Inlägg från: Anonym (Längtan efter en 2a) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Längtan efter en 2a)

    Ledsen - välja bort ett till barn eller separera?

    Jag och min sambo har ett gemensamt barn, han har barn sedan tidigare och jag vill gärna ha ett till barn men han känner att han inte vill ha fler. Jag vet inte hur jag ska göra i den här situationen, har 2 dåliga alternativ att välja på känns det som - stanna kvar i relationen och avstå från att skaffa ett barn till eller separera och hoppas att träffa någon ny att skaffa nästa barn med alternativt inseminera mig. Jag är 38 år och känner att det finns egentligen inte heller några garantier för att jag kommer att hinna träffa någon ny eller att jag ens kommer kunna bli gravid igen. Det känns inte heller kul att lämna min lilla som redan finns och börja med varannanveckas boende för någon som inte ens finns ännu samtidigt som jag känner att jag kommer att ångra när jag blir äldre att jag inte skaffade åtminstone ett barn till :( Känner mig rådlös, någon som varit i samma situation? Hur får man någon att ändra sig? Någon som kommit över barnlängtan efter nr 2? Känns inte ens som att det egentligen är något jag VILL komma över.... :(

  • Svar på tråden Ledsen - välja bort ett till barn eller separera?
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Anonym (E) skrev 2019-08-17 17:14:57 följande:

    Kanske kan han tänka sig stanna kvar i relationen även om du väljer att inseminera dig? Då han inte blir pappan kanske han kan acceptera ett sådant upplägg? Får du barn själv blir det egentligen samma sak som att han har sitt/sina barn sen innan, bara att du nu då får ditt ?sedan innan? efter att ni blivit tillsammans. Samtidigt blir det ju ett till barn i hushållet och han kanske får ta lite större ansvar för ert gemensmma när bebisen kommer och om du får komplikationer under graviditeten eller förlossningen, så det är ju inte säkert han känner sig ok med det heller. Vet bara att vissa som känt olika i barnfrågan faktiskt löst det så och det verkar gå bra.

    För min del så hade jag talat om för honom att jag tänker inseminera mig och att det är upp till honom att avgöra om han vill fortsätta relationen trots det eller inte. Jag skulle inte ge upp min önskan om fler barn för en man. Det hade varit något jag inte skulle komma över och då ska vi inte ens gå in på hur det hade känts att avstå fler barn för mannens skull och han sedan lämnar en och/eller är otrogen när det är för sent för fler barn... Nej fyfan.


    Ja jag har faktiskt också funderat lite i de banorna. Rent teoretiskt hade jag ju faktiskt kunnat haft barn innan vi träffades jag också, men jag har inte riktigt vågat ta upp den aspekten med honom ännu eftersom jag egentligen är rädd för att han ska säga att han lämnar mig då och jag inte riktigt rent mentalt bestämt mig för om jag är beredd att inseminera mig om han säger att det är okej. Jag vet inte om jag ändå i första hand skulle vilja försöka träffa en ny kille så att mitt barn får en riktig pappa. Skulle han sagt nej till vårt första barn så skulle beslutet ha varit väldigt enkelt för mig, jag hade lämnat honom direkt, barn är för viktigt för mig. Att vi redan har ett barn gör det svårare för jag känner att jag sviker mitt barn om jag tar initiativ till en separation. Jag är också rädd för hur livet kan bli för hen ifall vi separerar, tänk tex om hens pappa träffar någon som är elak mot hen. Det känns som jag inte har samma insyn i hens liv. Samtidigt tycker jag att det här med att faktiskt ha en pappa känns viktigt eftersom jag själv vuxit upp med en pappa som bara fanns där ibland....
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Anonym (hallå?) skrev 2019-08-17 17:24:26 följande:

    Finns du på riktigt? Jag är kvinna och aldrig i livet att jag hade accepterat ett extra barn jag inte ville ha, inte ville bli väckt av kommande 5 år och inte ville  betala för, oavsett om det hade mina gener eller inte.

    Om man väljer en man som redan har barn (och vi vet inte ens hur många- han kanske har tre innan?) så måste man väl om man har något grepp om verkligheten kunna begripa att vederbörande kan känna sig färdig med att ha småbarn och ser fram emot att få mer tid till relationen, och resor och kanske någon hobby?

    Vill du ha många barn, fixa en partner som inte har några från början.


    Det är mycket man borde inse både här och där, men alla är faktiskt inte stöpta i samma form och alla träffar inte rätt man tidigt i livet. Folk skiljer sig och de borde väl också inse att de borde träffa nån annan som också har 2 barn eller insett att de inte borde skilja sig över huvudtaget ?! Men nu är livet inte alltid så enkelt och det finns något som heter känslor också och då får man sen kompromissa och försöka hitta lösningar efter vägen. Att skaffa eller inte skaffa barn är en svår sak att kompromissa i eftersom det inte finns några helt rättvisa kompromisser i den frågan.
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    BurningDiamond skrev 2019-08-17 18:51:14 följande:

    Ett nej i "planeringsstadiet" väger alltid tyngst. Antingen får du acceptera inga fler barn eller så får du lämna. Finns ingen kompromiss.


    Ja självklart är det så, blir det ett slutgiltigt nej så kommer jag självklart acceptera det och då fundera över om jag ska lämna eller avstå fler barn. Skulle aldrig se till att bli gravid mot min sambos vilja, detta är självklart inte ett alternativ överhuvudtaget.
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Anonym (Viktigt) skrev 2019-08-17 19:07:52 följande:

    Om det är så viktigt att skaffa ett barn till och lämna din man/sambo och få ditt lilla barn till att bo vv så separera och inseminera dig då men lägg inte den skulden på mannen


    Det är en svår fråga, det är därför jag startat tråden, jag har inte alls tagit något beslut än. Jag lägger ingen skuld på min sambo, han är en fantastisk pappa åt sina barn men barnlängtan sitter djupt och jag kan tyvärr inte bara släppa den även om jag skulle vilja....
  • Anonym (Längtan efter en 2a)

    Har haft ett djupt samtal med min sambo och ärligt berättat hur jag känner, han förstår mig och säger att han nog också hade velat haft ett till barn om det varit ombytta roller. Vi är båda väldigt familjära och tycker att detta med familj är viktigt, han har ingett lite hopp och sagt att han nog kanske går att övertala men vill ändå vänta åtminstone några månader till för att känna efter om han verkligen vill och att våra andra barn då är lite större också, främst att vårt yngsta gemensamma är mer självgående då.

  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Limajo skrev 2019-08-18 11:23:22 följande:

    Jag undrar fortfarande om ts gjort något för att bearbeta sin barnlängtan eller om hon låter sig gå och allt mer uppfyllas av dem. Har man barn i en relation som i grunden är bra men där en part vill något den andra inte vill (fler barn, flytta, på annat sätt radikalt byta livsstil) tycker jag att man är skyldig barnet och familjen man har att på alla rimliga vis ta sig förbi den längtan och hitta en tacksamhet över det man faktiskt har. Att tvinga barnet till ett vv-liv för en längtan som kanske aldrig kommer infrias är väldigt själviskt.


    Dit har vi inte kommit än, det kommer om jag får ett slutgiltigt nej där sambon säger att då får du separera. Har du själv bearbetat barnlängtan nån gång? Hur gjorde du i så fall? Har du några tips att dela med dig av ifall nu detta blir aktuellt?
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Tow2Mater skrev 2019-08-19 01:46:16 följande:

    Du ska stanna kvar i relationen och avstå från att skaffa ett barn till. Eftersom ni tydligen inte avhandlade den frågan INNAN  ni skaffade barn nummer ett är din prioritetet nu det barn ni faktitst har!


    Ja det är inte särskilt troligt att jag kommer att göra slag i saken och lämna oavsett, det är nog mest tankar jag har. Men jag kommer inte heller att vara beredd att gå med på diverse kompromisser som min sambo vill men som jag själv inte känner helt för.
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Anonym (tänk) skrev 2019-08-19 13:07:14 följande:

    Om det ska vara på ditt sätt eller inget sätt i all framtid för att du "förlorar en tvåa", så är bättre att ni går isär nu när ni fortfarande är på god fot med varandra, än att vänta tills din bitterhet har förgiftat sönder er relation.


    Det är nog snarare så att det redan är väldigt mycket på hans sätt eller inget sätt och jag bör nog inte fortsätta acceptera det utan känna efter mer hur jag vill ha saker och ge uttryck för det så att annat i relationen också blir mer på lika villkor. För övrigt är jag absolut inte bitter men jag måste bli bättre på att stå upp för mig själv och mina önskemål.
  • Anonym (Längtan efter en 2a)
    Elin P skrev 2019-08-19 14:09:20 följande:

    Jättesvårt, men hade ni/du inte tänkt på det innan att han kanske skulle vara nöjd med bara ett barn till när han redan har barn? Kan ni gå till en familjerådgivare innan du bestämmer dig?


    När vi pratade om barn så pratade jag alltid om barn i plural, dvs sa att jag kommer vilja ha "egna barn" också utöver hans barn/mina bonusbarn. Sen var det han som sa att han tyckte att vi skulle "skaffa barn" vilket vi gjorde och efter att 1an var född sa han att nu kände han att det räckte med barn för hans del. Så vi har väl egentligen inte haft något mer precist samtal om antal barn även om jag pratat om barn i plural och han har inte heller sagt att han bara kunde tänka sig en till. Men nu har han sagt att han ska fundera en vända till så vi får se vad som händer...
Svar på tråden Ledsen - välja bort ett till barn eller separera?