• AndreaBD

    ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 09:30:27 följande:
    Tycker du verkligen det? Men jag pressar ju honom att prata om känslor vilket han inte vill.. det värsta är när vi bråkar o jag frågar "men vill du va med mig eller inte" så svarar han inte, jag tänker inte svara på det säger han.

    Jag försöker tänka att han har problem med att prata om känslor o jag gör det svårt för att jag går på o vill reda ut o prata. han kan efter ett tag vända o vara jättegullig, motsatsen... vad ska jag göra, jag har en dotter sedan innan o vi har ett barn ihop.
    Ser du inte hur orimligt det är? Självklart borde han yttra sig om han vill vara ihop med dig eller inte. Det är ju han som ger intrycket av att inte vilja det. Så din fråga är mycket rimlig. Och det är ren grymhet att inte svara på det då. Det bästa vore om du skulle säga till honom att eftersom han inte vet vad han vill så tar du steget och separerar. 

    Det låter som om han har stora problem med sig själv och istället för erkänna det och ordna upp sitt liv, skyller han allt på dig. Jag tror att det inte har med dig att göra alls. Men du kan inte ha det så här. Den mannen är ju inte villig att ha en relation. Och inte heller att ta sitt ansvar som pappa. Gå upp klockan 17!!??
  • AndreaBD
    Anonym (Båda sidor) skrev 2019-08-13 10:26:15 följande:
    Jag är varken hjärntvättad (längre) eller vill jävlas.

    På familjeliv finns alltid bara en sida av myntet. Hur tror du att hans tråd hade sett ut?

    ?Min sambo pressar och tjatar om att jag måste prata känslor. Men jag kan inte. Jag får inte ro att fundera. Nu kan jag inte sova och jag är deprimerad och bara skäller på henne och orkar inte göra min del j hushållet eller vara en bra pappa. Jag ger snart upp och flyttar?

    Såklart att INGEN AV DOM MÅR BRA. Varför är det bara en av dom som ska rådas till hjälp? Det är pappan till hennes barn! Hon borde väl önska honom ett bra liv?
    Vi behöver inte hans version. Om det stämmer det som TS skriver, så beter han sig på ett sätt som man helt enkelt inte kan göra, om man vill ha en fungerande relation. Dvs. oavsett vad hon har gjort, så gör HAN fel. Och jag och alla vettiga människor som jag känner skulle aldrig göra så - oavsett vad någon annan gör mot en. Det hänger inte på det - vad någon annan gör. Man beter sig helt enkelt inte så.
  • AndreaBD
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 15:49:11 följande:
    Han är inte våldsam, snäll när han mår bra. När han blir arg vänder han helt, jag kan aldrig prata känslor för då blir hsn automstiskt arg..... vet inte om han vill vara kvar eller inte. Jag kommer inte må bättre utan honom, hsn är ju mitt livs kärlek...
    Det är tragiskt att du inte tror att du kommer att må bättre utan honom, för jag tycker det låter som ett helvete som man inte vill leva i. Kanske har du bara inget att jämföra med. Du kan inte få honom att vara snällare mot dig, för det har inte med dig att göra. Och han verkar inte vara trevlig mot dig, och bara det borde diskvalificera honom som "livets kärlek". 
  • AndreaBD
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 15:31:09 följande:
    Tänker att om jag backat mer, inte velat prata om saker, låtit tiden läka hade han kommit till mig, hållt sog lugn etc.... när han mår bra är han ju så snäll......snälla hjälp mig att "se verkligheten"
    Det spelar ingen roll vad du gör! Problemet ligger hos honom. 

    Alla människor kan vara snälla ibland. Och just detta att vara snäll bara när man mår bra är ganska typiskt för psykopater. 
  • AndreaBD
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 22:35:55 följande:
    Varför är det dött? för att vi hamnat i en uppebar kris (inte helt ovanlig) och jag inte vill ge upp mitt livs kätlek o pappa till mitt barn så enkelt? Det är inte bara att avsluta, vi har en son, vi gjorde ett val, vi valde varandra även då vi hafe en del bråk, för att körleken skulle hjälpa oss. Nu sitter vi fast, sla jag bara ge upp? nej vill se alla möjliga tänkbara sätt för MIG att ändras positivt så att det kansle smittar hnm. har ett gammalt äktenskap o bagaget - detta vill jag ska hålla. Behöver bara hjälp att i STUNDEN då jag kännrr frustration o sorg iställrt för att ta upp det, låta det VA!!! HUR?!
    Du försöker tyvärr lösa något som inte går att lösa. Om han vore beredd att jobba på relationen, så hade han redan gjort det. 

    Inte ovanligt? Må hända att det förekommer ganska ofta, men dessa par går isär också. Det du berättar tyder på att kommunikationen aldrig har fungerat hos er och att han har ett problem med närhet och inte alls är beredd att göra något åt det. Visst, DU skulle göra en massa, men han verkar inte vara lika villig. Tyvärr, det gäller verkligen att hitta rätt partner, det går inte att ändra på honom.
  • AndreaBD
    Anonym (orkar inte mer) skrev 2019-08-13 23:57:20 följande:
    Kan jag skicka honom detta?

    Det här blir mitt sista försök att försöka få dig att förstå, sedan kämpar jag inte själv mer.

    Utan en plattform för kommunikation kan vi inte fortsätta vår relation, den är viktig för att kunna ta sig igenom livet tillsammans. 

    Jag upplever att jag står helt själv och försöker hitta lösningar, anledningar och vägar framåt och servera dig dem - ge dig dem som förslag. Anledningen till att jag inte lyckas är - jag gör det helt själv men vi är två som ska interagera med varandra. 

    Är du inte villig att börja jobba på problemet, hitta lösningar tillsammans med mig, så kommer vi inte att kunna leva en bra framtid ihop. 

    Känner du dig osäker på oss - huruvida du vill fortsätta - huruvida du vill leva ditt liv med mig eller inte, då vill jag inte längre lägga min energi och tid på att kämpa själv. 

    Detta är helt och hållet ditt val, vill du börja jobba på problemen, kämpa för oss, bygga en framtid med mig, eller vill du att vi lämnar varandra. Du måste ta ställning. Du kan inte längre säga att du vill vara kvar, men inte jobba och kommunicera fram lösningar med mig.

    Vi behöver sätta oss ner och verkligen prata. Prata som i att förstå  varandra, vad som leder till vad, vad du behöver från mig och jag från dig. Verkligen Nå varandra. Vi behöver också aktivt jobba på vår intimitet - utan den skapas spänningar och distans. Jag vill inte längre leva utan den. 

    Är du villig att bygga på det här? 

    Då kommer det krävas av dig att börja kommunicera med mig utan att vara arg, väljer du att inte börja kommunicera med mig och jobba på problem som dyker upp - då vill jag inte längre ingå i den här relationen. 

    Jag vill gärna ha ett svar ifrån dig på detta. 

    Är svaret att du inte vill börja jobba på det, så gör vi det såhär enkelt, jag stannar hos min min pappa tills du hittar någonstans att bo. 

    Inga fler "separationsförslag", vill du göra det så gör vi det. Nu. 

    Kanske bäst att hålla just den här konversationen per mail.

    Inget svar tolkar jag som att du inte vill; och jag kommer då att gå vidare med mitt liv. Vore dock snällt att kommunicera det till mig.
    Ja, där är du på rätt väg. Det finns ju inget mer som du kan göra, dvs. du behöver ha ett svar ifrån honom nu. Och tyvärr, så som det har gått hittills, så är det inte osannolikt att han inte kommer att ta något positivt initiativ nu heller. 

    Någonstans är det också så att om man accepterar för mycket, om man står ut för länge i en egentligen orimlig situation, så lär partnern luta sig tillbaka och tycka att hen inte behöver göra något situationen. Samtidigt smyger det sig på att han också bli mer och mer otrevlig, för att du ju är så tålmodig och han behöver bli av med sitt missnöje någonstans. Människan fungerar så. 
Svar på tråden ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt