När VILL barn sova i egna sängar?

jrockyracoon

Mon 19 Aug 2019 23:02
73 svar

Citera Återställ Anmäl

När VILL barn sova i egna sängar?

Anonym (Libbsticka) skrev 2019-08-19 19:03:37 följande:
Barn vill ha rutiner så enklast är klart att få dem att sova i sin egen säng från början. Skippa alla små gulliga barnsängar som bryter ryggen av föräldrarna.

Man köper en 120 bred säng och ställer direkt på golvet.
Man lägger sig bekvämt med barnet och lämnar när barnet sover.
Man är snabb som en iller att springa dit på natten så att barnet stannar i sängen och somnar om i sängen.

Då blir sängen "hemma".

Efter 18 månader behövde vi inte dela säng med vårt barn, han visste var han hörde hemma och somnade fint där. Enda undantag om han var sjuk och eländig, då fick han klart sova med oss om han ville.

Att sova hela natten ihop med barn som sparkar rundor tills de är 9 år finns inte överhuvudtaget för mig, jag sover dåligt bara maken är förkyld.

Ja, fast du glömde att barn behöver ännu mer kroppslig närhet och trygghet. Särskilt på natten när anknytningssystemet går igång.

Forskning visar att om man lämnar små barn ensamma kan stresshormonet kortisol öka i deras hjärnor. Barn behöver ha närhet till föräldrarna åtminstone under den första anknytningsfasen från 0 - 2 års ålder.

Till TS:

Varför är det så självklart att du ska välja att sova med din pojkvän framför din dotter? Hur prioriterar du där? Jag tycker att din dotters behov ska komma först. Om din dotter inte känner sig mogen nog att sova själv, så tycker jag att hon ska få sova hos dig, alternativt hos dig och pojkvännen.

Men om du kan få henne att vilja testa att sova själv i sitt rum, så är det förstås helt okej att testa det. Men offra inte din dotters trygghet för din pojkväns behov av dig. Pojkvännen är vuxen nog att kunna sova ensam! När det gäller de ev. lekar du och din pojkvän önskar ha i sovrummet, så kan ni säkert fundera ut några lösningar på just det, så att alla blir nöjda.
jrockyracoon

Tue 20 Aug 2019 08:55

#45

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-08-20 08:09:30 följande:
Du har säkert belägg för det här och givetvis kan jag hålla med dig om att de allra minsta behöver väldigt mycket närhet, det säger lite sig självt iof.

Men sedan så tror jag faktiskt att inkonsekvens och ängsliga föräldrar skapar ängsliga barn. Vad sänder du som vuxen ut för signaler egentligen om du lite harigt får ditt barn att känna att dennes säng och egna rum är kanske lite farligt och läskigt trots allt. Du tror inte att sådant projiceras över på barn?
Tack för att du inser det självklara - så små barn ska inte lämnas ensamma under så lång tid som en hel natt! Viktigt att vi slår fast det, så att inte någon får för sig något annat.

Det är givetvis inte lika skadligt att t.ex. låta en 9-åring sova själv. Men alla barn är olika och har olika behov av fysisk kontakt och trygghet från föräldern.

Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet. Samtidigt håller jag med om att en förälder som är ängslig i sin personlighet sannolikt kommer att överföra den ängsligheten till barnet. Man behöver dock inte vara ängslig för att man låter ett barn sova hos en.

Anledningen till att man låter barnet sova hos en är knappast för att man tycker att rummet är läskigt och därmed för över denna känsla till barnet. Det är för att man ser barnets behov av närhet och vet att trygghet är en förutsättning för att barnet ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt.

Det är absolut inget fel på t.ex. fråga och uppmuntra 9-åringen att sova själv. Men om det visar sig att 9-åringen inte är mogen för det, ser jag inga nackdelar (för barnet) med att vänta ett tag till. Vi har inte barn under en särskilt lång tid i våra liv - ser man det i ett större perspektiv är det inte ett så stort offer att anpassa ens liv till barnens bästa under tiden de är små.

Vad pojkvännen vill och inte vill i sammanhanget ser jag som helt arbiträrt. Barnets bästa ska man inte kompromissa bort för sex.
jrockyracoon

Tue 20 Aug 2019 10:27

#47

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-08-20 09:28:25 följande:
Små barn ska givetvis inte lämnas ensamma och det förstår väl de flesta men det är lite luddigt vad som räknas, fungerar det i sin egna spjälsäng i föräldrarnas rum eller ska det prompt samsovas?

Jo jag tycker personligen att man kan framstå som en väldigt ängslig eller kanske mer som en lat förälder ifall man hela tiden ger sina barn alternativ att välja mellan. Det tror jag skapar en enorm ambivalens och otrygghet hos barn om något och jag kan inte se vilka positiva egenskaper som ett barn kan få utav det? Sedan så är det väldigt utmattande för omgivningen att omge sig med sådana typer av föräldrar och deras barn. Nu tog jag in den som alldeles för många i tråden kallar för den obetydliga pojkvännen där i slutet men låt gå för det.

Sedan så vet jag att människor är enkla varelser som ofta fungerar på så sätt att det man själv gör är det som är det såkallat rätta och det är nog där vi har hamnat någonstans i den här debatten. Vad som är rätt eller fel är väl egentligen irrelevant.
Om man har det lilla barnet i egen säng i samma rum som föräldrarna, missar man den fysiska kontakten, men kan ändå svara på barnets behov när det t.ex. gråter eller snyftar, etc. Det är ett betydligt bättre alternativ sett ur anknytningsperspektiv än att ha barnet ensam i ett eget rum. Har inte sett någon forskning som kunnat påvisa stora risker med att ha barnet i eget säng bredvid föräldrarna, så misstänker att det är oklart vilka ev. negativa effekter det har.

Eftersom barn är individer med egna viljor som de behöver utrycka, så ser jag det som självklart att ge dem val när så är möjligt. Om Kalle vill leka med sin traktor vore det fel att tvinga honom att spela fotboll hela tiden. Det skadar dem inte, utan får dem att inse sin egen särart, och lära känna sig själva vad de gillar och inte gillar. När det gäller viktigare beslut så är det förstås de vuxna som ska ta besluten med barnens bästa i åtanke. Barn kan inte tänka långsiktigt och ska därför inte få besluta om sådana saker. I fallet med att sova i förälderns säng så tycker jag det är självklart att barnets behov av närhet och tröst, ska finnas med i beslutet. Man skaffar barn för att ta hand om dem och att t.ex. ge dem mat, kärlek, trygghet är basala behov hos dem. I TS fall finns även argumentet att visa barnet att dess behov är viktigare än pojkvännens. Det är problematiskt för barnet om det känner att det blir undanskuffat i förmån för pojkvännen, som om att det är en strid om mammans gunst.

Det kanske är utmattande och provocerande för dig att se ett barns behov gå först - det är det nämligen för väldigt många. Särskilt för dem som själva inte har fått trygghet som barn - de tenderar att vilja ge barn samma slags erfarenheter som de själva fått, konstigt nog. På det sättet kan t.ex. en undvikande anknytning gå i arv, generation efter generation. Det krävs att någon börjar tänka annorlunda och kanske går i terapi och bearbetar sina upplevelser för att bryta mönstret.

Åh, debatter kan ju ofta ta sin utgångspunkt i hur man själv gör, men argumenten och slutsatserna är ju ändå det som utgör själva debatten och inte så mycket åsikterna i sig. Och det är i slutändan argumenten bakom som spelar roll, och det är givetvis en viktig sak att påminna sig själv om - oavsett vilken åsikt man har.
jrockyracoon

Tue 20 Aug 2019 21:37

#59

Citera Återställ Anmäl

KlantSmurfen skrev 2019-08-20 11:05:07 följande:
"Forskning visar att om man lämnar små barn ensamma kan stresshormonet kortisol öka i deras hjärnor."
När de sover?

"Barn behöver ha närhet till föräldrarna åtminstone under den första anknytningsfasen från 0 - 2 års ålder."
Barn behöver närhet betydligt mer än bara till 2 års ålder men en ettåring kan sova i egen säng om den känner sig trygg.

"Men offra inte din dotters trygghet för din pojkväns behov av dig."
ligger det inget speciellt bakom så har dottern också ett behov av att lära sig att känna sig trygg i sin egna säng.
jrockyracoon skrev 2019-08-20 08:55:30 följande: #45
Zarch skrev 2019-08-20 08:09:30 följande:
Du har säkert belägg för det här och givetvis kan jag hålla med dig om att de allra minsta behöver väldigt mycket närhet, det säger lite sig självt iof.

Men sedan så tror jag faktiskt att inkonsekvens och ängsliga föräldrar skapar ängsliga barn. Vad sänder du som vuxen ut för signaler egentligen om du lite harigt får ditt barn att känna att dennes säng och egna rum är kanske lite farligt och läskigt trots allt. Du tror inte att sådant projiceras över på barn?
Tack för att du inser det självklara - så små barn ska inte lämnas ensamma under så lång tid som en hel natt! Viktigt att vi slår fast det, så att inte någon får för sig något annat.

Det är givetvis inte lika skadligt att t.ex. låta en 9-åring sova själv. Men alla barn är olika och har olika behov av fysisk kontakt och trygghet från föräldern.

Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet. Samtidigt håller jag med om att en förälder som är ängslig i sin personlighet sannolikt kommer att överföra den ängsligheten till barnet. Man behöver dock inte vara ängslig för att man låter ett barn sova hos en.

Anledningen till att man låter barnet sova hos en är knappast för att man tycker att rummet är läskigt och därmed för över denna känsla till barnet. Det är för att man ser barnets behov av närhet och vet att trygghet är en förutsättning för att barnet ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt.

Det är absolut inget fel på t.ex. fråga och uppmuntra 9-åringen att sova själv. Men om det visar sig att 9-åringen inte är mogen för det, ser jag inga nackdelar (för barnet) med att vänta ett tag till. Vi har inte barn under en särskilt lång tid i våra liv - ser man det i ett större perspektiv är det inte ett så stort offer att anpassa ens liv till barnens bästa under tiden de är små.

Vad pojkvännen vill och inte vill i sammanhanget ser jag som helt arbiträrt. Barnets bästa ska man inte kompromissa bort för sex.
"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."
länk?
De studier jag har hört om tror jag inte har undersökt just cortisonhalten under sömnen i eget rum.

Jag har som sagt inte sett några studier som visar att barn tar skada av att sova i egen säng i samma rum som föräldrarna. Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga. Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet.

Om den 9-åriga dottern känner sig mogen nog att ta steget att sova i eget rum, så har jag inga problem med att låta henne göra det. Däremot om dottern ännu inte är där, tycker jag att hennes behov av närhet går före pojkvännens önskemål.

Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:
pure.vive.dk/ws/files/1690775/301087_Kortl_gning_af_viden_om_opdragelse_Delnotat_1_3x.pdf

Här finns en sammanfattning:
hejlskov.se/aktuell-debatt/om-curlingforaldraskapets-resultat-och-konsekvenser/
jrockyracoon

Tue 20 Aug 2019 21:58

#60

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-08-20 10:46:19 följande:
Jag håller med dig angående anknytningsteorin när det kommer till väldigt små barn och deras närhetsbehov men ska vi verkligen likställa den lilla 9 månaders babyn med 9 åringen? Hur långt upp i åldrarna ska vi fortsätta arbeta efter samma modell? När ska föräldrar börja utforma och utveckla sitt föräldraskap egentligen?

Alla föräldrar vill ha trygga barn men vi kan ju inte uppnå det genom att gå runt med våra snart vuxna barn i en bärsele så att stå och stampa i samma fotspår går inte.
För min egen del så ger jag fysisk trygghet till mina barn så länge de själva önskar. Nio år är ganska mycket, så däromkring är det iaf dags att börja undersöka förutsättningarna för att barnet kan sova själv.

Att tvinga ett barn att sova själv mot dess vilja och behov till förmån för en partner, ser jag inte som ett alternativ. Det är inte att sätta barnets bästa i fokus. Däremot om barnet själv går med på att pröva och man gör detta under ansvarsfulla former är det en annan sak. T.ex. om föräldrarna välkomnar barnet att sova hos dem vid mardrömmar eller vid otrygghet, och får barnet att tycka det är spännande att sova i sitt eget rum.

Du tycks ha en grundinställning att det är föräldrarnas uppgift att bestämma vilka utvecklingssteg som barnet behöver ta. Det tror jag inte är en bra modell. Min åsikt är att barn har en inneboende individuell utvecklingskurva som de följer. De utvecklar sig själva i sin egen maximala takt så länge föräldrar erbjuder dem trygghet, kärlek och omsorg. Att försöka rycka ett barn från föräldrarnas säng innan det är moget för det riskerar att skada barnets känsla av trygghet och innebär en skenbar ytlig utveckling som i verkligheten är ett steg bakåt.
jrockyracoon

Wed 21 Aug 2019 10:01

#62

Citera Återställ Anmäl

Zarch skrev 2019-08-21 09:01:29 följande:
Man kan vara extremt fysisk som person och mentalt närvarande på många sätt med sitt barn, känns lite som att det är i sängen som många prompt har fastnat i den här debatten och däribland du.

Sedan så är det väldigt svårt att veta vad som är vad här egentligen. Talar vi egentligen om en liten otrygg nioåring som måste sova med mamma eller var det kanske den vuxna som hade behovet av den närheten från början?

Att du och flera till här säkert finner mig forcerande och okänslig i den här frågan kan jag förstå men det du måste förstå är för att det är för att jag inte tycker att ni är inne och nuddar i pudelns kärna ens.

Ska vi sedan leka hobbypsykologer så kan jag väl säga såhär - Om TS går till en professionell psykolog/terapeut inom området och tar upp ett problem som handlar om att hon har träffat kärleken men den nioåriga dottern vägrar sova i sin säng när han är på besök. Till svar får hon - din lilla ?bebis? ska minsann få sova med dig så länge hon vill och du ska ha klart för dig att din kille är helt obetydlig och vuxen så han får sova själv tills din dotter är mogen och vill sova i sitt rum(med de premisserna så lagom till studenten kanske?!?) så tack för kaffet! Alltså jag hade begärt pengarna tillbaks från denna plojterapeut/psykolog för här kom jag med ett problem som jag visserligen själv har skapat men jag vill ju att du åtminstone kan vara lite av en sylvass Dr Phil och ge mig några verktyg iallafall. Istället sitter du där som ett skämt och bara ber mig att fortsätta ?mata monstret som jag själv gött?.

Nu blev det lite långt och du kanske inte fattade min poäng men låt gå för det.
Ja, visst kan och ska man som vuxen ge fysisk närhet till sitt barn på dagen, men som jag uppfattar det handlar diskussionen här om huruvida TS ska tvinga barnet att sova i eget rum eller ej. Då är det relevant att tala om vikten av att ge fysisk närhet nattetid för de barn som känner att de behöver den tryggheten.

I detta fall är det ju som sagt mamman som önskade att barnet skulle sova själv och antagligen därför inte hade ett eget behov av att sova med dottern. Men för mig är det barnets vilja och behov som ska stå i fokus, inte mammans eller pojkvännens. D.v.s. att om vi tänker oss ett scenario där barnet är redo att sova i eget rum, men mamman förhindrar henne p.g.a. dennes egna behov är det inte bra.

Jag finner dig inte okänslig, utan diskuterar med dig för att jag finner dina synpunkter intressanta även om jag inte håller med om allt. Du framför dina argument och synpunkter och jag framför mina, precis som det ska vara i en diskussion. I slutänden lär vi oss båda något och kalibrerar våra åsikter även om vi antagligen inte kommer överens om allt eller ens mycket.

Jag tror inte någon psykolog hade uttalat sig som i ditt hypotetiska scenario, men hade det skett hade det varit ett mycket märkligt beteende. Psykologer brukar i allmänhet försöka få personen själv att komma fram till saker och inte säga rätt ut vad de tycker (Tvärtom som dr Phil, alltså), att skriva någon på näsan brukar sällan vara en bra start till förändring.

Anledningen till att jag förde upp diskussionen om vikten av att mycket små barn inte sover i ensamt rum är för att någon i tråden tog upp det, och jag vill verkligen trycka på att det är mycket olämpligt. Men för en 9-åring är det givetvis inte lika kritiskt och det finns givetvis ingen forskning som visar att det skulle vara farligt generellt. Däremot tror jag att det kan vara olämpligt att tvinga fram något utan en bra övergång och dessutom i TS fall blir det ett kvitto för barnet att mamma prioriterar mannen framför barnet. Det är väldigt fel att låta ett barn känna sig bortprioriterat på det sättet.
jrockyracoon

Thu 22 Aug 2019 00:44

#68

Citera Återställ Anmäl

KlantSmurfen skrev 2019-08-21 14:23:16 följande:
"Jag tror dock inte det är bra att de sover i eget rum vid 1 års ålder när föräldrarna inte är närvarande och kan tillfredsställa deras känslomässiga behov om de vaknar upp och är oroliga."
Du tror inte det...å andra sidan har du ju inte läst något om det, inte sett hur föräldrar gör eller provat själv.

"Det är inte säkert att de skriker och då kan det förstås bli väldigt traumatiskt för barnet"
om ett barn inte kommunicerar när det vaknar och är oroligt så är det något som är fel t.e.x. någon diagnos eller så är anknytningen redan skadad.

"Det finns inga studier som visar att "curling" skulle vara negativt. Däremot finns det forskning som visar att curlade barn lyckas bättre och blir lyckligare än genomsnittet."

"Angående länk om curling finns den danska studien finns här, för den som kan läsa på danska:"
"Här finns en sammanfattning:"Orkar inte läsa studien nu (är kass på danska) så jag vet inte vad deras definition av curling är, enligt Elvén är det "inte behövt hjälpa till hemma" (det är inte det som är curling) och den gruppen klarar sig sämre och inte bättre som du påstår.
Man kan inte jämföra med barn som blivit försummade och/eller inte fått stöd av sina föräldrar för att dra slutsatsen att curling är bra bara för att de klarar sig bättre än gruppen som klarar sig sämst.
Curling:Curlingföräldrar hjälper inte barn, de löser barnens problem och/eller överbeskyddar dem. Några av de curlade "barnen" har mamma med sig på anställningsintervjuer, några av de som aldrig hjälpt till hemma blir mansbebisar som låter partnern (deras nya mamma) sköta allt i hemmet. På vilket sätt kan det vara bra?

By mollycoddling our children, we're fuelling mental illness in teenagers | Jonathan Haidt and Pamela Paresky | Opinion | The Guardian
www.theguardian.com/commentisfree/2019/jan/10/by-mollycoddling-our-children-were-fuelling-mental-illness-in-teenagers

De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss (tänk på artikeln ovan)
23:04-23:55
Jag tror inte att det är bra att så små barn som 1 år sover i eget rum där föräldrarna inte kan uppfylla deras emotionella behov av följande anledningar:
1. Anknytningssystemet aktiveras på natten, d.v.s. då behöver barnet känna sig extra tryggt. Källa: En psykoterapeut som jag vet är mycket insatt i anknytningsteorin som jag känner har sagt detta ett flertal gånger.
2. En trygg anknytning förvärvas genom att föräldrarna uppfyller barnets emotionella behov. (Enligt anknytningsteorin).
3. Även om de somnar, vaknar de till flera gånger under natten. Och nej, barnet behöver inte ha någon diagnos eller otrygg anknytning för att inte skrika när det blir chockad och rädd. I krissituationer reagerar vi människor primärt med tre olika beteenden: Antingen flyr vi, kämpar, eller fryser till is. Att frysa till is, och vara tyst av förfäran är således ett ganska vanligt reaktionsmönster.
4. Det vuxna ofta glömmer bort är att små barns hjärnor inte fungerar på samma sätt som vuxna. För en vuxen är det ingen katastrof att vara i ett mörkt rum utan sin anknytningsperson. Men små barn har dålig koll på omvärlden. Det är inte helt säkert att de förstår att anknytningspersonerna existerar någon annanstans, när de väl inser att de inte är där.
5. Barn har vid olika sömnfaser olika stor medvetandegrad när det sover. Det är sannolikt att de blir lugna av att höra anknytningspersonen andas, känna kroppskontakten, känna lukten av anknytningspersonen även om de inte är vid fullt medvetande. Som när man klappar ett barn som sover och man hör barnets andning bli allt långsammare och lugnare.

Missade du att:

"Barn av curlingföräldrar känner sig minst ensamma, genomför i störst utsträckning utbildning (minst drop-out) och har bäst psykisk hälsa. De har dessutom bäst relationer med sina föräldrar. De har i mindre utsträckning än barn som bara fått lite hjälp av sina föräldrar provat hast."

Det stämmer att studien kom fram till att curlingbarnen bara var näst bäst på betyg. Betyg är förstås viktigt, men jag undrar om inte t.ex. att ha bra psykisk hälsa ändå överväger. Att ha bra relationer med sina föräldrar, genomföra utbildningar och inte känna sig ensam är också viktiga saker att uppnå.

När det gäller definitionen så behöver man som forskare ta avstamp i något mätbart. Har du något annat förslag på hur en studie skulle kunna genomföras i praktiken med en annan definition av begreppet?

Intressant att du som gärna kräver referenser och forskning av andra, själv påstår att curlingföräldrar inte hjälper barn utan någon referens någonstans. Hur vet du det? Vilken forskning lutar du dig på där?

Om vi t.ex. tar ditt exempel med barn som aldrig har hjälpt till hemma. D.v.s. föräldrarna har tvättat deras kläder, lagat deras mat, diskat deras tallrikar, etc. Hur vet du att barnen inte har föräldrarna som modell och tar efter det de gör? D.v.s. att barnen lär sig att visa kärlek till andra i deras omgivning, genom att göra saker för dem - på precis samma sätt som deras föräldrar har visat kärlek till dem genom att ge dem denna omsorg i hemmet. Det är ju precis det som den danska studien visar, att det inte är skadligt att visa barnen kärlek och omsorg på det här sättet.

Det är lätt att misstänka att föräldrar som hänger sig till hypotesen att barn mår bäst av att tidigt ta ansvar hemma och lära sig den hårda vägen, gör det av egoism, d.v.s. bekvämlighetsskäl, och att de inte har barnets bästa för ögonen. Denna misstanke ökar i styrka när de avfärdar bra studier som den danska, och fortsätter tro på sitt.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden När VILL barn sova i egna sängar?

När VILL barn sova i egna sängar?

INNEHÅLL