Pope Joan II skrev 2019-08-19 08:04:42 följande:
Jag tycker inte att det på din beskrivning finns någon som helst anledning att tro att 14-åringen mår dåligt över att ni är där eller över att du är ihop med hennes pappa. Tvärtom verkar det fungera alldeles utmärkt. Jag ser inget alls som tyder på att hon inte trivs med dig och din dotter.
När 10-åringen blir ledsen som i exemplet ovan så är det lämpligt att berätta som det är - 14-åringar vill vara vuxna och stöter ofta ifrån sig sådant som gör att de påminns om att de inte är det.
De kan också pendla mellan att vilja vara vuxna och vilja vara med vuxna och i stället vilja, i alla fall undermedvetet, få känna sig barnsliga och göra småbarnsgrejer. Därför är det väldigt bra att göra som jag tidigare föreslog - att be henne sitta barnvakt för ditt barn och avlöna henne. Då kan de forma en relation samtidigt som 14-åringen kan leka utan att det ser ut som om hon vill göra det. 10-åringen slipper känna sig som en fyrkantig klots i ett runt hål och de kan båda pröva sig fram till vad de skulle kunna uppskatta att göra tillsammans. Kanske bädda på golvet och se på film eller testa smink eller spela spel eller måla akvarelltavlor ihop.
Du tar detta personligt och blir sårad eftersom du upplever att din 10-åring blir utfryst och illa behandlad och den känslan förstärker du förmodligen hos ditt barn eftersom du oroar dig för situationen och det är väl inte så konstigt i och med att du inte har några äldre barn (ännu), men det är synd för er alla att du inte plockar fram lösningsartelleriet för jag är rätt säker på att det här inte alls behöver växa och bli något hinder för er alla att ha en fungerade, god, nära och kul relation.
Tror inte att 14åringen mår dåligt heller men helt enkelt bara stör sig när min dotter är med.
Så du tror att hon trivs? Därför hon knappt hälsar eller svarar min dotter?
Som hon beter sig mot henne tycker jag att det verkar som att hon inte trivs.
Hon har en god vän som hon är en del med och hon har en lillasyster, 7 år. När dom är hemma hos henne brukar de låta henne vara med. Leka frisör/hoppa studsmatta vadsom. Då vet jag att de kan fråga om hon vill vara med. Så jag har faktiskt vädligt svårt att förstå varför hon är så anti min dotter.
Varje gång vi setts ihop är det ända jag gör tjatar på min dotter att låta henne va, försöka göra saker med min dotter för att hon ska va ifred, försöka få undan henne så mycket som möjligt. Detta blir också som ett extra vaktande och är jobbigt.
Jag lämnar knappt rummet hon är i (min dotter) när vi är alla. Sätter hon sig breve 14åringen i soffan och vill visa en video suckar hon typ och "mmmm". Sen kan hon visa videor för mig och hennes pappa.
Hon har sagt att hon tycker att hon är jobbig. Jag har sagt att hon kan säga åt henne själv också men det vill hon inte för hon känner sig elak. Men hon känner sig inte elak att totalignorera henne eller att alltid låta sur?
Barnvakt kommer inte på frågan. Jag vill inte vara i närheten av folk, unga som äldre, när de visar att jag eller mitt barn är jobbigt/ ivägen, om jag inte måste så att säga. Vill inte heller att någon ska behöva drass med mitt barn om den anser att hon är jobbig. Ser ingen nytta med det överhuvudtaget.
