Barnen efter skilsmässan...

För mig har det varit viktigt att skapa ett hem till barnen, något som verkligen känns som hemma även om de inte var där hela tiden.

Jag hade en kompis när jag pluggade som hade skilda föräldrar, när vi andra åkte hem över långhelger och lov såg hon bara sorgsen ut. Hon kunde visserligen åka till sin pappa eller sin mamma, men inget av dem var hennes hem, där fanns bonusfamijer och inte riktigt plats för henne.

Så fort mina tjejer kom upp i tonåren och fick bestämma själva ville de vara mer hos mig, för det var hemma, hos pappa var hos pappa. När tjejerna började plugga på annan ort gjorde pappans sambo genast om deras rum till syrum och gästrum och allt vad det nu var, så nu hälsar döttrarna på där ännu mindre (sakerna från deras rum körde exet hem till mig!)

Jag och döttrarna har en mycket bra relation och de säger själva att de haft en bra uppväxt, och de uppskattar fortfarande hemmet för de kommer förbi ofta med kompisar och pojkvänner, medan deras far får tjata för att få träffa dem.

Så mycket blir som man gör det!