Vad skönt att det är andra som också känner sig aviga mot partnern. I vanliga fall har jag och min man roligt ihop 99,99 % av tiden. Älskar hans humor och kan umgås jämt. Nu stör jag mig på hans skämt och vill helst vara ifred. Hoppas det blir bättre snart för saknar närhet :(
Har inte heller haft sex sedan jag blev gravid. Känns läskigt och kommer må så dåligt om det börjar blöda. Hur tänker ni där?
På tisdag skall jag träffa läkare för att diskutera kejsarsnitt pga grav primär forlossningsrädsla. Får träffa läkare jättetidigt och behöver inte ens gå via Aurora. Känner mig helt säker på min sak, men ändå orolig för att jag ändå skall bli nekad...
Någon annan här inne som har en önskan om planerat snitt?
Har inte rädsla men vill bara lugna dig med att du kommer få snitt om du vill ha snitt. Oroa dig inte <3
Jag börjar också känna av mer och mer förlossningsrädsla... tänker på det dagligen och får nästan panik! Har ännu inte pratat med min barnmorska om det pga att jag jag hoppats att rädslan ska försvinna, men istället blir det värre och värre och får som sagt panik av tanken att barnet så småningom "ska ut", jätte jobbigt :( är i vecka 19 nu och ska träffa barnmorskan nästa vecka, då ska jag ta upp det.. men när jag läser att de flesta som känner lika verkar ta upp det redan på inskrivningssamtalet blir jag förståss rädd att det ska vara för sent nu...
Fan alltså, hade ju tänkt att allt skulle vara färdigt nu med beviljat kejsarsnitt. Men fick inte alls komma direkt till läkare utan hade ett terapisamtal med en bm som inte hjälpte något alls. Det enda hon sa om kejsarsnitt var i princip för att skrämma upp mig och prata om hur man är fastspänd, förlamad och helt utan kontroll. Fick tjata till mig att hon ändå skulle boka in mig till läkare, men det dröjer tills långt in i januari. Vill bara ha allt klart och veta NU!!!!!
Ja det som gör mig så himla frustrerad är att min bm sade uttryckligen att hon bokade in mig direkt till läkare för att prata, och att jag inte behövde gå genom aurora. Jag har mina skäl för snitt, och de är så grava att jag egentligen tänkt att jag inte skall ha barn pga att jag inte vill föda. Det ger mig dessutom redan sådan ångest att jag känner att det påverkan anknytan till barnet, och det känns tråkigt att inte kunna tycka att graviditeten känns kul utan endast skrämmande.
Eftersom jag tycker så starkt så är jag också sedan mycket länge fullt påläst om båda alternativen och kan fördelar, nackdelar och förlopp i detalj. Ett ks är ju rent fysiskt ett större ingrepp och inget som är "enkelt", däremot "enklare" psykiskt för mig. Och det var just sånt jag ville prata om idag. Känns inte minst som ett rejält slöseri av resurser att de vill spendera 3 tillfällen nu för att planera en förlossningsplan med alternativ som jag från början inte känner mig trygg med, utan hon pratade bara utifrån att jag skulle bli nekad snitt. Vilket i sig känns ännu mer ångestfyllt och frustrerande iom att min bm var noga med att säga att "ingen blir tvingad till något som inte känns bra".
Fan alltså, ångrar typ allting just nu och allt känns bara helt skit ju mer jag landar i detta.......
Äntligen har jag fått träffa läkare och fått snitt beviljat! Går inte att beskriva med ord hur skönt det är, det är liksom först nu jag faktiskt ser fram emot att träffa mitt barn utan att bara ätas upp av ångesten som jag kände när jag tänkte på förlossningen. Känner mig så lugn och trygg nu, vilket känns bra för pyret i magen också! Som förövrigt visst är en pojke
Annars mår jag rätt bra även om jag känner mig lite sliten och begränsad i kroppen. Känner mig inte särskilt påverkad av hormonerna heller, förutom när jag blev riktigt förkyld och sjuk för ett tag sedan och gick ner mig totalt med världens ångest och deppåslag? Aldrig kännt något liknande innan! Men dagen innan jag blev dålig såg jag verkligen helt svart, och det har varit samma sak vid två tillfällen precis innan jag blivit sjuk. Någon annan som kännt samma?
Grattis, vad skönt!!
Var känner ni oftast sparkarna?
Tycker han ofta ligger så lågt så det blir ett jäkla tryck långt ner typ under troskanten? Känner de flesta sparkarna på höger sida också, alltid under naveln. Kanske tom ligger på sniskan? Blir ett rätt obehagligt tryck och ffa blir jag ju så sjukt kissnödig vilket jag blir galen på. Fick springa in i en dunge och akutkissa nyss på hundpromenaden trots att jag gick på toa precis innan haha 
Överallt, känns det som. Ner mot ljumskarna, ut mot sidorna, upp i revbenen, ibland ner mot blåsan. Han är mer aktiv än vad min dotter var. Med henne åkte jag in ett par ggr under olustigt lugna dagar, och denna gång hoppas jag slippa såna tveksamheter.