Ni som gör allt hemma!
Jag blev så trött på skiten efter nu 5 år. Det gick upp ett ljus för mig när mina föräldrar tog ett riktigt snack med mig. Då hade jag tappat självkänslan och faktiskt mig själv som person. Då tog jag steget att lämna. Mannen och hans föräldrar anklagar mig för att bara ge upp, men om han hade lyssnat alla de gånger jag har tjatat och tjatat och tjatat om att jag inte orkar vara projektledaren längre och fixa allt hemma samt barn utöver att ha ett mer tids- och energikrävande (och mer välbetalt) jobb så hade vi kanske inte suttit här nu. Men det känns sååååå bra!!! Om jag någonsin kommer träffa någon igen (japp, har även tappat tron på kärleken efter den här resan och bara längtar efter att vara fri) så vet jag nu vilka egenskaper jag INTE vill ha hos en man!
I mitt fall så var min man, när jag träffade honom, en fin kontrast till tidigare tölpar som jag dejtat. Han var också den förste jag hade ett långt förhållande med så kanske visste jag inte hur saker och ting egentligen skulle vara. I längtan efter den stora kärleken så såg jag helt enkelt inte hur han faktiskt var, samtidigt som vissa dåliga egenskaper inte var uppenbara direkt utan som har visat sig under tiden. Det är en väldigt kort version av varför jag, som alltid varit en självständig kvinna, hamnade i en situation jag aldrig trodde jag skulle hamna i.