Barnen efter skilsmässan...

Jag tycker synd om mina barn för att deras pappa inte är en människa som har ett komplett känsloliv. Han är svår att få kontakt med och hans humör är otroligt oförutsägbart. Han skriker, kastar saker, kallar en för saker. Jag vill att mina döttrar ska se sin mamma i en bra relation så att de inte upprepar mitt mönster med besvikelse, sorg, rädsla och orimligt stor anpassning för att en annan människa ska sköta sig. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tar hand om dem hela tiden.