Ska jag lämna denna bonusfamilj?

[quote=79865851][quote-nick]Zarch skrev 2019-08-29 22:51:01 följande:[/quote-nick]Det är sällan man orkar gå in och diskutera dessa ämnen för det verkar vara mer eller mindre att klampa in i ett minfält.

Men eftersom jag inte är vidare blödig av mig så måste jag bara lite spontant fråga - Hur står du ut att leva med människor som förtrycker dig på det här viset?

Vad är det för fjantig karl du har som inte kan ha pli på sina ohyfsade ungar och som dessutom utnyttjar utpressning på honom? Sonen flyttar hem till mamman för att man ber honom att plocka undan efter sig och att behandla andra människor (ja du räknas faktiskt in i det spannet också trots att du råkar vara ihop med deras farsa) med respekt.

Dessutom låter han ju dottern mobba dig. Jaha så kemin stämmer visst inte enligt henne och hela din närvaro stör hela sfären? Stackars liten, men du får väl trösta dig med att du gott och väl duger som resesällskap iallafall och med henne med så behöver du knappast tänka på att knapra p-piller. Bättre preventivmedel går ej att finna på marknaden.

Jag hör ju lång väg att det här är två barn som verkligen borde ringa BRIS.

Det är synd att han har misslyckats så kapitalt i sitt föräldraskap. Hade det funnits en bootcamp-skola för bortklemade ungar som har fallit offer för sina usla föräldrar så borde dom ha platsat där.

Nu finns tyvärr inte sådana bra lösningar att tillgå så då får du ju göra någonting åt din egen livssituation. Du kan inte förändra tre människor så bara att lägga ner den planen men du kan iallafall se till att ta dig därifrån själv.

Flytta ut och bli särbo isåfall. Fast frågan är väl om du ens kommer vilja vara det efter ett tag? Med lite distans och egentid ifrån dina bannemän så kommer du nog inse att du är värd så mycket mer än det där.[/Haha håller med!! En som tänker som jag att barn styr väl inte över de vuxna i alla lägen!!

Ja men eller hur? Om man utgår från att TS utsagor stämmer så är det rent ut sagt bedrövligt att hon ska tillåtas att bli behandlad på det sättet.

Barnen tar efter föräldrarna. En vuxen man lämnar inte över ansvaret till barnen och sin sambo på detta sätt.

Vilken kass karl! Att sluta älska sina egna barn och ge all sin kärlek och uppmärksamhet till vilken utbytbar kvinna som helst. Riktigt bottennapp du hittat.

Barnen har full rätt att komma och gå i sitt eget hem.

Du håller ju med min poäng. Karln är kass.

Låt mig citera TS...Om vi inte ska TS på hennes ord så kan vi bortse från hela TS inlägg och bara hitta på lite vad vi vill.

Ja, gud förbjude att vi tror på vad TS skriver, eller håller diskussionen till TS egna ord och inte våra egna tolkningar.

Jag menar att TS påstår detta. Att TS ljuger är inte mitt ansvar.

Probelemet är väl inte att han har barn i sig, uitan att dottern och jag inte trivs ihop, eftersom hon tycker att jag är "annorlunda" och stör sig på allt. Jag är på spänn hela tiden med henne eftersom hon har den där översittar fasonen där jag känner att allt jag säger är fel. Och ha då i åtanke att jag är en mycket livlig, pratsam och självsäker personlighet. Sedan ovanpå detta att jag hela tiden måste tänka på vad jag säger så måste jag även vara trevlig mot henne, anstränga mig att prata med henne etc...eftersom pappan och hon säger att jag är den vuxna och borde kämpa mer än hon! DÄRFÖR behöver jag varannan vecka ledig för att samla kraft och få vara "mig själv":: Har sagt exakt allt detta till dottern och pappan, men hon vill inte höra. Hon säger att det är hennes hus och hon kommer när hon vill.

Hon är inte som en vanlig 16 åring som vill gå ut och träffa vänner eller som tar hem någon vän, vill festa, ha aktiviteter etc. Hon vill bara vara hemma alltid och ha kontrollen över huset, äta 20-30 gånger om dagen. Detta gör mig tokig! Jag vill att vi äter 3 större måltider om dagen tillsammans som en familj, men hon vill inte äta med oss utan vill småäta hela dagen, pga ätstörningar.

Pappan vägrar se att hon är något problem, eftersom det är hans kött och blod.

Han säger om och om igen till dottern när hon ber om att han ska resa ensam med henne och sonen, att han har rest ensam med dem i 6 år och han har fått nog av att vara ensam utan kärleken vid sin sida. Hon måste förstå att han nu även vill resa med den han älskar. Hon vill inte se!! Hon vill att det skall vara som innan! Men då var de små barn, nu är hon i gymnasie åldern och borde vilja befria sig från sina föräldrar. Hon vill tvärtom planera hela sitt liv kring dem och pratar redan om att hon vill att pappan ska köpa en boende utomlands där de ska bo efter gymnasiet och att hon ska bo i stugan bredvid hans hus i sverige. hon tror på något sätt att han är hennes framtida man. Det är riktigt skrämmande.

Kanske bland dina bekanta. Det är inget jag hör mycket om bland mina utom med jobbresor. Vanligare är då att en förälder åker till landet själv med barnen för att man inte har semester samtidigt, att en förälder tar en resa själv med äldre barn etc. En kompis tar naturresor med en väninna då maken föredrar hemmet. Det innebär förstås inte att det är minsta fel med barnfria resor för sammanlevande föräldrar med hemmaboende barn eller att de skulle väldigt ovanliga på samhällsnivå, men det där "alla" är en rejäl övertolkning.

Resa gör man ju på sin semester och min semester spenderar jag med mina barn. Brukar resa en gång om året barnfritt med sambon och en gång med mina tjejkompisar. Då är det en till två övernattningar. Skulle aldrig slösa upp en hel semestervecka utan mina barn.

Alla jag känner i den sitsen lever inte i kärnfamilj, nej, där finns kärnfamiljer, singlar och omgifta.Nu uttalade jag ju mig inte om känslor eller ideal utan om det felaktiga påståendet att alla föräldrar gör barnfria resor.

I vårt personliga fall handlar det inte om entusiasm över att slippa fara iväg bara vuxna. Dels har vi inga närstående typ mor-farföräldrar till hands där det vore naturligt att barnen som lite större bor över så pass länge av nöjesanledning. Ren barnvakt känns inte aktuellt. Dels medger våra utgiftsprioriteringar inte flera semesterresor. Det vore isf inte resa både med barn och utan, utan antingen eller.

Jadå. Dock var det ju inte motiven runt att resa utan barn jag ifrågasatte utan det felaktiga påståendet att alla gör barnfria resor /med partnern/ så det är inte mig du ska övertyga

Jag rannsakar mitt minne och finner faktiskt genom åren några personer i bekantskapskretsen privat/på jobbet som nämnt att de åkt på semester utan sina barn. Men de har åkt med kill- eller tjejkompis och lämnat barnen med mamman/pappan. Bara en bekant jag kommer på har rest barnfritt med nya pojkvänner.

Betydligt fler jag känner  har  gjort enföräldersresa med ett eller flera barn medan partnern/barnens andra förälder stannat hemma.

Även med reservation för att ytligare bekanta inte behöver ha nämnt semesterdetaljer, att jag kan glömma och och min erkänt begränsade personliga erfarenhet som kan skilja sig från den i en annan bekantskapskrets, ger det mig en indikation på att det förmodligen är färre föräldrar som gör barnfria parresor än föräldrar som inte gör det. Om detta beror på att man inte vill eller inte har möjlighet lämnar jag därhän.

Jag förstår inte honom! Han säger att ?jag? måste ge och anpassa mig till barnen och denna familj medan jag står fast vid att barnen också bör ha respekt för vuxna och pappas sambo och käresta! Han håller inte med!

Jag pratade med dottern att jag behöver några dagar med min dotter! Så nu sitter sambon där ensam med sina barn torsdag till söndag! Han lider och tycker att jag överger honom! Jag tycker att han kan passa på att umgås med sina barn och slipper ?häxan?!

Ändå fortsätter han att säga att jag borde anstränga mig mer för hans stackars söta dotter ! Han tycker absolut inte att en snart 17 åring vet vad hon gör och därför borde jag anstränga mig mer! Såå tröttsamt! Jag säger att alla måste ge o ta i denna familj. Han tycker bara att jag ska ge som kom in i familjen! Ändå var det han som bad o bönade mig in i denna familj ! Konstigt

Fick inte lägenheten suck. 

Jag ska göra det du skriver att bara ta mig igenom och ignorera tjejen, vilket jag faktiskt har gjort de senaste veckorna, men  då hoppar han på mig och tvingar in mig i hennes rum att jag är vuxen och måste gå in och prata med henne och hälsa på henne och visa att jag är den vuxna. Tycker det är så sjukt att tvinga mig in i en tonårings rum för att prata. Hon bryr sig inte och jag bryr mig inte.

Nu har hans son uttryckt att han har ångest att komma till oss varannan helg för att jag och sambon en gång för 2 år sedan drack för myket på en fest och blev fulla. Sedan gillar han inte att jag då och då tar ett glas vin framför honom. Sedan sa han att han inte vill sova över för att han för 2 år sedan hörde en gång när vi hade sex i rummet på natten. Pojken är 13 år och håller på så. Tycker inte det är normalt. Att ha sex är normalt och att ta ett glas vin som vuxen då och då är också normalt. Nu säger sambon att jag inte får dricka vin framför pojken när han är där och inte heller någon sex när barnen är där.

I denna familjen har barnen helt och hållet tagit över kommandot. De styr och ställer och vi måste anpassa oss. Är det jag som är konstig?

Jag är väl inte singel om jag bor ihop med min sambo och hans barn? Förstår inte!!

Mannen älskar verkligen mig, eftersom han tidigare aldrig släppte in någon kvinna i hans och barnens liv. Med mig ville han allt. Han insåg bara inte att barnen skulle ställa till det för honom när han plötsligt visade kärlek för en kvinna samtidigt som han visade dem kärlek. de ville inte dela honom med någon annan.

Däremot tål han inte skit och blir galen om jag skulle säga minsta lilla illa om hans barn. Jag ska bara höja dem till skyarna eller vara tyst