BF MAJ 2020

Hej alla blivande mammor <3 Jag känner mig så orolig hela tiden för min lilla bebis och vågar inte hoppas på att det ska gå bra. Allt har sett bra ut hittills och jag känner bebis sparka varje dag. Har varit inne 3 gånger för minskade fosterrörelser men det har sett bra ut varje gång, även fått göra ett tillväxtultraljud med kontroll av fostervattenmängd och flöde i navelsträngen som även det var helt felfritt. Men jag kan inte slappna av och tro att det ska gå bra, är så himla rädd för att något hemskt ska hända. Är det fler som känner som jag och har ni något tips på hur jag ska överleva dom sista 3 månaderna utan att bli helt galen av oro? :(

Hej alla blivande mammor <3 Jag känner mig så orolig hela tiden för min lilla bebis och vågar inte hoppas på att det ska gå bra. Allt har sett bra ut hittills och jag känner bebis sparka varje dag. Har varit inne 3 gånger för minskade fosterrörelser men det har sett bra ut varje gång, även fått göra ett tillväxtultraljud med kontroll av fostervattenmängd och flöde i navelsträngen som även det var helt felfritt. Men jag kan inte slappna av och tro att det ska gå bra, är så himla rädd för att något hemskt ska hända. Är det fler som känner som jag och har ni något tips på hur jag ska överleva dom sista 3 månaderna utan att bli helt galen av oro? :(

Stackare, jag hade likadant under min förra (första) graviditet, det var hemskt, jag kunde verkligen få panik emellanåt, börja störtgråta, etc. Hade moderkakan fram så kände rätt lite vilket jag tror att förvärrade allt.

Nu inför den här graviditeten tog jag upp det med BM och hon sa att om det blir så igen ska jag ringa henne så bokat hon genast tid med samtalsterapeut hos dem. Så kan man få hjälp med strategier och tekniker för att hantera oron.

Jag ångrar att jag inte tog itu med det under förra graviditeten för oron förstörde så mycket. Den här gången går jag runt och myser med magen - det förtjänar du också att göra! Så kontakta din BM och var tydlig med hur det tär på dig. Det är så lätt att känna sig lite dum i samtalet med BM och tänka att man bara är fjantig och att därför tona ner sin oro - gör inte dig själv den otjänsten utan TONA UPP istället, säg att du inte sover eller vad som helst så att de tar dig på allvar, så slipper du vara helg känslomässigt slut när bebisen väl kommer.

Ta hand om dig!

Stackare, det låter supertufft. Jag var ett vrak runt v 13-17 (tidigare MA v 16), så jag känner igen det du beskriver. För mig vände det när fosterrörelserna kom igång, det blev min trygghet. Kan bara hålla med ovanståendes rekommendation att be om samtalskontakt via BM. Själv tackade jag nej till detta tidigare i graviditeten, för jag "hade inte tid", men det hade nog varit bra.

Hej alla blivande mammor <3 Jag känner mig så orolig hela tiden för min lilla bebis och vågar inte hoppas på att det ska gå bra. Allt har sett bra ut hittills och jag känner bebis sparka varje dag. Har varit inne 3 gånger för minskade fosterrörelser men det har sett bra ut varje gång, även fått göra ett tillväxtultraljud med kontroll av fostervattenmängd och flöde i navelsträngen som även det var helt felfritt. Men jag kan inte slappna av och tro att det ska gå bra, är så himla rädd för att något hemskt ska hända. Är det fler som känner som jag och har ni något tips på hur jag ska överleva dom sista 3 månaderna utan att bli helt galen av oro? :(

Har funderat på en grej och ska självklart prata med min barnmorska vid nästa besök men det är inte förens i slutet på nästa vecka. Förutsatt att allting går bra, bebis är frisk och man själv mår fint efter förlossningen, hur länge stannar man på sjukhuset? Finns det regler och riktlinjer? Blir typ redan lite nervös att man ?måste? vara kvar längre än vad som kommer kännas bekvämt och bra för mig.