Ni som är otrogna hur känns det?

Hej & God eftermiddag :)

Tack för dina svar!

Får jag fråga vad det var hon gav dig som du velat ha och vad hennes man inte var villig att ge henne? Är nyfiken bara;)

Gällande din frus åsikter om öppet förhållande- har du t.ex erbjudit henne att hon själv kan få hitta ngn på egen hand och testa (bara en gång) och att du inte kommer att göra det utan väntar tills hon har gjort det och att ni tar det därifrån? Eller är hon liksom HELT anti?

Konstigt att de som försvarar otrohet kräver förståelse för otrogna men inte visar samma förståelse för dem som blir djupt sårade av otrohet.

Jag förstår. Men jag tycker att det är irrationellt. De som blir djupt sårade av otrohet tillskriver ofta den otrogne både känslor, egenskaper och avsikter som helt enkelt inte stämmer med verkligheten.

Hej :) 

Det där fattar jag inte, jag menar, vad är poängen med att dels nästan aldrig ha sex och sen när man väl har det så ligger han bara ovanpå sin fru/kvinna och juckar 5-10 gånger sen är det över.. Fy vad äckligt på något sätt. Då hade jag hellre varit utan och nekat all sexuell kontakt. Men det måste ändå vara svårt att veta 100 % om den man har en affär med verkligen talar sanning om sin partner.. (hmm?) 

Låter i alla fall som ni hade det bra tsm, och jag respekterar att du vill hålla resten privat ;) Men detta med undergivenhet är något som jag också tycker om. Det finns så mkt man kan göra tsm sexuellt, så varför slösa hela jäkla livet på något så torrt och tråkigt som missionären??

Jag har funderat mycket kring det där, varför stanna kvar? Jag vet att de flesta har sagt det många gånger förr, vi har barn, hus, ekonomi och gemensamt socialt nätverk/vänner/liv tsm, man kanske tom älskar sin fru/man känslomässigt, men inte rent fysiskt. Men tär det inte på en? 

Jag har en kollega som var helt jäkla knäckt. Hon och hennes man hade i många år försökt att få barn tsm, efter en herrans massa år blev hon gravid, lyckan (speciellt då för henne) var total. Men, i (tror jag) månad 3-4 kommer han och berättar att han har träffat en ny. Han skulle vilja leva med denna kvinna. Jag tyckte så jäkla synd om henne, varje dag på jobbet såg hon helt förstörd ut. Då undrade man ju om det inte hade varit bättre för alla att hålla tyst om det. Men hennes man ville leva med den andra kvinnan, han upplevde att de inte hade ngt kvar. Jag vet inte om det var så att allt detta med att försöka bli med barn tärde på honom och när han väl träffade en kvinna som var intresserad så hade han hittat en väg ut så att säga?

Oavsett var det enligt mig mkt dåligt skött av mannen.

Vi pratade inte om våra respektive, utan det var min spekulation av att ha mött han och min upplevelse av hennes aptit

Jo, det var mkt illa skött av mannen, och dålig timing av moder natur, själv blev fick jag nån sorts nytändning och energi att försöka förbättra mitt eget bo, nog för att det ibland känns rätt meningslöst när man vet att folk inte förändras så lätt.

Tjena!

Undra om man kan få "nytändning" just för att man på ngt vis "lever farligt" och att det sig blir en kick. Sen när man har fått vad man vill sexuellt och går tillbaka så inser man kanske också att saker kanske ändå inte är så roliga ändå. Men jag hoppas ändå att du ska få mer sex ;) För min del vill min sambo men inte jag. Däremot är jag sjukt kåt nästan hela tiden. Det räcker att jag går förbi ngn man som jag tycker är manlig och sexig så ser jag hela sexscenen framför mig och även med vissa kvinnor/tjejer! Ibland är man tvungen att "gå på toa" på jobbet:) Så är det då man är sexuellt frustrerad!

Är det någon i denna tråd som har uttryck att man inte förstår att bedragne kan känna sig mer eller mindre sårad. Jag har i alla fall inte sett något sådant inlägg.

Har väldigt svårt att tro att någon som är otrogen inte förstår att det kan såra. Sedan lägger man in detta som en av pusselbitarna bland andra pusselbitar och överväganden och utifrån detta gör sitt val.

Jag fattar dagligen beslut i helt andra sammanhang där jag vet att folk kommer att bli sårade och ledsna så det är inte så himla konstigt att man gör på liknande sätt även när det gäller otrohet.

Tror att det i många fall handlar om sårad självkänsla och att man inser att den drömbild man haft var en illusion inte så mycket om sveket i sig. Många skulle helt enkel bli bättre rustade att hantera något som är rätt vanligt i relationer om man jobbade med sin egen självkänsla och självbild.

Nedanstående citat är ett exempel på bristande respekt för den bedragnes känslor. Varför är det enbart de bedragna som ska visa hänsyn genom att jobba med sig själva, medan de otrognas beteende alltid ska accepteras och förstås? Det låter nästan som psykisk misshandel: jag har minsann rätt att göra som jag vill i förhållandet och om du inte accepterar det är det fel på dig.

klart som *** det är en illusion när det är den otrogne som luras och bedrar och medvetet skapar en bild om att h*n är trogen, det är ju det som den otrogne vill att partnern ska tro, därför döljer h*n sin otrohet, annars hade h*n lagt korten på bordet, ditt resonemang är så dumt så klockorna stannar.

Den otrogne döljer ju sin otrohet medvetet, just för att partnern ska tro att h*n är trogen, så h*n manipulerar ju så den bilden att allt är som det ska upprätthålls och upprätthåller illusionen.

ingen relation är perfekt och det finns många relationer med kommunikationsproblem, men där parterna fattar att mer bedrägeri spär på illusionen. Det är skillnad på att medvetet bedra någon annan än att bedra sig själv. Väljer partnern att bedra sig själv trots att h*n vet om otroheten, då går det plötsligt att jämföra däremot...

Det är ganska exakt det här jag menar. Istället för att försöka förstå varför det så ofta blir sån obalans mellan parternas behov eller ens vilja erkänna den, bara säger vi *du är dum* och så är det bra så. Den som bedrar sig själv verkar ytterst sällan vilja se till sig själv alls. Och det var väl precis det som avsågs - otrohet är kanske inte en så stor grej för personer som är mer medvetna om sin egen roll i en relation så som den faktiskt ser ut. I en sån relation kanske otrohet inte är en grej alls - det är ju enklare att vara öppen om svåra tankar med en person som inte är så snabb att döma andra.

Jag kan möjligen förstå det resonemanget om otroheten varat under en väldigt kort tid. Då kan den eventuellt ses som ett mänskligt misstag, men om den pågår i åratal har man satt det i system på ett annat sätt och det är mycket mer sårande att bli förd bakom ljuset under så lång tid. Att gå bakom ryggen under en längre tid på ett utstuderat sätt kan inte ursäktas med att partnern betett sig illa, det är bara uttryck för feghet och oförmåga att ta ansvar för förhållandet. Dessutom är det långt ifrån alltid så att den bedragna har gjort något fel.