Om du får frågan igen svarar du inte så öppet utan tydligt att det inte går eftersom du är föräldraledig då pch tar hand om ditt barn. Du kan också kort och enkelt informera om att set är chefens ansvar att lägga schema och sedan byta samtalsämne. Finns ingen anledning att öppna för diskussion med ett öppet svar om du är ointresserad av en sån diskussion.
Min erfarenhet är att såna frågor oftast löses bäst om man är klar och tydlig.
Jag kände när jag svarade att det var dumt att jag svarade så osäkert, men blev lite ställd av sättet hon framförde det, som att hon skulle bli drabbad.
Försökte ju säga att det är chefens ansvar, och självklart ska hon inte behöva jobba en hel dag. Ändå menar hon på att det ändå är hon som åker på det då chefen lägger ansvaret på henne, men har aldrig varit med om att någon blivit tvingad att jobba en hel dag.
Hejsan alla!
Istället för att göra en ny tråd där jag behöver förklara hela bakrundshistorien så tänkte jag testa att skriva här istället.
Nu har jag arbetat tillsammans med min nya kollega som är ansvarig över stället i några veckor.
Och det är k a t a s t r o f.
Hon lämpar över så mycket det går på mig. Jag har märkt ett mönster hur han sparar vissa saker så att dom tar slut lägligt till mitt pass så att det hamnar på mig. VARJE SAG vi byts av så får jag höra en harang om hur trött hon är, hur ont hon har i kroppen och att hon vet knappt ut eller in. Hon har aldrig koll på banala saker jag frågar om som jag behöver veta till mitt pass, exempelvis inköp. Det får alltid jag ta en extra runda för att hon inte "hunnit med det"
Det är något hon alltid säger "Jag hann inte"
Jag har arbetat på stället i 7 år, jag har väldigt bra koll på vad man hinner och inte. Saker hon inte hinner, hinner jag varje dag på mina pass. Men nu har det gått så långt att jag får jobba över varje kväll för att hinna med allt. Jag har en lista jag ska ta itu med varje dag beroende vilken dag det är. Men nu med henne så får jag spendera hela mitt pass med att städa upp och ta tåg i allt hon skiter i att göra. Så det jag måste göra får jag stressa så mycket med att jag varken hinner äta eller göra det särskilt bra. Förra veckan var det katastrof när jag skulle ta över. Hon hade lämnat så mycket så jag kände mig nästa gråtfärdig. Hon klagade som vanligt på hur mycket hon måste jobba hela tiden, att hon aldrig bara kan ta ledigt (Vi har personalbrist) då frågade jag (Då jag är trött på att hon alltid säger att hon jobbar så mycket) - Vi jobbar väl exakt lika mycket?
Då säger hon - Ja men du har inte fibro!!!! Jätteargt.
Den dagen gick hon hem och lämna mig i ett jävla kaos på den stressigareste dagen kundmässigt i veckan, sen va hon hemma resten utav veckan.
Jag hade huvudvärk hela den veckan, var lättirriterad hemma mot min kille och hade noll energi till min 2 åring. Orkade inte träna som jag brukar eller laga mat. Har oftast mycket energi till mitt barn, till hushållssysslor och till min träning. Men jag var helt dränerad just för att jag fick jobba för 2 resten utav veckan. Och veckorna innan den, får jag oftast jobba för 2 för de mesta, för att hon bara gör minimalt på sina pass.
Jag har aldrig under mina 7 år där jobbat med någon som gör så lite som hon, inklusive praktikanter. Jag skulle aldrig ha samvete att lämna över i det nå det hon gör, då hade jag stannar kvar och hjälpt till innan jag gått därifrån, men hon bara drar.
Jag skrev ett sms om hur situationen ser ut till min chef, och han ville ses på möte i veckan för att "hantera" det.
Jag har varit mammaledig innan jag började jobba med henne och tjejen som jobbat istället för mig har berättat under tiden om den nya kollegan och hur lite hon gör. Hon tog mod till sig tillslut och pratade med chefen om den nya kollegan, då hade han sagt att hon sa det lite försent. (???)
Känner mig arg, maktlös och trött på hela situationen. Han sa innan jag började jobba att han trodde det här skulle bli riktigt bra, att vi är lika och kommer kunna samarbeta bra. Känner mig nästan kränkt att han tror att vi är lika. Hon är en jävla negativ klagande fibrokärring. Jag har stått på fiket och känt mig yr, spytt och varit likblek i ansiktet. Gjorde ändå mitt jobb, fick sen akutopereras för utomkvedshavandeskap, hade gått runt med läckande blod i hela buken.
Vilken jävla skämt att vi skulle vara lika.
Ursäkta min ilska men blir så uppretad när jag skrivet om det här.
Men hur fan ska jag göra? Hur ska jag bemöta henne nästa vecka efter det kaoset hon lämnade?
Det som retar mig är ju att hon är ansvarig, hon har såklart högre lön än mig, men jag tar mer ansvar och jobbar mer överlag. Just det, hennes pappa sitter i styrelsen på stället. Så jag tror inte min chef kommer att "hantera" det här med henne alls.
Anledningen till att man behöver diskutera hur hon arbetar är ju för att det påverkar mig. Jag har ju inga problem med att göra det jag SKA göra, men jag hinner ju inte det eftersom hon inte gör det hon ska göra. Då måste man väl ändå diskutera henne? Hon är ju problemet.
Är hon sjuk ska hon vara sjukskriven och/eller ha ett annat jobb.
Är det inte dags att du byter arbetsplats?
(Förresten så hade den där gubben en poäng (angående föräldraledigheten). Ville inte pappan vara med sitt barn?)