Barnen efter skilsmässan...

Mina föräldrar skildes när jag var 15. Den största sorgen för mig var att jag då insåg att de aldrig mått bra tillsammans under min uppväxt. Alla tysta middagar. Det där jag inte kunde sätta fingret på som liten, visade sig i efterhand vara ångest och irritation i luften. Allt kände som en lögn. De borde ha skilt sig tidigare.... Nu har jag tagit steget att skiljas från mina barns pappa efter tio år tillsammans. Barnen är små. Jag försöker fokusera på att tänka positivt. Inte att sitta hemma och skuldbelägga mig själv. Jag har stora förhoppningar om att jag och pappan kommer ha en fin vänskaplig relation i framtiden. Och jag är HELT övertygad om att barnen kommer ha det bra med honom på hans veckor, även om jag såklart kommer sakna dem. Men att försöka vara kvar i ett äktenskap där man mår dåligt, är bitter och frustrerad i flera år är inget alternativ enligt mig. För sånt känner barnen av... ingen mår bra av det.