Downs syndrom och abort

Men på Island är de utrotningshotade. Om det fortsätter som det gör idag så kommer inga personer med DS födas år 2030. 

Sedan kan man tycka vad man vill om detta. 

Att flytta hemifrån är inte samma sak som att klara sig själv. Bo helt själv vs bo i en gruppbostad. 

Jag hade som många andra här valt abort för några år sedan.

Men idag har jag förstått att barn med Downs syndrom ofta är betydligt kärleksfullare och öppnare är många andra barn. Därtill har jag själv blivit lite äldre och mer mogen. Så idag, nej, jag hade inte valt bort ett barn med downs syndrom, utan tyckt att det var spännande!

Vi behöver mer karaktärer och mer kärlek i Sverige. Att välja bort barn p.g.a. dess intelligens eller utseende, etc. är ganska motbjudande. Men jag antar att rädslan för det vi inte känner till ofta styr vårt beteende.

De i tråden som har berättat om en personlig kontakt de haft med någon som har downs syndrom - tycks vara betydligt mer positiva än de som inte har det. En notering som stöder min tes.

En tes kan få stöd på olika sätt. Tesen att personer med nära kontakt med downs syndrom är mer positiva till att själva få ett barn med downs syndrom får förstås stöd av om man kan visa upp en del fall där så är fallet.

Samtidigt försvagas tesen om man kan visa t.ex. det du är inne på , d.v.s. att många av de som förespråkar abort de facto har nära kontakt med personer med DS.

Men frånvaron av kunskap varken stödjer eller försvagar, så där har du fel.

Stöd behöver bara innebära en indikering - för att kunna fastslå mer säkert ställs givetvis betydligt högre krav - där behövs en vetenskaplig studie eller kanske flera.

En sådan tes är givetvis inte heller generell, det räcker med att man når lite över 50% för att tesen ska kunna betraktas som belagd sann. Det är därför möjligt att det finns väldigt många exempel på motsatsen eller som stödjer den, utan att det bevisar något alls. 

Sedan påstår jag ingenstans att min tes är sann, bara att den stöds utifrån det kunskapsläge jag kan dra utifrån denna tråd, vilket i sig givetvis är ett dåligt statistiskt underlag. Jag tycker inte alls att det är fel att lansera teser utan att ha statistiskt på fötterna. Detta är ett debattforum och där är det givetvis okej, men även i kvalitativ forskning kan man göra det. Om man aldrig sätter upp hypoteser om verkligheten kommer man aldrig kunna få svar på om de stämmer eller inte, och då stagnerar kunskapsläget. Samtidigt hade jag gjort fel om jag presenterat min tes som sanning, utan belägg.

Och du har alltså en negativ erfarenhet av DS och tycker att dina föräldrar skulle ha gjort abort?

Mina kommentarer ang. t.ex. intelligens gick ut på att jag inte anser att man ska välja bort DS utifrån aspekten att de kanske kommer bli mobbade/trakasserade av andra i samhället. Jag har inte påstått att personer med DS inte har lägre intelligens än genomsnittet, eller att det är fördomsfullt att anse att personer med DS har lägre intelligens, för det anser jag vara belagt.Jo, för om du tänker efter, så är det kunskapsläge som finns det enda vi har som kan stödja respektive försvaga en tes. Det är så ett vetenskapligt synsätt fungerar. Man har en hypotes som får anses ha stöd utifrån empirin, ända till dess någon annan kunskap tillägnas som ändrar kunskapsläget och därmed eventuellt försvagar tesen eller omintetgör den helt.

D.v.s. om flera i tråden börjar berätta om hur de har bra kontakt med personer med DS, men ändå väljer abort, behöver jag därefter konstatera att min tes saknar stöd utifrån vad som framkommit i tråden.

Köper inte det argumentet. Man älskar ju inte alla barn, så varför skulle man älska barnet bara för att det är ett barn?

Och det är just det som är problemet. Barnet kanske aldrig lämnar den mentala nivån som ett barn har.