Känner mig ivägen för hans barn

Vi har andra barn på vår sida i släkten där barnen är mellan 11-15 år och när vi ses tycker alla dom att det är kul att ses och gör gärna saker med dom små barnen. Min dotter är inte släkt med dessa barn men dom finns i släkten. Ingen av dom är som henne. Hon är hos sin pappa de veckor jag inte har min tjej och tvärtom, så inte så att de får drass med varandra hela dagarna. De korta stunderna tycker jag att hon kunde försöka anstränga sig lite grann faktiskt. Men det verkar bara vara jag som tycker

Varför skulle jag låta henne vara barnvakt när hon inte tycker om mitt barn och knappt pratar med henne?

Eftersom det är mitt barn som hon inte tycker om, så känner jag mig något otroligt ivägen för vår bådas del när vi är där, när hon är hemma eftersom jag vet att hon bara tycker illa om min dotter och är som hon är. Även om hon skulle va trevlig tror jag inte att jag skulle sluta känna så, eftersom jag vet att hon helst önskar att min dotter inte är med och att vi fått "tvinga" henne till att va trevlig.

Låter det konstigt? Hade ni fortsatt ses om hon var trevlig trots att ni visste att hon egentligen inte vill ha erat barn där?

Eftersom det är mitt barn som hon inte tycker om, så känner jag mig något otroligt ivägen för vår bådas del när vi är där, när hon är hemma eftersom jag vet att hon bara tycker illa om min dotter och är som hon är. Även om hon skulle va trevlig tror jag inte att jag skulle sluta känna så, eftersom jag vet att hon helst önskar att min dotter inte är med och att vi fått "tvinga" henne till att va trevlig.

Låter det konstigt? Hade ni fortsatt ses om hon var trevlig trots att ni visste att hon egentligen inte vill ha erat barn där?

Säg att vi åker längre sträckor, eller bara är hemma iofs, spelar ingen roll var vi är. Tonåringen kan fråga både mig och pappan om vi vill spela spel eller gå till affären, ut med hunden osv. Men aldrig fråga min dotter. Frågar min dotter henne om de ska göra något är svaret jämt nej.

Häromdagen spela vi ett spel där man är i lag. När vi skulle bestämma lag, säger tonåringen att hon vill va med mig. Ok. Min dotter frågade om dom kunde va i samma lag sen. Nästa omgång ville hon va med sin pappa. Min dotter fråga igen om de kunde va i samma lag efter. Tredje omgången hade hon tröttnat och ville inte spela mer. Min dotter frågar om vi inte kan spela bara en gång till, blankt nej för de skulle va i samma lag då. Svarar också med tråkigt tonläge som alltid.

För att återigen låta glad mot oss sen

Vadå manipulera hennes tankar?

Det är väl skillnad på att älska någon direkt eller att bara fråga EN enda gång om den personen vill följa med när hon och hennes kompis går till affären.

Om hon aldrig aldrig kan tänka sig att göra något med mitt barn, varför ska jag göra saker med henne va glad mot henne osv? Sen för att sekunden efter höra att hon är kort och svarar med en tråkig attityd mot mitt barn.

Hur fungerar en 14åring då menar du? Hur ska vi få med henne på tåget?

Att påstå att jag inte bryr mig om 14åringen utan att veta?

Hennes pappaDet är klart jag bryr mig om henne. Det är ju därför delvis som jag tänker sluta ses när vi båda har barnen. Det är därför jag försökt skapa bra relation med henne. Hon vill gärna göra saker med mig och frågar sin pappa, enligt honom om jag kommer i helgen och blir glad om det är så.

Så snälla påstå inte att jag inte brur mig om henne.

Vi bor inte med varandra och vi har barnen olika veckor så inte så att det är ofta barnen ses. Det är loven innan sommaren och nu på sommaren de setts mer. Inte överdrivet mycket heller men tydligen tillräckligt för att hon ska bli irriterad att min dotter är med.