herregud. Var det så svårt att svara på frågan som den är? Utan att vända den? Utan att fylla ut den med egna antaganden? Tack f2lr absolut ingenting.

Jag kan till viss del förstå vad du menar att lämna snyggt. Jag lämnade ett destruktivt förhållande med en man som var ett hot mot både sig själv och mot mig gen om att stegvis backa,ut ur relationen. Detta dels för att jag sett det fullskaliga krig han fortfarande drev mot sitt ex efter 7 år, efter att han kastar sig på golvet klamrar sig fast vid mig och vrålat ut självmordshot när jag först lyfte frågan om att avsluta relationen osv osv

Han var lugn på det sättet och gick snabbt vidare till en ny relation.

Men vet du det sättet att lämna tar knäcken på en. Jag blev djupt deprimerad. Fick enorma ångestattacker och gick länge till psykolog efteråt. Psykologen beskrev det jag hade gjort dom att försöka simma över atlanten med ett stenblock i famnen.

Så det är kanske det de männen gör? Det vi alla borde göra. Tar på sig sin egen syrgasmask först. Vi är alla framförallt skyldiga att rädda oss själva.

Jag förstår inte vad du pratar om. Jämför du scenariot jag beskrivit med en misshandlare som ropar ut självmordshot?

Vad sjukt med projiceringar det är i tråden. Folk läser tydligen in egna erfarenheter och rädslor rakt av.

Situationen är snarare den motsatta, att kvinnan blir utsatt för psykisk misshandel både under relationen, under avbrottet och framförallt efteråt. Jag har inte skrivit ut alla detaljer då det är högst privat. Hade hoppats på att någon endaste skulle köpa det jag skissar upp. Men tydligen är det en så ickestereotyp situation för de flesta att inga referensramar finns.

Tack och hej. Lämnar tråden.

Ja

Nej

NA

Nej, vet inte

Men lugn här nu. För det första tänker jag inte försvara exets agerande. Inte heller att hoppa på dig. Hur menar du att bli brutalt lämnad brutalt? Han bara plötsligt sa att det är över och drog men ny kvinna? Var han redan involverad med den nya? Hur skulle uppbrottet ske om du fick bestämma? Hur var relationen innan då? Kan ju inte ha varit lysande. Verkar som om ni haft olika åsikter om statusen på förhållandet. Kanske du blundat för era problem. Klart man kan tycka att partnern ska ta lite mänskligt ansvar när han lämnar. Men i kris är det alltid lättare att skylla på och lägga ansvaret utanför sig själv. Oavsett så genomgår man en kris och ska igenom en sorgeprocess. Titta igenom alla faserna. Jag gissar att du växlar mellan chock och förnekelse.

Hur det nu än är så är du, endast du, ansvarig för ditt mående. Ditt handlande. Förstår att det är svinjobbigt. Ni har ändå haft ansvar för relationen båda två.

Kan inte låta bli att undra hur du skulle vilka ha ett uppbrott? Dels de men sedan tror jag att bitterheten och ilskan ligger i att han gått vidare med ny kvinna. Ge dig själv tid och läkning!