Alla backar undan
Skulle verkligen behöva lite pepp och få skriva av mig. Jag är tjej, 19 år, bor kvar i samma lilla stad jag är uppväxt i.
På senaste tiden har jag känt mig som den ensammaste människan på jorden. Jag har alltid haft få nära vänner och många bekanta, men på senaste tiden har folk börjat dra sig undan.
Alla mina närmaste vänner är personer jag känt sen jag var liten och dessa personer har varit min enda trygga punkt i livet.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-08-16 21:40
Råkade visst posta, iallafall- På senaste har jag känt mig extremt övergiven. Det började med att min allra allra bästa vän slutade prata med mig för att hon tydligen "störde sig på mig". Det har tagit väldigt hårt på mig. Jag har 3 personer till jag anser vara mina absoluta bästisar. Den första har tagit avstånd och bor hos sin flickvän långt härifrån och kommer aldrig hem för att träffa mig.
Den andra har jag tjatat på i 2 veckor att jag vill träffa men hon kommer bara med ursäkter, trots att hon har massor av tid att hänga med sina "coolare" killkompisar hela tiden. Den tredje hänger mest med sin pojkvän och vill sällan hitta på saker.
Jag har 2 killkompisar som jag kan höra av mig till om jag vill hitta på något och de hör av sig till mig med ibland men för det mesta sitter jag hemma och är deprimerad och funderar på vad fan det är för fel på mig. Varför jag har så svårt att skaffa kompisar och varför de inte vill stanna hos mig. Känner att jag saknar personlighet och inte förtjänar bekräftelse och uppskattning. Jag är redan väldigt osäker på mig själv och min ADD gör små problem till världens undergång. På senaste känner jag faktiskt att jag inte vet om jag orkar leva med mig själv längre. Vet inte vad jag ska göra för jag vet inte vad jag gör för fel.
Men jag tror det handlar om att försöka acceptera, hur jobbigt det än låter, att den vänskapen inte fungerade just då. Det är inte ditt fel, inte den andres utan det beror på många faktorer där ADD'n självklart kan spela in, men det kan inte du rå för. Både du och dina vänner förändras med tiden. Förändring är en del av livet, hur läskigt det än kan upplevas. Jag har försökt att acceptera det för mig själv och faktiskt försökt att inte fästa hela min identitet i vänskaper. Den version av dig som du är nu, kanske passar bättre med andra vänner. Man kan låta det göra ont, och sörja när vänskapen tar slut, men sedan försöka acceptera att det är en förändring och försöka hitta människor att umgås med som passar med en bättre just då.