Styrkekram. Det finns nog inget generellt svar på din fråga. Att skaffa barn tillsammans är ett mycket stort åtagande och inget man som man eller kvinna ska ta helt lättvindigt. Man bör ju inte säga ja bara för att göra sin partner glad.
Jag förstår att det måste kännas jobbigt att vilja ha barn när partnern säger nej.
sverigesradio.se/sida/avsnitt/696350
Förstår. Det är inte dig specifikt frågan gäller utan du frågar generellt.
Min tanke kvarstår. Generellt tvekar väl män (såväl som kvinnor) inför föräldraskap pga känsla av att inte vara redo för det stora långvariga engagemanget (första gången eller för att göra om småbarnsår igen med sin andra eller tredje familjebildning). Det är ett stort beslut. Egna intressen, resor, jobb, ekonomi samt egen känslomässig mognad. Ibland kan dåliga erfarenheter från barndomen spela in. Det börjar ju bli hållbart modernt att inte skaffa barn alls, ett rätt nytt argument.
Sedan har vi det lite krångliga med att vi killar (liksom tjejer) kan göra bedömningen att vår partner inte blir en bra mamma till våra barn. Attityd, flit, känslomässig stabilitet, missbruk av mobil eller shopping, kanske inte så smart... det är ändå någon man måste samverka med i lång tid framöver med om man blir förälder..
Svårt att vara helt öppen med vad man känner ibland. Det kan såra mycket och man kanske inte vet riktigt själv heller.
Sedan är det ju väldigt svårt att veta exakt vad man själv ska tycka i framtiden om en sådan viktigt och stor sak. Både män och kvinnor kan ju ändra sig åt båda hållen, en kan bli sjuk och så vidare.
Det är svårt att veta och känna säkert att man har rätt partner och rätt egna kvalifikationer för ett såpass stort åtagande som barn är. Man kan få otur senare i livet, det är ett vågspel...