Jag tänker att när man vill göra KUB så måste man ju också ha en plan för hur man ska göra med eventuella negativa besked. Hur har ni resonerat? Eller har ni gjort KUB och sen tänkt att ni får hantera negativa besked om dom dyker upp?
När vi började prata barn för en herrans massa år sedan (11 år sedan) så hade KUB just blivit vanligare. Vi hade tänkt betala själva för det då jag inte hade åldern inne. Första graviditeten slutade dock i missfall ändå. Men vi var helt överens om att skulle vi få dåliga värden så skulle vi göra fvp eller mkp och om barnet var "sjukt" så hade det blivit abort då vi sett alltför många som kraschat när barnen visat sig vara "sjuka" (det gäller även diagnoser som man inte kan se på KUB/NIPT etc).
Andra gången blev alla erbjudna KUB i vårt landsting. Dock fick vi inte veta resultatet eftersom liten dött vilket upptäcktes på ultraljudet.
Tredje gången visste vi att vi väntade tvillingar och även då erbjöds KUB till alla. Vi gjorde det och det visade på två friska barn. Vid varje tillfälle har vi åter diskuterat om det är samma förutsättningar som gäller som när vi började prata om det och så har det varit, även efter två missfall.
Man blir erbjuden att gå vidare med undersökningar om man har en förhöjd risk för kromosomavvikelser, vilket det räknas som om man får 1:200 eller lägre siffror. Mellan 1:50 och 1:200 erbjuds man nipt och vid 1:2 till 1:49 erbjuds man mkp/fvp direkt. Alltså när risken för en kromosomavvikelse är större än risken att få mf om man gör mkp/fvp. Så var det iaf i Stockholm när jag gjorde kub i början av det här året. Får man 1/1000 är det definitivt inte tal om att gå vidare, speciellt inte med mkp/fvp! Det räknas ju som rätt bra siffror i sammanhanget och då får man bekosta nipt själv om man ändå är orolig och vill veta mer. Så att ställa en risk för ds på 1:1000 mot en missfallsrisk på 1:100 vid fvp mot varandra kommer man aldrig behöva göra.
Första gången gjorde jag endast KUB och det gjorde jag för att jag var helt på det klara med att gå vidare till NIPT om siffrorna var dåliga. Andra gången gjordes både KUB aoch NIPT. Kommer nog att gå raka vägen på moderkaksprov om jag blir gravid igen. Skulle göra abort vid kromosomavvikelse.
Jag anser dock att alla som blir erbjudna kub bör göra det. Det finns värre saker än kromosomavvikelser som kan upptäckas så tidigt, sånt som är av absolut nödvändighet att få veta tidigt.
Första gången gjorde jag endast KUB och det gjorde jag för att jag var helt på det klara med att gå vidare till NIPT om siffrorna var dåliga. Andra gången gjordes både KUB aoch NIPT. Kommer nog att gå raka vägen på moderkaksprov om jag blir gravid igen. Skulle göra abort vid kromosomavvikelse.
Jag anser dock att alla som blir erbjudna kub bör göra det. Det finns värre saker än kromosomavvikelser som kan upptäckas så tidigt, sånt som är av absolut nödvändighet att få veta tidigt.
Till viss del håller jag med. Men i så fall bör man kanske nöja sig med själva ultraljudet. Och skippa blodprovet och nackspalten.
I mitt fall har blodprovet två gånger dragit ner resultatet. Slutsats från vården i efterhand = jag är låghormonare. Min kropp påverkas väldigt lite av graviditet (vilket jag upplevt själv också, har haft få symptom, mått som vanligt) och därför påvisas väldigt små mängder av de protein/hormon som man söker ut i blodprovet. Första gången tänkte jag inte på det. Men andra gången tyckte de att det fanns ett samband mellan just blodprovet och resultatet för allt annat såg så väldigt bra ut.
Första gången gjorde jag endast KUB och det gjorde jag för att jag var helt på det klara med att gå vidare till NIPT om siffrorna var dåliga. Andra gången gjordes både KUB aoch NIPT. Kommer nog att gå raka vägen på moderkaksprov om jag blir gravid igen. Skulle göra abort vid kromosomavvikelse.
Jag anser dock att alla som blir erbjudna kub bör göra det. Det finns värre saker än kromosomavvikelser som kan upptäckas så tidigt, sånt som är av absolut nödvändighet att få veta tidigt.
Ja, jag vet fortfarande inte om jag vill veta någon riskbedömning. Var och lämnade prover igår, men har själva ultraljudet om två veckor. Igår var jag helt säker på att jag ville veta, men idag velar jag igen. NIPT känns ju bättre isf, för fina siffror på riskbedömningen kan ju också vagga in en i falsk säkerhet. Fatta chocken om man får, säg, 1:200000 och ut kommer ett barn med DS. Hur hanterar man det?