Känner mig ivägen för hans barn

Ja, inte hade jag blivit arg på tonåringen i alla fall. När din tioåring själv är fjorton kommer hon med stor säkerhet att känna på samma sätt. Dvs att det kan vara både mysigt, okej och roligt att vara med tre och fyraåringar men pest att umgås med tioåringar.

Kolla med henne om hon kan tänka sig att passa ditt barn då och då mot betalning. På det viset får tioåringen vara med sin idol och tonåringen får pengar att göra något extra kul för.

Jag tycker inte att det på din beskrivning finns någon som helst anledning att tro att 14-åringen mår dåligt över att ni är där eller över att du är ihop med hennes pappa. Tvärtom verkar det fungera alldeles utmärkt. Jag ser inget alls som tyder på att hon inte trivs med dig och din dotter. 

När 10-åringen blir ledsen som i exemplet ovan så är det lämpligt att berätta som det är - 14-åringar vill vara vuxna och stöter ofta ifrån sig sådant som gör att de påminns om att de inte är det.

De kan också pendla mellan att vilja vara vuxna och vilja vara med vuxna och i stället vilja, i alla fall undermedvetet, få känna sig barnsliga och göra småbarnsgrejer. Därför är det väldigt bra att göra som jag tidigare föreslog - att be henne sitta barnvakt för ditt barn och avlöna henne. Då kan de forma en relation samtidigt som 14-åringen kan leka utan att det ser ut som om hon vill göra det. 10-åringen slipper känna sig som en fyrkantig klots i ett runt hål och de kan båda pröva sig fram till vad de skulle kunna uppskatta att göra tillsammans. Kanske bädda på golvet och se på film eller testa smink eller spela spel eller måla akvarelltavlor ihop. 

Du tar detta personligt och blir sårad eftersom du upplever att din 10-åring blir utfryst och illa behandlad och den känslan förstärker du förmodligen hos ditt barn eftersom du oroar dig för situationen och det är väl inte så konstigt i och med att du inte har några äldre barn (ännu), men det är synd för er alla att du inte plockar fram lösningsartelleriet för jag är rätt säker på att det här inte alls behöver växa och bli något hinder för er alla att ha en fungerade, god, nära och kul relation. 

Jag glömde en sak som jag ville fråga. Har du själv pratat med hans dotter om det här? För det är ju också viktigt. Hon gillar ju dig och du henne (eller har i alla fall gjort) och då behöver du ju inte vara rädd för att ta upp något som du har funderingar kring. Om jag hade varit du hade jag sagt något i stil med:

"Tycker du att det är jobbigt att X så gärna vill vara med dig? Jag förstår dig i så fall, du är ju inte uppväxt med några småsyskon och det kan absolut vara irriterande med en liten hang around. Men istället för att vara så kort och snorkig mot henne så kan du väl komma till mig och säga till när det blir för mycket? Och då och då försöka ha lite överseende med henne? Jag vill att du i alla fall svarar henne snällt när hon sitter med i sammanhang där vi alla deltar. Om du gör det så ser jag till att det blir luft emellan er annars och att hon inte hänger sig på dig när du vill vara i fred eller har kompisar här."